Den välsignade vassruggen

Jag vet inte riktigt vad som hände. Egentligen hade jag inte (och ville inte heller ha) något samröre alls med den här destruktiva badgruppen. Men innan solen sjönk i havet (även den) hade jag utsetts till något av dess ledare.

Det började (som så ofta förr) med att solen steg upp ur plurret. Högre och högre på himmelen steg den och varmare och varmare blev det. Jag hade redan planerat min dag när jag såg två, inte helt okända silhuetter, dyka upp på kajen. N och J!

– Vad gör ni här? frågade jag.

– Bada, sa dom. Vi ska bada.

– Det är varmt i dag, sa jag.

– Som fan, sa dom.

Ingen lät särskilt glad och tonen blev bara drygare ju mer temperaturen steg.

– Gå och ta på dej badbyxorna, sa N till J.

– Jag har glömt dom på vägfärjan, svarade J.

– Men är du dum i huvudet? frågade N.

– Skit på dej, sa J.

– Det blir varmt i dag, sa jag.

– Som fan, sa dom.

Sen blev det tyst. N och J sträckte ut sej på däck och stirrade rakt ut i tomma intet. Stämningen var sådär märkvärdigt irriterad som den bara kan bli en stekhet sommardag när man egentligen vill slå någon på käften , men orkar inte. Och värst av allt – inte har någon anledning heller.

– Pucko, sa N.

Ingen förstod till vem. Nu uppenbarade sej ytterligare två silhuetter på kajen. H och R!

– Vad gör ni här? frågade jag.

– Vi ska bada med N och J, svarade dom.

– Dom har inga badkläder, sa jag.

– Men är dom dumma i huvudet? frågade H.

– Det blir varmt i dag, sa jag.

Nu ställde sej R på relingen och gjorde sej beredd att hoppa i vattnet.

– Ska vi se vem som hoppar i först? frågade han.

– Stick och brinn, svarade N.

– Nu går någon annan omkring i mina badshorts, muttrade J.

– Jävla ”badneggon”, svor H.

– Fy, vad alla är griniga, sa jag och snörde på mej mina joggingskor.

N hävde sej upp på armbågarna och frågade:

– Vart tänker du ta vägen?

Walkabout, sa jag.

– Vart ska du då gå? undrade J.

– Kanske ner till stranden på andra sidan ön, svarade jag.

– Vad ska du göra där? frågade R.

– Kanske bada, sa jag. Vill någon följa med?

– I så fall tar jag cykeln, sa N.

– Det får du inte, sa jag.

– Varför inte det? frågade N.

– Man cyklar inte på walkabout, svarade J i mitt ställe. Man går!

– Men jag gör väl för fan som jag vill, sa N.

– I helvete heller, sa R.

– Ska du nu också lägga dej i? frågade H. Vi skulle ju bada HÄR.

– Nu ska vi i alla fall bada DÄR, sa R.

– Jag tar cykeln, sa N.

– Käften, sa jag.

Så gav vi oss av, alla i en grupp, utom N som fick hålla sej på avstånd med cykeln.

– Du kommer att få myror i drevet, sa J.

– Du kommer att få myror i skrevet, sa N.

– Jag går hem igen, sa H.

– Det blir varmt i dag, sa jag.

– Fan heller, sa R.

Det tog två timmar att komma fram till stranden. Ingen badade. På hemvägen gick R och J vilse. N fick myror i drevet.

Väl hemkomna hatade vi alla varandra ur djupet av våra grodfötter. N och J sjönk utmattade ihop på däck och stirrade tomt ut i intet. R försvann upp i masten och jag tömde slaskhinken i sjön.

Slaskhink och slaskhink, det var väl sånt som man gav till grisen förr i tiden, men det här var lite samma sak fast samlat i en bunke och till för att mata fiskarna med. Gamla matrester, sånt skit, som borrarna blir stora, dästa och ”på riktigt” dumma i huvudet av.

Det var då i just den stunden som vi hörde plumset och strax därefter kom R upp till ytan med gamla sillstjärtar och potatisskal hängande i luggen. Han hade hoppat från masten helt omedveten om att jag precis hade matat ”höstmenýn”. Nu kom hela det genomdeppiga badsällskapet ”Oflyt” fort på benen och rusade fram till relingen.

– Åh nej, fy fan! skrek N.

– Jag dör, flämtade J.

– Jag drar till Köpenhamn, sa H.

– Förlåt, viskade jag. Förlåt för allt…

– Nu hoppar vi, sa N.

– Utan badkläder, sa J.

– Alla tillsammans! ropade R.

Och medan solen sjönk i havet och borren mumsade sin kvällsmat på sjöbotten, plaskade hela det misantropiska simsällskapet runt i farleden med ystra rörelser och glada rop. Ännu en sommardag hade passerat i den välsignade vassruggen.

Back in business!

Läs ett kapitel ur mina böcker under deras ”egna” flikar ovan. Där finns också information om övriga produktioner, recensioner och köplänkar. Familjelyckan har nu även utkommit i pocket!

Bloggen fortsätter som vanligt här inunder.

cd@carinadahl.com

Nu är alla våra prissänkta förhandsexemplar av Det stora svenska vemodet slut. Grattis till er som hann med att beställa ett bokpaket. Ni gjorde ett kap! Jag vill tacka Katja och Pelle (förläggare och förlagschef) för deras generositet mot mina besökare. Det är roligt att kunna erbjuda sina trogna läsare någonting ”extra”. Och det är såklart fantastiskt att få nya!

Jag kommer även fortsättningsvis att hänvisa till de bästa och billigaste inköpsställen som mig veterligen handlar med böcker. Inte många människor går till bokhandeln längre utan den stora försäljningen sker över ”nätet”. Detta har de flesta bokförlag anpassat sig till för länge sen och därför kan man nu även välja vilken kedja man vill använda för sin beställning när man klickar på ”köplänken” nedan.

Är du redan kund hos Bokus, Adlibris eller CD-ON kommer du med en knapptryckning att länkas till din egen butik, eller så skapar du ett nytt konto!

Och OBSERVERA – så länge det inte finns några alternativ är det fortfarande kampanjerbjudandet som gäller även om det officiellt är över. Så det är värt att kolla upp!

Det har varit en ganska intensiv arbetsperiod för mig inför utgivningen av min kommande roman och nästa vecka ska jag signera alla förhandsbeställda exemplar på bokförlaget. Sen funderar jag på att börja blogga igen lite försiktigtvis. Eller kanske redan tidigare. Det är en avkoppling för hjärnan och sysselsättning för handen, även om jag svårligen kan förstå hur mina obskyra betraktelser av vardagen kan intressera någon enda varelse.

Men lite skit har man ju framför sig. Humla som fyller 20 på lördag och min bordsbeställning på Svartsö Krog som ändrar sig för varje dag. Hur kunde familjen bli så stor? Vad var det som hände? Sedan Releaseparty för Det stora svenska vemodet och därefter (först därefter) kanske lite semester. För sedan kommer vintern och då ska jag skriva färdigt Obotliga tillstånd hos besynnerliga barn.

Men nu – just i denna magiska stund på jorden ska jag gå på walkabout !

Läs mer / köp

Nu finns Familjelyckan även som pocket!