Skandal i trollskogen

Ge mig styrka! I går fick Kungens påstådda vänsterprassel med white trash våpet, Camilla Henemark, ungefär lika stort medieutrymme som tsunamivågen när den slog till på annandagen 2004. Jag begriper verkligen inte vad det är frågan om? Vem är intresserad av en bok som handlar om vad fyra fula gubbar gjorde under bordsduken för TJUGO år sedan.

Säkerhetsrisk… Jo, Tjenare Kungen!

Och den här boken kommer att sälja. Det här ÄR vad människor vill läsa om. Betala för. I dont get it!

Var förvissade om att Kristoffer Lind (förlagschef på Lind & CO) kommer att skratta sig till sömns varje kväll ända fram till midsommar. Den här är en ny typ av litteratur som får en genre som chicklitt att verka folkbildande.

Royal Pittlitt!

Men jag gillar Kungen och hans helknasiga familj, även om det hade varit roligare att läsa en bok med titeln; ”Den motsträvige Jultomten”. Det är ändå en kille som har en övertygande mission, som utför ett hårt arbete och alldeles säkert skulle uppskatta lite galanta girls till glöggen.

Och bara tanken på när Tomtemor får veta…

Tomtefar och den lilla slampan Tummelisa, liksom. Skandal i trollskogen. Skriv om alla sagoböcker!

Skriv om alla sagoböcker

Man överbord

Som det har blåst de senaste dagarna. I natt när jag skulle gå ut med Viola låg landgången alldeles snett och fartyget en bra bit från kaj. Alltså inte så att någon tross hade släppt, bara det att vinden pressade på i sidan. Jag är van vid att se mig för, men Viola måste man hålla ögonen på. Henne bär jag fortfarande under armen.

Ibland känns det nästan overkligt att tänka tillbaka på hur jag bar ungarnas barnvagnsinsatser när de var små. Över spångar, uppför lejdare, ned i båtar. En enda gång hände det en olycka och då var jag fan i mig förberedd på den.

Vi bodde på en liten ö ute i skärgården och jag skulle ta gummibåten in till Waxholm för att handla mat. Freja (som då bara var åtta, nio månader gammal) brukade få sitta i barnvagnsinsatsen på durken under resan, men jag hade henne aldrig fastspänd om det skulle hända någonting. Däremot hade hon naturligtvis flytväst.

Och en dag hände det. Båten fångades av en plötslig kastvind i precis samma ögonblick som jag höll på att kliva i. Det fanns inget sätt att rädda sig åt varken det ena eller andra hållet. Både jag och barnvagnen åkte i sjön. Och det gick så himla elegant alltsammans. Min plan funkade in i minsta detalj. Vagnen välte och sjönk med underredet först, Freja guppade upp till ytan och jag hann till och med vinka lite käckt åt en person som mest satt och gapade; ”Det här gör vi varje dag, liksom. Sitt du bara. Babysim, vad är det för bullshit när man kan träna man överbord?”

Det var till och med varmt i vattnet vid tillfället kan jag berätta.

Men nu är det inte varmt längre, och att ramla mellan kajen och skrovsidan vill ingen vara med om. Varken hund eller människa, så det ska vi försöka undvika.

Skeppsholmen

Enda gången Wilmer har gått ofrivilligt överbord är från grannens båt på Skeppsholmen. Det var ett sjå att få upp honom ur plurret. Och det var kallt. Det vill ingen av oss uppleva igen. Caroline, som äger båten nu, har en håv på däck. Men hennes hundar är hyfsat små. Ja, den ena är faktiskt ganska rejäl och har dessutom en enorm päls. Men jag har aldrig sett honom bada.

I går var vi förresten ute på fält med hundarna. Wilmer är så himla effektiv och söker mot vinden i snabba svängar. Viola följer honom hack i häl men ramlar omkull ibland och försvinner ned i något hål. Synd att jag glömde kameran hemma.

I dag har vi ett strålande solsken, och även om det blåser mycket fortfarande är det inte speciellt kallt. Så nu ska vi ut i skogen igen. Sedan ska jag skriva ett par timmar. Viola är så himla duktig och sover i sin valphage, bara hon är ordentligt rastad och mätt i lilla maggen. Wilmer vet jag inte var han är… Antagligen driver han runt i lunchrummet uppe på varvet och tigger krubb ur gubbarnas matlådor. Jag hoppas att han inte ligger i vattnet i alla fall.

Nejdå, det gör han inte. Han har lärt sig sin läxa.

Jag med.

Peace out!

We will rock you

Hejsan lilla mamma,

Minns du den där dagen när vi satt på däck och diskuterade hur det skulle bli att åldras. Sällan har jag hört en sådan kravlista presenteras. Du sa;

– När jag blir gammal och senil vill jag ha god mat, gott vin och dyra underkläder. Varje dag!

Förstklassig fotvård begärde du att få också, samt ett par uppfriskande utlandsresor om året (all inclusive). Jag tror nog att vi ska kunna tillmötesgå de flesta av dina önskningar, men du blir ju för fan aldrig gammal.

70 år, vad är det för en som fortfarande går till jobbet varje morgon, tränar på gym och ringer sina barn en gång i månaden (max).

– Jag har ju för fan aldrig tid, brukar du försvara dig.

Därför skriver jag nu det här ”brevet” till dig. För att du ska boka fredagen den 3/12 i din almanacka. Då ska nämligen du och din kille gå på Cirkus och kolla på show.

Cirkus

Så plocka ur hörapparaten, dra på läderbrallorna och spänn fast sporrarna, morsan. Jag vet ju hur mycket ni diggar Queen, så den här musikalen ska nog kunna ge en kickstart på ditt födelsedagsfirande.

Detaljerna får ni senare. Det ska bli spännande att se hur många veckor det tar innan du läser min blogg. Jag tänker inte säga ett SKIT.

Peace out!

Sportbilagan växer

När jag först fick veta att Kronjuvelerna skulle spelas in i 3D kände jag en viss oro. Inte för att resultatet skulle bli dåligt, utan för att tekniken skulle ta alltför mycket fokus från berättelsen. Men jag kan verkligen förstå att både producenterna och Ella är / har varit sjukt taggade på tanken. När jag nu läser Fredrik Sahlins blogg om hans uppfattning, känns det dock som något av en lättnad. Då är vi i alla fall två som resonerar likadant. Hur det blir i slutänden kan inte ens jag svara på. Det kan vara så att det slutgiltiga avgörandet sker på plats i Kalifornien.

Fredrik skriver så här:

Hörde härom veckan att Ella Lemhagens nya film, Kronjuvelerna inte alls ska bli en 3D-skapelse – vilket det ju skrevs en hel del om i våras.
Alldeles nyss kom det officiella pressmailet från Nordisk film om att inspelningen har kört igång. Nu utan ett ord om 3D.
Vilket faktiskt är upplyftande. För varför ska ett svenskt drama lägga massa pengar på tivoli-gimmickar som 3D? Visst, 3D har sina goda sidor, absolut, i rätt sammanhang och med stora ambitioner, men inte bara som publikt dragplåster. Nu, när man 3D-renoverar färdiga filmer på löpande band har denna tekniska innovation reducerats till att bli en filmvärldens Skäggiga dam.
Kronjuvelerna bidde alltså inte första svenska långfilm i 3D. Längst fram i det startfältet ligger nu istället Fredrik Hillers (
Psalm 21) kommande zombiefilm. Den är dock ännu bara på planeringsstadiet, så vi får väl se.

Fredrik Sahlin”

By the way, ”Sportbilagan” växer så det knakar. Det är Viola (såklart) som har fått tillmälet ”Sportbilagan” efter Wilmers vana att leka med en tidning varje kväll. Eftersom ingen vill släppa ifrån sig själva ”huvuddelen” har han alltid fått nöja sig med bilagan. Hela grejen är ganska vanvettig och svår att beskriva i ord. Men om det inte blir dragkamp, om det inte välts möbler och far porslin genom luften, har det varit en dålig bilaga.

Bilagan växer

Sedan Viola kom in i bilden har Wilmer ingen kraft kvar att ”dra en pappersbilaga” längre. Han leker så mycket med valpen att han är alldeles slut när kvällen kommer.

Viola vilar ut på vinnarmattan

Humla tittade förresten in igår, väl medveten om att jag ännu befann mig i djup chock efter upplevelsen med fästingen. Allt blev dock mycket bättre av en god söndagsmiddag inkluderande favoritvinet som jag ständigt tjatar om.

Få en fästing, köp en flaska Valpolicella
(Och snälla… berätta vad du tyckte om vinet.)

Humla är den mest vällustiga köttätare jag känner till. Jag har en äldre dotter som är strikt vegan, en som är vegetarian, en som är allmänt kinkig och så Humla som ringer och flåsar i luren:

– Jag måste ha kött, mamma. Blod… BLODKÖTT!

Ja, och då gör vi blodigt blodkött till middag och det är jävligt obehagligt alltsammans. Men hundarna blir såklart väldigt glada. Särskilt Sportbilagan som behöver mycket näring för att fortsätta växa!

Wilmer och Humla taggade på blodkött

Creepy

Ni trodde att det var över. Ha! Att man kunde plocka av fästinghalsbanden från sina hundar, sparka av sig skorna och ströva barfota i skogen. Låt mig då berätta följande.

Det var igår, söndag. Jag fick en befängd idé om att göra mig lite fin. Använda hårinpackning istället för vanligt balsam, föna håret till fluffiga lockar och sätta mascara på ögonfransarna. Sånt som bara inte sker annars. Och allt detta för älgens skull. Sedan gick vi nämligen ut i skogen, Viola och jag. Så långt var stämningen fortfarande god. Det var sedan, när vi kom tillbaka hem igen, och jag satte mig bakom datorn för att börja bearbeta den där ”deckarhistorien” som jag har berättat om, när jag kände någonting konstigt i ansiktet.

I ANSIKTET av alla ställen.

Jag kollade i en spegel och tyckte att det såg ut som ett litet jack i pannan, en sårskorpa. Men se det var en FÄSTING!

Men fy satan för fästingar. Och fy satans helvete för fästingar i ansiktet. Min fästingskräck är episk. Av tre ”fådda” fästingar i livet har jag fått Borrelia från två. Här om dagen vaknade en av snickarna här på varvet upp med hjärnhinneinflammation. Ingen vet riktigt varför. Utom jag.

Jag vet varför!

Min panik när jag upptäckte detta, djävulens kryp, i pannan går omöjligtvis att beskriva. Jag sprang in i duschen, kastade ALLA kläder (inklusive mobilen) i tvättmaskinen och körde hela skiten på 90 grader. Sedan duschade jag till vattnet tog slut (det gör gärna det på båtar) och kammade håret tills det blev SPIKRAKT. Därefter drog jag på mig mina skitiga målarkläder och gick ned i maskinrummet. Det må vara en hädelse att måla backslaget om söndagen, men det är i alla fall fästingfritt.

Deckarbranschen däremot… Den är creepy.

Fästingfilt