Det tillkommer oanade glädjeämnen när man skaffar valp. Om man bortser från allt det jobbiga, som att långsamt bli uppäten av dom vidrigaste små gäddtänder man kan tänka sej, eller att få hornhinnan utsliten med en klumpig tass, så finns det saker man inte ens hade kunnat föreställa sej i sin vildaste fantasi. Roliga saker, bisarra och desperata saker.
Som här om kvällen när Viola höll på att skita på sej.
Ja, det var ju sannerligen inte roligt för någon. Det kom så hastigt över henne också. Plötsligt var det bara dags och man verkligen såg hur hon försökte hålla sej.
– Hon skiter på sej, hon skiter på sej! skrek Skutskepparn och kastade på sej ytterkläderna.
– Vad fan ska jag göra? skrek jag och slet tag i en dyr porslinstallrik från middagsbordet.
Nu blev det roligt 1:
Hur tänkte jag då? Att jag skulle sticka in porslinstallriken under baken på Viola och fånga korven med den?
Vad tänkte jag göra sedan? Vandra planlöst kring med en bajskorv på fina Villeroy & Boch porslinet.
– Nej nej, inte en tallrik, skrek Skutskepparn. Hon måste ut!
Jo, det är sant. Viola tycker om två saker. Att liksom björnen bajsa i skogen, samt att tugga skor. Det är när dessa två intressen krockar med varandra som det uppstår riktiga problem.
Och nu blev det roligt 2:
– Var är min andra sko? skrek Skutskepparn.


WeimStars Pearl af Isolda

Försök nu föreställa er tre varelser som rusar runt varandra, en hoppande på ett ben samtidigt som han kämpar för att pressa ner foten i den enda doja han kan hitta, en som försöker finna en bekväm position att skita på sej i, och en som envisas med att peta in en porslinstallrik under baken på den senare. Kaos i kajutan!
Men det skulle bli roligare 3:
Viola har en stor hög med saker som hon FÅR tugga på. Den består bland annat av gamla kasserade skor med halva sulan uppäten och intill upplösning söndertuggade skosnören. Ingen av dessa har någon tåhätta kvar. När Skutisen inte lyckades hitta sitt ”ordinarie skopar”, slet han åt sej ett av dessa vrak och rusade ut genom ytterdörren med omaka skor, varav den ena inte satt på rätt fot och den andra var halv.
Och Viola fick äntligen bajsa. Och som hon bajsade. Ja, ingen eller ingenting kan bajsa som en tre månaders valp. Inte ens Wilmer. Han går bara runt och ser chockad ut numera.
Fast det skulle komma mer 4:
När Viola hade fått uträtta sina ”akuta ärenden” blev dom alla så ystra, uppspelta rent ut av över att verkligen LYCKAS med någonting, så dom ville inte gå hem igen.
Det här var sent på kvällen och endast Uffe vaken. Uffe är snickaren på varvet (han som aldrig kommer till oss) och han jobbar JÄMT!
Nu bestämde sej Skutisen och dom båda jakthundarna (Wilmer fick också följa med) att titta in till Uffe en sväng. Bara det att snickeriet är stort och Uffe stog bakom fräsen med hörselskydd på huvudet. Plötsligt kommer två kanonkulor rykande genom lokalen (vet ni hur fort en Weimaraner kan röja genom ett snickeri?) och Uffe höll sånär på att:
1: Kapa fingrarna av sej.
2: Skita i byxorna av skräck.
Glad ska han vara att inte jag kom springande också med min porslinstallrik av det exklusiva märket Villroy & Boch.
Och Uffe blev glad. Han blev glad när han fick se Skutskepparns skor och tyckte att; ”Jobba sent på natten” kan innebära oväntade glädjeämnen.
Tänk på det innan ni skaffar valp. Hur roligt det kan vara. Och fråga er… Fråga er om och om igen. Vill ni verkligen ha så roligt?
