Knasen har fått fång. Fång är en mag- tarmstörning som frigör ett gift vilket försvagar lamellagret i hästens hovar och kan leda till hovbensrotation eller hovbensförsänkning. Det vill säga, samma sjukdom som min egen häst, Freyr, dog av.
Nu är det inte första gången Knasen har fång, och han får alltså behandling på ett tidigt stadium, men det är ett olyckligt tillstånd för en liten fet Shetlandsponny. Nu blir det LCHF för honom.
Nästan alla veterinärer som kommer till stallet har varit där tidigare i samband med Tottes svåra stakningsskada som krävde mer än ett år av medicinsk vård (ibland avancerad, ibland bara rent desperat). Alla blir lika glada när de kommer tillbaka flera år senare och upptäcker att Totte fortfarande lever.
Alltså den gamle gotländske häcken…
Foppa (vår f.d passraket) är förresten också lite halt och lytt. Jag misstänker spatt, men hovslagaren tror att det sitter högre upp i bogen. Veterinären hittade inget fel alls, bara lite överben på vänster fram. Jag misstänker fortfarande spatt. Ingen vet bestämt utan röntgen. Han får vila.
Många islänningar gör så när en häst blir oförklarligt halt att de skickar ut den på vila ett par tre år. Nej, men i alla fall ett eller ett halvt. Det är verkligen en läkningsmetod som jag har sett bota många mystiska hältor. Att simply låta kroppen självläka.
Knasen och Foppa
Nu har vi kanske inte dom resurserna i Sverige, och snart sagt inte islänningarna heller. Men det fungerar. I can tell!
Vi får tänka lite ”same, same – but different”.
Ungefär som vanligt, alltså.
Peace out!