Konsekvenstrappan

När Nisse gick på gymnasiet (hon har ju precis tagit studenten) fanns där någonting som kallades för, ”Konsekvenstrappan”. Jag lyckades aldrig riktigt begripa hur den där konsekvenstrappan var uppbyggd eller vilka syften den tjänade, men så i går hamnade Wilmer (av alla) plötsligt på konsekvenstrappan. Så nu vet i alla fall HAN vad det innebär.

Vi hade varit i stan för att gå på den officiella premiären av Kronjuvelerna. Under tiden fick hundarna stanna hemma i varsin hytt.

 

Helle och Charlie utanför Saga på Kungsgatan

 

Det var faktiskt tredje gången jag såg Kronjuvelerna i sin helhet, och nu börjar jag verkligen upptäcka detaljerna i filmen. Jag har alltid varit väldigt förtjust i Moa-Li Lemhagen Shalin som designer, men som kostymör är hon genial.

Jag måste bara kommentera Ronny Svensson på TV4 som gav Kronjuvelerna tre solar i betyg. Han sa att inslagen med Pettersson-Jonsson och hans piruetter på skridskor påminde honom om en påkostad julkalender. Jag tror verkligen inte att det var menat som någonting positivt, men jag tyckte att det var ganska underbart!

 

 

Vi ville göra en riktig vuxensaga, vi gjorde en riktig vuxensaga. Hur man upplever den, om man vill gå in i den här världen eller inte får var och en avgöra själv. Jag vill ändå tro att Ronny Svensson hade halva Ronny inne!

Fyror fick filmen idag av Filmkritkerna. se , Gävle Dagblad och Smålandsposten. Den som vill gotta- / förfasa sej över ännu fler recensioner kan kolla HÄR. Jag orkar inte riktigt följa allt som skrivs om K-juvelerna längre, men jag är verkligen imponerad över alla, förutom de tunga recensenterna, som bloggar och skriver så initierat om film och TV, oavsett genre eller produktion!

Hungriga blev vi hur som helst efter bion och tänkte att vi skulle kunna kasta i oss någonting på Skeppsholmen innan hemresan. Caroline var snäll och lät oss förtöja gummibåten utanpå Tresur när nu Falkland ligger på Rindö, och därifrån, hennes båt, är det inte många meter till restaurang Hjerta. Blev det någon mat där – hell no. Fullbokat!

Vi kastade loss förtöjningarna och drog till Fjäderholmarna istället.

 

Fjäderholmarna
(Ser ni alla som klamrar sej fast med armarna där vid bryggan?)

 

Det ser nog fint och rart ut på bilden, men när Stockholm kokar av 40-graders värme kan det lätt bli lite överbelastat på Fjäderholmarna. Människor låg i vattnet och väntade på ett bord. Vi försökte inte ens lägga till, vi drog vidare till Telegrafberget.

 

Telegrafberget

 

Till skillnad mot Fjäderholmarna ser ju Telegrafberget direkt suspekt ut. Allt är liksom lite vint och snett och skumt och skevt, men här döljer sej en riktig finkrog. Fick vi något bord där? Ja, om tio år ungefär, i duggregn!

 

Helle däckar av näringsbrist

 

Det var bara för oss att kasta loss igen och fortsätta mot nästa mål, gamla hederliga, aldrig svikande, Getfoten. Där kan man alltid trolla fram ett bord eller en klipphäll, en stubbe eller en sågbock, någonting att äta på.

 

Tack Gud för att det finns en Getfot

 

I mina värsta farhågor såg jag framför mej hur vi skulle tvingas avsluta kvällen på Rindö-grillen. Jag har inte riktigt kommit över den där gången vi fick beställa mat, men ändå inte. Allt sånt blir lite väl komplicerat för en redan förvirrad person. På Getfoten får man allting tror jag.

Det tror för övrigt Wilmer också att han får. När vi kom hem sedan och släppte ut hundarna försökte han omedelbart sätta på Viola med den påföljden att han fick tillbringa resten av kvällen på KONSEKVENSTRAPPAN.

Tråkigt ställe det där. Konsekvenstrappan…

Snart ser vi väl honom simma över till Getfoten.

 

Soundtrack


Beställ här
38:-


Läs boken Familjelyckan och möt alla de karaktärer som dyker upp i årets svenska storfilm Kronjuvelerna. För regi står Ella Lemhagen som även har varit med och skrivit filmmanus på min originalberättelse.

 

 

Produktionen, som är ett samarbete mellan Filmlance och SVT kommer också att sändas som TV-serie i tre timslånga avsnitt med start kommande vinter. Den som vill veta mer om familjen Fernández och deras märkvärdiga öde hittar fortsättningen på filmens historia i romanen, Det stora svenska vemodet.

 

Alla avsnitt till Julkalendern Dieselråttor & Sjömansmöss finns också samlade här under en egen flik. Have fun, och lämna gärna en kommentar efter dig!

 


cd@carinadahl.com
(Bloggen fortsätter som vanligt nedan)

 

Den här sommarnatten som har varit kan gå till historien som den med världens sämsta soundtrack. Två vanvettiga jakthundar som ylar och tjuter efter varandra från varsitt däck timme ut och timme in. Hur glad blir man inte då över att den fantastiska musiken i Kronjuvelerna nu går att köpa på iTunes, lyssna HÄR.

 

Lilla Lopploella längtar efter Långa Farbrorn

 

En annan sak att glädjas över är ytterligare en fin recension, från Skåne den här gången, läs HÄR. Och som om det inte vore nog med det, solen skiner från en klarblå himmel! Ja, jag vet inte riktigt hur man ska orka med livets alla glädjeämnen. Att ständigt vara stadd i detta lyckorus. Vi talar om grovt ironiserande nu. Glöm inte bort, jag har två brölande byrackor med så omfattande konflikter i pälsen att vi allvarligt överväger möjligheten att gå och skjuta oss själva ett skott för pannan.

Men först ska vi gå på bio!

Så ska det låta…


Beställ här
38:-


Läs boken Familjelyckan och möt alla de karaktärer som dyker upp i årets svenska storfilm Kronjuvelerna. För regi står Ella Lemhagen som även har varit med och skrivit filmmanus på min originalberättelse.

 

 

Produktionen, som är ett samarbete mellan Filmlance och SVT kommer också att sändas som TV-serie i tre timslånga avsnitt med start kommande vinter. Den som vill veta mer om familjen Fernández och deras märkvärdiga öde hittar fortsättningen på filmens historia i romanen, Det stora svenska vemodet.

 

Alla avsnitt till Julkalendern Dieselråttor & Sjömansmöss finns också samlade här under en egen flik. Have fun, och lämna gärna en kommentar efter dig!

 


cd@carinadahl.com
(Bloggen fortsätter som vanligt nedan)

 

Som jag sitter här och lyssnar till när Uffe bilar betong på fördäck (det ligger en platta där, ovisst varför, som ska bort) får jag samtidigt en fin tidningsrecension av Kronjuvelerna i min hand. Man blir glad av människor som orkar skriva recensioner och bila betong i trettio graders värme. Det låter vackert i mina öron.

 

Uffe bilar bort gammal betong

 

Mindre vackert lät det på badstranden i dag. Måhända om någon främmande person passerade oss på vägen ovanför, och kanske trodde att det var en barnfamilj som befann sej på andra sidan buskaget, att den personen då fick någonting att fundera över. Plötsligt hörde jag nämligen mej själv skrika:

– Och DU slutar upp med att äta gamla kråkhuvuden!

Samt:

– Och DU slutar upp med att gå omkring och torrjucka!

Och avslutningsvis:

– Era snuskiga jävlar!

Förklaringen är att Viola löper och att Wilmer försöker sätta på henne från alla håll och kanter. Det blir lite konflikt i pälsen på en annars potent kille när han vill, men inte kan. Det är den kemiska kastrationen som börjar kicka in, men helt säkra känner vi oss inte. Som tur är kan vi lätt skilja hundarna åt med olika ingångar och utrymmen ombord. Bada får dom dock fortfarande göra tillsammans. Så länge ingen hör mej vråla och ringer efter polisen.

 

Var tog alla fula flickor vägen?

Det slår mej allt oftare; jag ser inte längre några fula människor, och absolut inga flickor. Förr i tiden, jag menar så långt tillbaka att man kunde höra syrsorna spela, fanns det bedrövliga bruttor må ni tro. Det var finnar och tandställningar och glasögon och koben och allt av exteriör misär som ni över huvud taget kan tänka er. Men, vad var det som hände? Nu för tiden ser man inga genuina ruggugglor över huvud taget. Alla är lika vackra, och alldeles särskilt ungdomarna såklart. Det finns en mystik kring detta som intresserar mej. Jag undrar verkligen; var tog alla fula flickor vägen? (På bilden ser vi dock mej och Caroline i en pratstund efter premiären av Kronjuvelerna.)

 

Giertz & Dahl

 

En annan ”tendens” som jag ser klart utkristallisera sej, är vilka människor som inte över huvud taget förstår filmen. (Jo, jag tycker sånt här är kul.) Det är flator, feminister och unga heterosexuella män. Jag har en teori även om det. Det är en grupp individer som aldrig kan FÅ Alicia Vikander och som inte vill HA Björn Gustafsson. Det blir en konflikt där som går ut över berättelsen. Nej, men skämt åsido, jag har teorier om det mesta. Till exempel att det finns en överrepresentation av ”horndjur” hos homosexuella män (och även kvinnor). Detta upptäckte jag när jag surfade på QX och alla medlemmar presenterades med sitt stjärntecken. Det var ju för fan bara oxar och vädurar hela vägen, uppblandat med stenbockar och en och annan skorpion.

 

Galapremiären av kronjuvelerna

 

Nej, nu har jag förvirrat mej i mer än lovligt lösa resonemang igen. Egentligen hade jag tänkt att visa en bild från Galapremiären då alla skådespelare, Ella och jag blev uppkallade på scenen efter föreställningen. Det var verkligen en helt oförglömlig stämning i salongen, och finns det en enda ful flicka i hela världen, så vet jag ett sätt att bli lite vackrare (i alla fall på insidan). Gå och se Kronjuvelerna i sommar!

 

Bloggboost


Beställ här
38:-


Läs boken Familjelyckan och möt alla de karaktärer som dyker upp i årets svenska storfilm Kronjuvelerna. För regi står Ella Lemhagen som även har varit med och skrivit filmmanus på min originalberättelse.

 

 

Produktionen, som är ett samarbete mellan Filmlance och SVT kommer också att sändas som TV-serie i tre timslånga avsnitt med start kommande vinter. Den som vill veta mer om familjen Fernández och deras märkvärdiga öde hittar fortsättningen på filmens historia i romanen, Det stora svenska vemodet.

 

Alla avsnitt till Julkalendern Dieselråttor & Sjömansmöss finns också samlade här under en egen flik. Have fun, och lämna gärna en kommentar efter dig!

 


cd@carinadahl.com
(Bloggen fortsätter som vanligt nedan)

 

Kronjuvelerna har ännu inte haft premiär och redan är det många som har sett filmen på olika ”förhandsvisningar. Flera bloggar också om sin upplevelse i salongen. Det är perfekt när jag inte hinner blogga själv. Jag bjuder helt enkelt på en riktig ”bloggboost” och länkar till några fina skribenter med snille och smak. Ja ja, förvänta er inte att jag ska förhålla mej opartisk i mitt urval, väga socker mot sill och annat demokratiskt trams. Här är det enbart polkagrisar som gäller!

Vi vet redan att Kronjuvelerna inte är någon klassisk svensk långfilm. Somliga kommer att älska den. Andra inte. Thats allright whit me.

 

Louise Myhrberg

 

 

Moa Sandh

 

 

Jimmy Whoo


Densie Lopez

 

 

Anna Benson

 

Fredrick Federley

 

 

Filmblaskan

Ninjamalin

Manalicious

Vivi testar

Rosettpojken

”När vi gick ut från biografen var vi dock helt ordlösa. Vi var så chockade, förstår ni?”

Sassa Jansson

Lisa Anckarman

”Jag skulle inte orka se den igen!”


 

Joina Kronjuvelerna på Facebook

 

 

 

Hell Caramelle

Vi lät oss lockas över viken med fagra löften om Creme Brulé. Min lilla brorsdotter, Helle, är inte bara en värsting på vattenskidor och wakeboard, hon är även något av en sockerbagare.

 

 

Alla som en gång har ätit en perfekt tillagad Creme Brulé eller Creme Caramelle blir aldrig riktigt densamma igen. Det lär ska finnas hårt knäckkokta samfund som enbart ägnar sig åt att tillaga och avsmaka denna desserternas dessert.

 

Vi tog båten över viken

 

Helles Creme Brulé blev verkligen sagolikt god, men okey, den kanske rann något. Jag måste ändå säga att smaken överträffade både Östermalmshallen och flera finkrogar i Göteborg. Kanske kan man helt enkelt bara byta namn på anrättningen och kalla den för Hell Caramelle?

 

Hell Caramelle

Växeln hallå


Beställ här
38:-


Läs boken Familjelyckan och möt alla de karaktärer som dyker upp i årets svenska storfilm Kronjuvelerna. För regi står Ella Lemhagen som även har varit med och skrivit filmmanus på min originalberättelse.

 

 

Produktionen, som är ett samarbete mellan Filmlance och SVT kommer också att sändas som TV-serie i tre timslånga avsnitt med start kommande vinter. Den som vill veta mer om familjen Fernández och deras märkvärdiga öde hittar fortsättningen på filmens historia i romanen, Det stora svenska vemodet.

 

Alla avsnitt till Julkalendern Dieselråttor & Sjömansmöss finns också samlade här under en egen flik. Have fun, och lämna gärna en kommentar efter dig!

 


cd@carinadahl.com
(Bloggen fortsätter som vanligt nedan)

 

Samtal med Weimaraner Viola om livet efter döden:

 

– Viola listen up!

– Jag är idel öra.

– Nej, du är idel huggtänder.

– Jag har ett aktivt gap, det är sant.

– En fråga till dig, Viola.

Shoot!

– Tycker du om att vakna på morgonen?

– Mycket, och alldeles särskilt med smaken av mobiltelefon i munnen. Mums!

– Jag fick en vattentät mobil i julklapp som jag blev väldigt glad över.

Congrats.

– Den känns inte så särskilt vattentät längre.

– Men låt bli att köra den i tvättmaskinen då, pucko!

– Det går heller inte att skicka, eller att svara på några sms.

– Skriv ett brev.

– Kan du inte bara sluta upp med att äta upp våra mobiltelefoner.

No.

– Då blir jag tyvärr tvungen att strypa dej.

– För ett gammalt sim-kort och lite elektronik?

– Du har satt i dej tillräckligt mycket lödtenn och koppar för att kunna bygga upp en hel telefonväxel ovan där.

– Bra, då kan vi hålla kontakten med varandra.

– Har någon sagt dej att du är hysteriskt anträffbar för att vara hund.

– Jag svarar när det ringer, det är allt.

– Det är fint, Viola. Det är fint.

 

Vackert, Viola

 

Nåja, allt är inte bara misär och mosade mobiler här ombord. Till exempel fick jag en bukett blommor här om dagen som var väldigt vackra. Det är dumt att ge mej blommor. Inte bara för det att Viola sannolikt kommer att äta upp dem, utan framförallt för att jag inte har någon vas. Det är svårt med blomsterarrangemang på ett fartyg. Denna bukett har jag förankrat i en stor kruka fylld med sand.

 

Blommor i byssan

 

I morse visades förresten ett inslag om filminspelningen av Kronjuvelerna på Nyhetsmorgon i TV4. Jag tycker om att höra Ella berätta om sitt arbete med filmen. Mitt eget känner jag ju liksom till, men Ella har haft arbetsdagar på upp till femton timmar det senaste året och jobbar fortfarande med klippningen av TV-serien. I inslaget får vi också se ett par alldeles ljuvliga klipp från filmen som inte är med i trailern. Kolla HÄR.

 

Jonatan Bökman som den unge Richard Persson

Foto: Bobby Taskov

 

En stig med hjärta


Beställ här
38:-


Läs boken Familjelyckan och möt alla de karaktärer som dyker upp i årets svenska storfilm Kronjuvelerna. För regi står Ella Lemhagen som även har varit med och skrivit filmmanus på min originalberättelse.

 

 

Produktionen, som är ett samarbete mellan Filmlance och SVT kommer också att sändas som TV-serie i tre timslånga avsnitt med start kommande vinter. Den som vill veta mer om familjen Fernández och deras märkvärdiga öde hittar fortsättningen på filmens historia i romanen, Det stora svenska vemodet.

 

Alla avsnitt till Julkalendern Dieselråttor & Sjömansmöss finns också samlade här under en egen flik. Have fun, och lämna gärna en kommentar efter dig!

 


cd@carinadahl.com
(Bloggen fortsätter som vanligt nedan)

 

Då så, då var man tillbaka på kammaren igen, Ella i klipprummet och galaklänningen på klädsträcket. Allting är precis som vanligt, och ändå helt förändrat. Det skrivs så mycket om Kronjuvelerna, på så många olika platser, i flera tidningar att jag omöjligtvis kan hålla reda på alla artiklar. Jag köper inte ens några längre, men blev mäkta förvånad när Skutskepparn stolt vecklade upp DN här om dagen. Jag trodde verkligen inte att han hade en aning om vad jag jobbar med. Det kan låta lite konstigt, och han blir säkert sur om han läser det här (men det gör han inte). Vi talar om mannen som inte över huvud taget reagerade när jag hade målat mina vita väggar svarta och sannolikt inte skulle märka om det kröp ned en ponnyhäst i sängen. Det är faktiskt väldigt charmigt på sitt sätt. Och det gör det lite lättare för mig, när jag plötsligt får lust att gnägga.

 

Artikel i DN

 

Just den artikeln tyckte jag mycket om. Alicia är verkligen helt makalös i filmen och jag ryser varje gång jag ser scenen där hon söker efter sin bror under vattnet.

Sedan är det alltid roligt att höra Ella berätta om inspelningen och sina tankar kring manuset. Där tänker vi helt olika – och det tror jag är mycket bra. Jag har aldrig haft något problem med det faktum att saga och verklighet flyter ihop. För mej är alltsamman på RIKTIGT. Jag skojar inte i en enda sekund. Det är på riktigt. Det KAN hända. Om jag släpper den tanken, att det här ”kanske inte” skulle kunna ske i verkligheten, då är det adjöss med mej som författare. Och ”magisk realism” skulle jag aldrig kunna syssla med.

Vilka verktyg sedan som regissören vill ge tittaren för att hålla sej kvar på jorden är en annan sak. Jag tycker att Ella är en balanskonstnär i det avseendet. Man tillåts verkligen att släppa taget och bara åka med på den här resan. Gör det!
Eller som den gamle medicinmannen Don Juan skriver i sin världsberömda dikt (den är även tryckt på försättsbladet till min bok Det stora svenska vemodet som följer upp berättelsen i Kronjuvelerna); ”För mig gäller att jag bara kan färdas på stigar som har hjärta, vilken stig som helst bara den har hjärta…”

 


Kronjuvelerna Galapremiär


Beställ här
38:-


Läs boken Familjelyckan och möt alla de karaktärer som dyker upp i årets svenska storfilm Kronjuvelerna. För regi står Ella Lemhagen som även har varit med och skrivit filmmanus på min originalberättelse.

 

 

Produktionen, som är ett samarbete mellan Filmlance och SVT kommer också att sändas som TV-serie i tre timslånga avsnitt med start kommande vinter. Den som vill veta mer om familjen Fernández och deras märkvärdiga öde hittar fortsättningen på filmens historia i romanen, Det stora svenska vemodet.

 

Alla avsnitt till Julkalendern Dieselråttor & Sjömansmöss finns också samlade här under en egen flik. Have fun, och lämna gärna en kommentar efter dig!

 


cd@carinadahl.com
(Bloggen fortsätter som vanligt nedan)

 

var Galapremiären av Kronjuvelerna över. Det blev verkligen en helt fantastisk filmföreställning med jubel och applåder från publiken. Jag skulle kunna skriva massor om kvällen igår och det gör jag kanske också så småningom, men nu har vi lagt oss för att vila i varsin solstol på däck, så det får bli lite senare i så fall. Här är i alla fall ett par bilder och några länkar från premiären.

 

Expressen web-TV
(Bild: Cawa Media)

 

Det ser nog lugnt och fint ut på bilden, men när vi kom till biografen, Rigoletto, på Kungsgatan var det precis knökafullt av folk. Stämningen i salongen sedan var HELT magisk. Många fick tårar i ögonen, andra skrattade högt, somliga tog upp spontana applåder under filmvisningen.

 

Lång kö på Röda Mattan
(Bild: Cawa Media)

 

Den här fantastiska chokladmoussen och fruktsalladen serverades på Café Opera tillsammans med en underbar buffé. Det hände en hel del roliga saker under kvällen. Bland annat det att jag frågade VD:n på Nordisk Film vilket land han kom ifrån, och han svarade: ”Motala”.

Va´fan, jag tyckte att han bröt kraftigt på ett främmande språk. Där såg vi en eventuellt lysande karriär för nollåttan Carina Dahl gå i stöpet. Men herregud, jag går till botten med flaggan i topp!

En anbefallning till alla som planerar att se Kronjuvelerna. Gå till en biograf, ta den med störst filmduk i hela staden. Kronjuvelerna är en unik film med ett HELT fantastiskt filmfoto taget av Anders Bohman. En berättelse som MÅSTE upplevas i storbildsformat, i alla fall en gång.

 

Freja, Carina, Philippa, Humla och Fideli Dahl

Ännu fler bilder från premiären

Kajstuds

Vi dunkade ihop fartyget och gjorde en kajstuds på Skeppsholmen. Nisste tog studenten i går och det skulle givetvis firas med utspring och mottagning ombord.

 

Dags att förtöja på Skeppsholmen

 

Vi kom iväg ganska sent från Rindö och var inte förtöjda vid kajen på Skeppsholmen föränn vid midnatt. Fast vad gjorde det? Kvällen var vindstilla och sommarnatten magisk. Nästa dag sken solsatan igen.

 

Lövat och klart

 

Nisses skola ligger på Kungsholmen och dom har alltid sitt utspring i Rålambshovsparken. Det var verkligen en häftig upplevelse att se alla glada studenter flyga utför trapporna i den stora amfieteatern för att sedan äntra sina lastbilsflak.

 

Nisse var glad

 

Det går inte beskriva hur många människor som hade samlats i parken och det dunkades på stora ”turretrummor” inför varje klass som gjorde sin gymnasiala sorti.

 

Nisse och Cina

 

Nykterheten var det lite sisådär med, kan jag berätta. Det är något oerhört besynnerligt över ett barn som snorar och gråter och sprutar öl över sina kamrater. Modersuppdraget känns inte helt hundra längre.

 

Som tur var hade vi både Natta och Bandyhunken  med oss som kunde styra upp de mest obegripliga känslostormarna. Och solsatan, ja den var också ”på”.

 

Sedan försökte fi få tag i en taxi för att ta oss hem till Skeppsholmen igen, men det visade sig vara alldeles omöjligt så vi fick sätta apostlahästarna i arbete.

 

Johan, Cina och Anders

 

Efter en rask promenad längs Norr Mälarstrand och över Blasieholmen, var det dags för mottagning ombord. Wilmer hade skällt mer eller mindre oavbrutet i cirka fjorton timmar och Viola sprungit omkull mormor på däck. Vi började alla känna oss mer än lovligt stekta.

 

Philippa

 

Lippa och Jompa var dock i god form som alltid. Men dom är vana vid gatuhänget i Bangkok och tycker att en eftermiddag i solen på Skeppsholmen är något av en frostig tillställning.

 

Dagge, Aline och morfar Eric

 

På kvällen sedan var jag inbjuden till en helt intern förhandsvisning av Kronjuvelerna, så den kan jag tyvärr inte berätta mycket om. Men Janne och PJ var med mej i biomörkret, vilket kändes väldigt tryggt.

 

Pilsnerprinsessan och Per-Johan (samt mina händer)

 

Under tiden körde Skutisen tillbaka båten ut i skärgården, och solsatan, ja ni kan ju gissa själva…  Den får man ju sparka ner från himlen på kvällen om man ska få någon blund i ögonen. Det blev en kort visit i Stockholm den här gången, men på måndag är vi tillbaka igen  för då ska vi gå på Galapremiär. Och hur det blir med solsatan vet jag inte, men det blir i alla fall många stjärnor.

 

Fragancia och Pettersson-Jonsson
(Alicia Vikander och Björn Gustafsson)

Welcome to Getfoten

Man får inte sätta sågen i Restaurang Kajkanten bara för att dom inte har någon meny och endast en (1) kall öl.

– Egentligen har vi inte riktigt öppnat, förklarade servitrisen när hon kom till bordet med beställningsblocket.

Det fanns för övrigt ingen mat heller. Och när vi helt förvirrade tittade på varandra, avslutade flickan leende.

– Jag tror faktiskt att det är stängt.

Men vänta nu… Låt oss backa ett par timmar tillbaka. Då passerade vi nämligen Restaurang Kajkanten med hundarna på väg till badet och passade då på att fråga hur länge köket skulle hålla öppet. Till, åtta, nio på kvällen fick vi veta. Därför såg vi till att vara där i god tid, klockan sju.

 

På Kajkanten

 

Egentligen är det lite Thailändskt charmigt att komma till en krog, ta plats vid bordet, invänta servitören som så småningom anländer med sitt anteckningsblock och precis när han / hon höjer pennan för att ta emot beställningen enrinrar sej; ”Men hörrni, det här är nog ingen krog. Det är en frisersalong. Solly, solly!”

Men man ska INTE sätta sågen i Restaurang Kajkanten. Vi är glada över att ha en krog så nära, och kommer givetvis att gå dit igen.

I stället slängde vi oss i gummibåten och drog fort som fan över till Getfoten. Där kan man räkna med en kall öl. Och inte bara en. Det finns mängder av olika sorter, alla perfekt tempererade. Men så är det också thailändare som driver krogen.

 

 

Det var fler än vi som hade gått bet på Kajkanten denna dag, bland andra Segelmakarn på Rindö, Björne. Han kom ångande i sin fantastiska A-slup som drivs framåt av två kilo ved per sjömil. Tur att han slipper käka på Sandhamn!

 

 

Men jag vidhåller, man ska akta sej för att sätta sågen i Kajkanten. Jag tror att det kan bli jättebra när verksamheten har kommit igång ordentligt och det finns mat till alla som vill sitta på den fina uteserveringen. Under tiden blir man lika lycklig varje gång man kommer fram till den här ön…

 

Welcome to Getfoten

 

 


 


Nationalbullen

Aldrig har vi väl firat Sveriges Nationaldag särskilt hårt, men jag vaknade med en påse kanelbullar från Bagar-Jan i Waxholm på huvudkudden. Man undrar ju lite…

 

 

För övrigt har vi haft några riktigt strålande dagar här ute i vassruggen. Jag har egentligen massor att göra, men får just ingenting gjort. I går låg jag i alla fall på knä och skurade golvet i byssan. Det var en märklig upplevelse. Stor ansträngning, vida rörelser, obskyra tankar. Plötsligt vaknade pigan i mej till liv och jag tänkte saker som; ”Vars är bonden?” samt, ”Vem är drängen som nyss promenerade över viken med en lie på axeln”. Ja, riktigt jävla tråkigt hade jag där en stund. Men sedan kom Humla och Anders och vi grillade på däck.

 

Det här är dock Viola och Anders

 

I dag skiner solen igen och nu börjar motivationen sjunka till orimligt låg nivå. Det enda jag planerar för stunden är att dricka kaffe. Kanske funderar jag en kort stund över vars bonden är, men misströstar gör jag icke. Här finns kanelbullar från Bagar-Jan i Waxholm. Så är det hos mej. Hur är det hos er?

 

 

 

Lugnet före stormen

När värmen dallrade som värst gick jag ned i lastrummet och började rota i en stor låda med gamla fotografier. Det skulle jag kanske inte ha gjort. Jag blev kvar där nere i flera timmar.

 

Humla, Helle och Axel ombord på M/S Capella

 

Jag har ingen scanner (eller vi har faktiskt en, men jag vet f-n inte hur den fungerar) så jag tog helt enkelt kameran och fotograferade några av bilderna för att kunna lägga upp dem här.

 

Min ”lilla” brorsdotter Helle

 

Alla de här små juvelerna är stora nu. Helle har dock kunnat svära ända sedan hon var sex månader gammal. Ingen kan osa över sina äldre bröder som hon gör. Och så åker hon Wakeboard utav bara helvete i viken.

 

Propeller-Axel på Skeppsholmen

 

Här kan man ana byggnationen av Moderna Museet i bakgrunden. Vi var lite chockade som bodde på Skeppsholmen då, och undrade hur det skulle bli. Och inte sitter vi nakna på pollarna längre, som man kunde göra förr i tiden. Men jag tycker att det blev rätt fint i alla fall.

 


Cina

 

Så här såg jag ut efter en dag i lastrummet. På kvällen sedan dammade vi av oss och drog över till Ramsö. Nicola bjöd på gott vin som alla blev kalasfulla av!

 

 

Men nu är vi pigga och nyktra igen, så det ska nog kunna bli fest i kväll också. Nästa vecka tar Nisse studenten, jag ska på förhandsvisning av Kronjuvelerna och vi ska ut med fartyget. Sedan blir det Galapremiären den 13 juni med stor efterfest på Café Opera då alla skådespelare och vi ”skapare” kommer att närvara.

Nu kan alla som vill vara med och tävla om biljetter till ”spektaklet”. Se länk nedan.

 

VINN BILJETTER TILL GALAPREMIÄREN AV KRONJUVELERNA