Mannen, myten, konceptet

Skutisen… Det går liksom inte att förklara. Hans arbetsvecka innehåller inte fem, eller sju dagar – men kanske, tjugoåtta. Hans dygn omfattas inte heller av  timmar, utan av ett konstant tidsflöde mätt i eoner.  Att kalla honom ”arbetsnarkoman” är ett starkt understatement. Han är mer av en utomjording. De första tio, femton åren levde jag i ett tillstånd av konstant utmattning och sömnbrist. Sedan förstod jag att detta var någonting som aldrig (säger a-l-d-r-i-g) skulle gå att ändra på, och då försökte jag istället infoga mig i en parallell överlevnadsbana där solen har en uppgång och en nedgång. Någon middag har vi dock sällan intagit före klockan 22.00.

Allt som inte sker med exakt ”sekundpassning” och ”på jävla håret” är slöseri med brinnande livstid. Han har lagt ribban för HUR lång tid en ordinär middagshandling får ta – 30 sek!

Jag ska aldrig glömma den gången han rusade in på Ica Hoburgen, slet åt sig en falukorv ur kyldisken och tryckte upp en hundring i ansiktet på en helt chockerad varuplockare. Sedan rusade han ut ur affären och sprang över parkeringen samtidigt som han bet upp förpackningen med tänderna, och jag lovar den synen… Den synen har satt outplånliga spår i en hel bygd. De trodde väl att han var desperat av hunger (minns: ”lunch 15 sek”).

.

Stackars lilla, Lola

.

Dock hör det till saken att Viola hade blivit biten av en huggorm (jo, det finns huggormar på Gotland) och hon vägrade svälja ned sina kortisontabletter utan att vi dolde dem inuti en godbit, och det var bråttom.

Annars brukar jag säga till folk som inte begriper hur man kan pressa in tvåhundra olika punkter på en dag och ändå ha tid över att äta lunch (15 sek) att; ”Skutisen har en helt egen tidsaxel som inte är linjär, utan lodrät. Han bara tar ett skutt rakt upp i luften, försvinner i fjorton dagar och förväntar sig att landa på samma datum och klockslag som han for”.

Under tiden händer det prylar ”här nere” kan jag berätta. Till exempel har jag blivit tvungen att skjuta på vår julresa eftersom Skutisen samtidigt / parallellt befinner sig någon annan stans. Det är inget underligt. Vi har fler saker än så på agendan. Till exempel att flytta båten (Falkland) in till Skeppsholmen och sedan köra ett flyttlass till Gotland. No probs, när den linjära tidsaxeln inte längre räcker till MÅSTE man börja utforska de övriga dimensionerna.

Därför jobbar nu Skutisen även när han sover. Allting annat vore rent slöseri med aktiva sovtimmar. Här om morgonen vaknade han i full panik och påstod att någon av Waxholmsbolagets båtar hade dålig mottagning i Södra skärgården. Han hade haft ett jävla elände att hitta felet eftersom han hade en hel madrass att kämpa mot.

Men märkligast av allt…

.

Närkontakt av tredje graden

.

Jag har en lampa ovanför mitt skrivbord som inte har fungerat på tre månader. Jag kan inte byta den själv eftersom det är någon specialkoppling med specialgänga och ja, allt är så jävla special och måste specialbeställas. Men så här om natten…

Jag hade somnat sedan länge. Skutisen sov också, och plötsligt bara tändes lampan. Jag slog upp ögonen och trodde inte att det var sant. Skutisen låg alldels platt på rygg vid min sida och snarkade högt, men lampan lös. Då förstod jag. Han ville vara snäll mot mig. Han hade hoppat ur sin kropp, så som bara han kan och gjort ett litet ”fix” medan hans sov. Man måste se det som något av en ren kärlekshandling. Jag har varit ensam i tre månader nu, jobbat i mörker och vandrat i motvind. Men han bytte min glödlampa. Han gjorde det i sömnen. Han finns på riktigt! Någonstans…

P.S Glödlampan fungerade även påföljande dag, men bara i några timmar. Nu är det mörkt igen, och Skutisen är borta. Tiden står still. D.S.

.

Skutisen och Viola

 

Lätt packning

Jag vill helst inte skriva mer om snön, det känns bara bortkastat och lite patetiskt. Att jag har ägnat en vecka åt att förinta varenda flinga ombord, att jag har brottats med trossar lika stela som lyktstolpar och spolat bort de sista resterna av is med brandslang har inte egentligen med något okontrollerat ”snöförakt” att göra, utan är helt beroende av andra omständigheter. Men de orkar jag inte heller skriva om.

Jag försöker koncentrera mig på att packa. Vad behöver man i ett hus? På en gård? Jag har verkligen ingen aning. Jag har aldrig bott i något hus, och ännu mindre på en gård. Det är väl ungefär samma skit som behövs där som här, tänker jag. Snöskyffel, konservöppnare och fotogen.

Det är vanligt med strömavbrott på Gotland. Det är vanligt med strömavbrott på Rindö också, men här har vi fördelen av att fartyget fungerar med helt egna system som elverk och hjälpkärror. Lyser det någonstans, så lyser det här. Om det lyser där, på ”Kurrekurreduttön”, är mera ovisst.

Jag har packat tändstickor.

Vad mer har jag packat? Inte så mycket kläder, det tycks inte intressera mig alls. Och inga gardiner eftersom utsikten är alldeles för vacker oavsett vid vilket fönster man ställer sig. Någon matta vet jag inte med mig att vi äger över huvud taget och alla möbler (ombord) är väggfasta.

Jag har köpt två flaskor fotogen.

Det var det.

.

Snöfritt

 

Sätta fyr och tutta på

Alla frågar sig; ”Måste bocken brinna?”, ”Kan den inte bara få vara ifred?”. Men NEJ, det är uteslutet. Bocken måste brinna som en manifestation för vilka vi är, vad som flyter i våra ådror och vad vi är kapabla till. Folk går där nere på kontinenten och tror att `svenskar´ det är ena jävla dönickar, utan vilja och eget krut. Men vi kan elda, vi kan sätta fyr och vet hur man tuttar på. När årets alla oförrätter samlas inombords och frustrationen stiger som trycket i en gammal keltisk sjöångpanna, då åker tändstickorna fram och bocken börjar brinna. En hastigt uppflammande oroshärd som snart är släckt och skänker frid åt våra sinnen. Äntligen är trycket utjämnat och julen kan komma. Tack Gävlebocken. Tack för att du förstår.

.

Vinter i mörtaträdgården

Jo, jo… Det ser nog vitt och vacker ut på bild, men att stå i duschen när vattnet tar slut ombord och finna att brandposten är begravd under flera meter snö. Det känns sådär… Men visst, det är väl alltid trevligt att komma ut i friska luften, och så kan man ju passa på att fota lite.

.

Waxholms kastell i december 2012

.

.

Att bunkra vatten

.

.

Vinter i mörtaträdgården

Efter stormen

Snökaoset har ju faktiskt varit monumentalt. Vid ett tillfälle tvingades jag att krypa långa sträckor under en tur med hundarna i skogen. Ja, ja… Det gör ni Norrlänningar året om, många mil, hela vägen uppför fjället. Men för mig var det någonting nytt. Viola försvann helt och hållet under snömassorna och Wilmer verkade i det närmaste chockad. Hästägarna på Broknäs fick ”stallförbud”. Måhända att Claes inte orkade dra upp fler bilar ur diket. Men vi som har egen hästhållning blev tvungna att trotsa vädrets makter. Som tur är ligger stallet närmare vägen än vad Broknäs gör, men den var i och för sig inte heller plogad.

.

.

.

.

.

Humla

Las joyas de la corona

himla kul! ”Kronjuvelerna”, ”The crown Jewels”, ”Las joyas de la corona” fortsätter sin förunderliga resa runt jorden och plockar hem fina priser på internationella filmfestivaler. Nu senast i Madrid där Kronjuvelerna utsågs till ”Bästa film” och även fick ett hedersutnämnande.

So it goes, som Kurt Vonnegut skulle ha sagt.

Det är inte länge sedan kompositören Fredrik Emilsson fick ta emot ett stort Nordiskt filmpris för den specialskrivna musiken i filmen. Den kan jag verkligen rekommendera alla att som har Spotify lyssna på (se länk ovan).

 

.

Fragancia och Jésus
Alicia Vikanderoch Jesper Lindberger

 .

 

Jag bara undrar…

Ja, men då så… Då har vi snart våren här. Vattnet ryker och temperaturen ligger kring stadiga sexton minusgrader. Det kan bli kallare. Eller inte. Den som sist gick till kojs i går kväll drog igång en byggfläkt i styrhytten och vred reglaget åt fel håll. Hela natten har det sprutat ut iskyla ombord. Men Herregud, vad gör väl det. Alla säger att det är så vackert ute. Precis som ett vykort. Jag undrar – kan det inte räcka med att ha den här årstiden på bild? Någonting som går med posten och man använder till att tända brasan med. Jag bara undrar…

.

Sjörök i Waxholm

.

.

Och på Rindö

Tända ljus

Skutisen har gjort sin stora showoff och presenterat en adventsfrukost. Detta är ett årligen återkommande evenemang som just bara inträffar en enda gång om året. Det blir alltså ingenting den andra, tredje och fjärde advent. Men den första, då jävlar smäller det!

.

Hundarna sitter som tända ljus i styrhytten

.

.

Viola har fått ”stirret”