Tina Röed – Gästbloggar lördag

En ”nostalgigryta” blir det som avslutning!

Det känns vemodigt att skriva min sista Gästblogg…

Jag kommer ihåg ett märkligt party hemma hos Carina för länge sedan. Det var på deras gigantiska husbåt i Värtan. Vi var ett brokigt gäng brudar + en äldre man,Tore, som kom och lade till med sin bogserbåt, Pan, utanför köksfönstret. En härlig middag hade Carina kokat ihop som vanligt (den kvinnan kan koka soppa på en spik!) Jag fick Tore till bordet. Han drog en massa skrönor om att Harry Belafonte kom i helikopter och hälsade på honom ute på hans skärgårdsö, Shirley McLaine hade visst varit där också. Jag tänkte att Tore var ju oväntat underhållande, även om han ljuger som en häst travar!

Foto: Stefan Berg

Propellerspeciallisten Tore Sundell

Efter middagen sköt vi prick med luftgevär inomhus och fortsatte sedan med allmän discodans. Det var ett otroligt tryck och Tore svängde sina lurviga så det stod härliga till. Mest tyckte han om Rolling Stones! Det var ett drag av sällan skådat slag! Några dagar senare mötte jag Carina på kajen inne i stan och tackade för senast!

– Den där Tore, var ju för härlig! Vilka skrönor han drog, sa jag.

– Vadå skrönor? sa Carina, det är ju sant! Harry Belafonte var faktiskt och hälsade på ute hos Tore och landade med helikopter!

Harry Belafonte var där

Det var också en resa, när husbåten bogserades upp från Göteborg genom Göta Kanal. Själv var jag inte med, men min Old English Sheepdog Snobben var för tillfället skeppshund på resan med sin dåvarande husse. En delsträcka tog ganska många timmar, över öppen sjö. När det gått ett antal timmar blev killarna ombord oroliga att jycken skulle spränga urinblåsan, han bara knep ihop trots idoga försök att få honom att pissa på däck. I ren desperation radade alla killar upp sig och pissade själva på däck, för att jycken skulle fatta! Inte hjälpte det, han knep ihop till nästa stopp. Men tack & lov klarade sig blåsan!

När vi nu ännu är inne på båtresor, måste jag nog berätta om min sista resan med Mälaren. Mitt ex Jonas & några till följde med Mälaren, 21 meter fiskebåt, upp längs kusten en härlig sommardag någon gång på -90-talet. Mälaren skulle upp på varv och Jonas, jag & skeppshunden Snobben skulle lifta till strax norr om Öregrund, där vi skulle åka vidare med buss för att hälsa på Maud i sommarstället utanför Ockelbo. Första delen av resan var underbar – vi grillade på däck, drack pilsner och tittade på en hänförande vacker skärgård i solnedgång. Claes, skepparen ombord stod vid rodret, själv fick jag ansvaret att dra fettskruvarna i maskin med jämna mellanrum. Livet kunde inte vara härligare!

Vi gick till kojs, när vi vaknade på morgonen passerade vi Öregrund. Det blåste upp rejält! 21 meter fiskebåt studsade som en jolle från vågkam till vågkam! Efter en stund kom Gunnars brorsbarn upp på däck och meddelade: – Luftmadrasserna flyter, vad ska vi göra? Vi rusar ner och kollar, det pissar in vatten genom skrovet! Allt flyter, verktyg, luftmadrasser och annat löst. Det är ca en halvmeter vatten fyllt med drevmassa från skrovet som skvalpar runt. Gunnar upptäcker att länspumpen stannat, skit har fastnat i röret! Vi räddar vad vi kan till torrare höjd – jag rusar upp för att meddela kapten om läget. Claes har svårt att vända men lyckas till slut. Hälften av gänget är sjösjuka och hänger över relingen och spyr. Vi närmar oss äntligen Öregrund igen, när Gunnar meddelar att vi måste slå av motorn. Det har kommit skit i kylvattenpumpen! Vi närmar oss klipporna och Claes ringer sjöräddningen, Gunnar lyckas få igång vattenpumpen när det är ca 5 minuter kvar till klipporna och sjöräddningen eskorterar oss till hamn och lånar oss länspumpar. Nästan allt på båten är vått, vi hänger sovsäckar och täcken på däck – då kommer regnet!!! Sånt trauma har jag inte haft sedan jag lindade in långfingret i halvslaget i Hammarbyslussen!

Mälaren i lugnt väder

Men hur hamnade jag i båtträsket igen? Det var ju grytor det skulle handla om!

Min gamla barndomsvän Maud (för övrigt syster till bröderna Dan och Anders Ekborg) är en riktig trollkvinna när det gäller mat! Det finns inget hon inte kan skapa av dom mest obetydliga ingredienser, stekta laxskinn och Gud vet vad!

Vi gjorde en gång en mexikansk julgransplundring för min kompis Lasses reklambyrå. Vi skulle laga chili till 100 pers! På den tiden hyrde jag en liten 2:a på Renstiernasgata. Köket var minimalt. Vi började dagen innan. Här är receptet:

Massor med kött steks tillsammans med chilipeppar, chipotke (rökt torkad peppar), spiskummin, lök, vitlök, paprika. På med öl så det täcker kött & grönsaker. Låt puttra några timmar, i med blötlagda chilibönor, svarta bönor & kidneybönor. Det ska vara mer kött än bönor. Egentligen ska det bara vara kött. Gärna högrev. Eller en gammal ko, eller älg! Det ska koka länge, gärna två dagar. Man måste späda med öl (släng lite salt över axeln & häll lite öl i strupen) eller buljong och krydda lite i taget. det ska vara starkt, men inte så starkt att man inte känner smaken! Det funkar också att göra chili sin carne, den vegetariska varianten på bara bönor! Men ingen köttfärs eller quornfärs! Förbjudet!

I mitt minimala kök puttrade en jättestor restauranggryta med chili i två dagar, sedan fick vi den ljusa idén att servera chilin tillsammans med en mexikansk potatissallad i en tacotube (för att spara in kostnad på papptallrikar). Dag 2 var det dags att göra salladen. Vi hackade massor av lök, den skulle, smälta lite grann i olivolja, det fanns då nästan inga tomma ytor kvar i köket, vi sköljde och snoppade mängder av rädisor och lika mycket kokta små färskpotatisar som rädisor skulle det vara. I med massor av färsk hackad koriander – nu fanns det inte en centimeter kvar att jobba på i köket. Egentligen gillar jag inte koriander, men i den här potatissallden är det kanongott! Lite färsk strimlad röd chili och alltihopa blandas med den avsvalnade mjuk löken/oljan + salt efter behag. Vi lyckades packa in allt i min risiga gamla bil, åkte till festen och serverade chilin tillsammans med mexikanska potatissalladen i tacotubsen och de mexikanska musikerna grät av lycka när de smakade, då har man lyckats med maten!

Maud & jag skulle egentligen ha ett matprogram ihop, åka runt med motorcykel & sidovagn, men det är ju redan gjort av två engelska tanter. Sedan funderde jag på båt, men ”Sjön Suger” med Johan Ulvesson & Lennart Jähkel gör ju just det – kanske tandemcykel (fast då får väl jag trampa!) Fast allra helst ska vi rida kamel!

So long vänner!


Tina & Arken tar farväl för den här gången

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.