Martin Månsson – Gästbloggar onsdag

8/8-2008 var ett magiskt datum. Jag undrar hur många som gifte sig detta datum? Ett par vet jag med säkerhet, vi var där.

När jag och Nicke startade sidan omforintelsen.se fanns det nästan inga sådana sidor på svenska som tog upp detta ämne på ett djupare sätt. Efter lite googlande så hittade vi en kvinna som hör och häpna, delade mitt intresse för böcker och Förintelsen. Jag blev faktiskt stum ett tag och läste ivrigt igenom hennes blogg. Inte nog med att hon var intresserad av Förintelsen, vi hade en massa annat gemensamt. Lite av en själsfrände.

Någon skrev en gång: Vänner kommer och går – Fiender samlas på hög.

Jag skulle hellre samla vännerna på hög än fiender (Om jag nu har några). Elin var definitivt en vän jag skulle vilja ha, hon skriver bra, har sunda värderingar och är nog den enda kvinnan som delar mitt intresse lika djupt som jag. Jaja, tänkte jag, jag skriver en rad och hör ifall hon skulle vilja recensera böcker för oss. Efter en del mailväxlande så tackade hon till min stora glädje ja. Då hon och Freddi stod med bröllopsplanering lovade jag att tillsvidare sköta den delen åt henne. Dvs. Hon skrev och jag fixade upp recensionerna på vår sida.

Jag lärde känna henne relativt väl bortsett från att vår vänskap odlades via två tangentbord. En dag damp det ner ett oerhört vackert kort, det var en inbjudan till Elins och Freddies bröllop. Det två ungefär två sekunder att bestämma sig, klart vi kommer! Inte för att vi kände en enda käft som skulle komma men detta kunde vi ju inte missa. Bröllopet skulle hållas i Ängelholm och nu skulle det införskaffas en GPS!!

Sist vi var i Ängelholm lyckades jag med konststycket att dels köra fel och dessutom hamna i två poliskontroller på mindre än en minut! Inte för att det hände något, för fort körde jag inte, bilen var ok och alkohol hade jag inte druckit. Poliskontroller i all ära, denna gång ville jag hamna rätt, har man lokalsinne som en näbbmus så gäller det att vara rustad med lite teknologi.

Vi checkade snabbt och tog oss en tur på stan, Ängelholm är otroligt mysigt och vi har varit där flera gånger. På vägen ner så lyssnade jag på P1 där Boris Grigorjev sommarpratade. Egentligen skulle vår gemensamme vän Tore Forsberg även deltagit men kunde inte delta på grund av sjukdom. Tore fyllde år denna dag så jag passade på att skriva ett kort till honom medans vi tog en öl, att det skulle bli det sista kort jag skrev till honom visste jag inte då.

Läs hela onsdagens blogg under fliken ”Krönikor”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.