Mitra Lager – Gästbloggar fredag

Matkulturkrock måste vara den första kulturkrock som man upplever när man byter land. Personligen minns jag hur vi som nya flyktingar letade bland råvarorna vi hittade på lilla Konsumbutiken högt uppe i den Lappländska byn för att hitta några ingredienser till våra Iranska matrecept. Vi var vana i hemlandet att gå och köpa nybakade frukostbröd från bagerier i varje kvarter som bakade olika sorters tunnbröd. Vi var vana att rulla maten i tunnbröd och äta och inte att bre på en brödskiva. Tunnbröd förresten, det hade blivit det första och största bekymret. Enstaka sorter kunde man hitta på Konsumbutiken med dessa var sötade. Hur i hela världen kan man kombinera kebabkött med sötade bröd? Eller så smakade de kryddor och ingefära. Ingefära påminde bara om fikabröd och kakor och inte huvudrätt.

Snart lärde vi oss att köpa mjöl och jäst och att baka bröd på vårt eget sätt. Dagligen kämpade jag för att kavla mina tunnbröd och baka till någonting som bara liknade det bröd som vi var vana med. Då kände jag att jag hade gått tillbaka i tiden. Det nya livet i västvärlden hade fått mig att göra sådant som min farmor dagligen sysslade med när hon var småbarnsmamma. Att baka bröd hemma hörde till historien i min kultur, i alla fall i stora städer. Kan jag verkligen kalla det här för utveckling? undrade jag många gånger men jag var stolt att jag klarade det. På våra träffar med landsmän på förläggningen var det en hel del prat, tips och råd om hur man bakar det bästa tunnbrödet osv.

Den gula osten var bara ett skämt för oss. Snart dök det upp recept här och där på hur man tillverkar ost av mjölk hemma. Jag gjorde det också några gånger och när jag stolt berättade för min mamma i telefon var hon nära på att gråta i telefonen. Var har du hamnat min dotter? Ska vi skicka något med posten? Ja, gärna, ta och skicka allt som går att skicka!

Postkontoret i byn var snart fyllt med små och stora kartonger fyllda med matvaror skickade från nära och kära som ville rädda oss nya invandrare (vi var många familjer i samma flyktingförläggning).

Men för oss som asiater fanns det inget som hade större betydelse än självaste riset. Ris? Ja, ris! Var hittar man det? Vi letade och letade i Konsumbutiken men ris verkade vara något som svenskarna inte kände till. Efter en lång tids sökande hittade vi ett ställe i butiken där det fanns ris. Uncle Bens! Vi köpte och lagade på vårt eget sätt. Resultatet hamnade direkt i soporna. Tjocka, gulfärjade och gummiliknande riskornjämfört med den vita lånkorniga basmatiriset. Lyckan var stor när en bil började komma till byn en gång i veckan och sålde matvaror till invandrare, sånt som de längtade efter. Där köpte vi en stor säck Basmatiris och med detta var vårt iranska kök räddad. Den pusselbiten föll på plats.

Idag drygt tjugo år senare måste jag säga att dels så har den svenska matkulturen förändrats mycket, dels har jag och kanske många av mina landsmän lärt oss att njuta av den mångkulturella maten. Men det finns ett undantag. Det Persiska riset var svårt att undvika. Jag vill inte påstå att det iranska köket är lika spännande som det Italienska, Franska, Turkiska eller Thailändska köket men riset är bäst i världen!

Innan jag klistrar här ett recept på ris som jag har själv använt och tycker att det är bra från www.ica.se vill jag ge två tips för lyckad persisk ris nämligen:

1. Använd aldrig rostfritt, ta teflonkastrull. Det är nästan som att baka kakor, teflon ger bäst resultat.

2. Välj Basmatiris, alltså vitt och långkornigt ris. Själv brukar jag köpa en liten blå säck av märket Tilda (finns på de flesta Orientlivs).

Här kommer receptet, varsågoda:


Lalehs persiska ris


Ingredienser

4 dl Basmatiris

3 msk olja

2 dl corn flakes

1/2 påse saffran (à 1/2 g)

1 dl torkade berberisbär eller tranbär

2-3 msk hackade pistagenötter

smör eller olja till stekning

salt

Tillagningstid: Över 20 min

Svårighetsgrad: Medel

Gör så här

1. Koka upp 1 1/2 liter vatten. Persiskt ris lagas alltid i en stor kastrull, som rymmer minst 2 liter.

2. Tillsätt ris och 1 msk salt. Koka i 5-8 minuter. Häll av i ett durkslag.

3. Häll 3 msk olja och 1 dl vatten i botten av en teflonkastrull. Täck botten med cornflakes. Häll det avrunna riset i kastrullen och låt ”ångkoka” på medelvärme i cirka 25 minuter. Vänd sedan upp riset på ett stort fat.

4. Blanda saffran i 1/2 dl varmt vatten. Blanda 1 dl av riset med saffransvattnet.

5. Bryn berberisbären i smör i en minut så att de blir glansiga. Lägg upp riset på ett fat och garnera med saffransris, berberis och hackade pistagenötter.

Lycka till och smaklig måltid!

/Mitra

Läs Mitras bok

En reaktion på “Mitra Lager – Gästbloggar fredag

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.