Adjö, farväl för sista gång…

Snart börjar Båtmässan i Stockholm. Det är något av de viktigaste vårtecken vi har här i stan. Själv har jag inte varit på en Båtmässa på 25 år. Jag hör INTE till ”mässfolket”. När jag besökte Bokmässan i Göteborg nyligen fick jag en klump i halsen. Jag tyckte synd om böckerna. Jag tycker synd om båtarna med. Jag tycker synd om alla objekt som rycks ur sitt ursprungliga sammanhang och tvingas in i en gigantisk mässlokal i mängder om hundra tusental.

Men så kom Tore upp på tapeten.

– I år måste Tore till Båtmässan, sa jag vid middagsbordet.

– Det blir nog svårt, svarade Skutskepparn. I så fall kommer vi att få köra honom på en pirra.

Jag har skrivit om Tore tidigare. Han är en av förgrundsfigurerna till min TV-karaktär, den gamle ”Dieselråttan” Mäster Estragon.  Har man en gång träffat Tore Sundell, glömmer man honom aldrig. Jag skulle definitivt kalla honom för en av det här landets största profiler inom ”Båtbranschen”. Tore är något av en riktig Professor Balthazar och har sina konstruktioner med i precis var och varannan (kanske varenda) yrkesbåt. Tore är Propellerspeciallist!

Tore är också någonting av en stjärna, en artist, en konstnär. Alla vet vem Tore Sundell är, inte bara internationella storheter som Harry Belafonte och Shirley Mc Laine utan även svenska doldisar som Robban Aschberg och Björn Borg. Han hade, vad man skulle kunna kalla för, en ”blandad kundkrets” och inte sällan blev han personlig bekant med sina klienter. Ibland uppstod där förälskelser också! Tore hade en utstrålning och en charm som ingen kvinna med egen båt kunde motstå.

Foto: Stefan Berg

Adjö, farväl för sista gång…

Så till slut blev Tore gammal, så där riktigt skitgammal, närmare 90 än 45, om man säjer. Efter en lunch strax före jul konstaterade Skutskepparn:

– Nu har jag nog träffat Tore för sista gången. När han lämnade restaurangen såg jag bara en jättestor hatt och två smala ben som försvann över parkeringen.

Tore var något av en ställföreträdande far för Skutskepparn. Han har aldrig haft någon egen pappa och Tore hade ingen kontakt med sin ende son ur sitt första äktenskap. På så sätt kom Tore att bli en ”nära anhörig” till oss. Någon som vi alltid tänkte på, men bara träffade alltför sällan. Därför var det extra viktigt att Tore skulle med till Båtmässan i år. För att han skulle få ta ett sista farväl av alla sina vänner i branschen.

Under tiden vi satt och diskuterade olika arrangemang kring ”projektet” tog Tore helt enkelt och dippade näbben i soppan och dog. Han blev 86 år gammal, arbetade fortfarande med sin bror, Lasse Sundell, i brödernas gemensamma firma ”Nacka Finmekaniska Verkstad” på Kummelnäs Varv. Tore bodde hemma i Skurusundet in i det sista. Han var ganska bestämd på många punkter, rent av ”eldfängd” skulle somliga mena.

Vi älskade våran gamla gubbe mycket och kommer att minnas honom med stor, stor värme. Jag kan nästan ännu i denna dag höra hans glada röst när han kastar loss trossarna från sin bogserbåt Pan och viftar med kepsen i luften:

– Tack och adjöss, nu sticker jag till sjöss!

Tack och Adjöss gamle Toreman, jag vet inte om du kan räkna med några änglavingar ovan där, men en propeller kommer du garanterat att få.

Tack och adjöss nu sticker jag till sjöss!

 

5 reaktion på “Adjö, farväl för sista gång…

  1. Jag söker en filmsnutt där Tore o Lasse Sundell får besök av Tv i sin verkstad vid Kummelnäs. Den sändes någon gång i början av 2000-talet på lokalnyheterna.
    Vore kul att få visa filmen för Lasse när vi besöker honom på äldreboendet.
    Tore o Lasse är kusiner till min svärfar.
    Hoppas på tur!!!!!
    // Gunilla Sundell
    sundell_gunilla@hotmail.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.