Inferno

Det brann lite igår igen. Såklart var jag där. Alltså, vid själva eldhärden. Men jag vidhåller min oskuld. Den här gången var jag bara ”närvarande”.

Skutskepparn hade varit snäll och hämtat middagsmat hos Jonny och Annika uppe på Rindö Krog. Den kom som alltid väl paketerad i burkar och byttor, påsar och paket. Det var två stora kassar, för vi var flera som skulle käka. Jag ställde upp alltsammans på spisen bara för att få undan sakerna från golvet ett ögonblick. Men jag undrar – vem hade satt på plattan. Det här var liksom ”färdigmat”, den skulle inte tillagas. Den skulle enbart packas upp.

Det dröjde inte lång stund innan jag hörde Skutskepparn ropa:

– Vad fan har du gjort nu då?

Hela köket (läs byssan) var fullt av rök och det slog upp blåaktiga lågor från spisplattan. Jonny hade inte blivit glad kan jag tala om. Det blev i och för sej inte Skutskepparn heller och ingen av middagsgästerna. Men det blev en liten brasa i alla fall som vi alla kunde samlas kring, värma våra händer, torka fuktiga raggsockor och trivas tillsammans.

Vad som annars skiljer mej från en ”äkta” pyroman är min medfödda glädje i att även släcka bränder. Jag har släckt bränder lite här och där faktiskt. Jag har använt pulversläckare och vanligt vatten. Redan som litet barn gjorde jag en heroisk insats genom att släcka grannens fritös. Jag tror det var där alltsammans startade (det vill säja – min fascination för eld. Jag upptäckte hur enkelt man släcker den. Och blev därför inte naturligt avskräckt från elementet.) Det brann i grannens lägenhet, människor sprang i farstun och skrek:

– Det brinner!

Och jag gick in i detta inferno, ty mina målsmän fanns ej där för att stoppa mej, och jag kvävde elden med en våt handduk över fritösen.

Eld hade nämligen redan väckt min förtjusning och jag följde allt som berättades om eld på teve och i nyhetstidningar. Till exempel hade jag snappat upp att fritöser (som var så vanligt förekommande på den tiden) ej, under några omständigheter skulle släckas med vatten då de ”stuckits i brand” utan med en våt handduk. Jag kan ha varit nio år gammal.

Länge försökte jag få fart på gösen

Därefter blev jag lite av en ”Brandchef” i grannskapet. Jag skaffade egna tändstickor, tog med mej barnen ut i skogen och visade hur enkelt man antänder en brasa.

Det var en given succé. Tills gamla bussgaraget brann ner… Måhända att jag var i närheten, men jag var oskyldig. Precis som igår!

Självklart utnyttjar jag mina erfarenheter av dessa barndomsupplevelser i mina böcker. Redan i ”Familjelyckan” förekommer en rejäl gasexplosion som sedan följs upp i ”Det stora svenska vemnodet” med ytterligare en hygglig brasa.

6 reaktion på “Inferno

  1. Aha, då vet jag- Det är dig jag ska anlita när jag ska ha nästa utrymningsövning på jobbet. då kan du både få tända på och släcka, du verkar ju ha handlag för det. hihi

    KRAM

  2. Carina, jag är ditt ”nya” fan. Jag säger till alla som inte har läst ”Familjelyckan”. Gör det!!! Det här första gången (lovar) som jag väntar på att en bok ska komma ut i handeln. Jag har läst på ”Work in progress” och nu är jag JÄTTENYFIKEN på uppföljaren. FL är förresten utlånad till grannen.

  3. Bra idé, Sölve. Läs Familjelyckan före Det stora svenska vemodet. Man kan faktiskt läsa i helt omvänd ordning – men för den som vill göra det enkelt för sej rekommenderar jag att läsa Del 1. först.

    P.S Jag läser till exempel alltid ditt namn i helt felvänd ordning och får det till att stå ”Eslöv”. Och det går ju också bra ;-) D.S

    Kramar till dej och Ingela!

  4. Håller med Natalie, nedan. Det spelar ingen roll hur duktiga dina spökskrivare är. Du är BÄST!! Men en sak ska jag säga, modigt av dem att skriva här. Så visst har det varit omväxlande, verkligen.
    Krammz Z

  5. Hej,

    jag måste säga att jag piggnar till av dina bloggar.
    Även jag tappar alltid nycklar. Har till allas förnöjelse en stor korkbit på snöret, så att den åtminstone flyter…

    Kram Carina!
    Ann-Ci

  6. Men vad roligt, Ann-Ci. Du är ju min ”Önske-Gäst-Bloggare”. Tänk om du ville blogga här en vecka, berätta lite om dina fantastiska produktioner på SVT, ditt liv, dina resor.

    Man måste ju få önska…

    Kram tillbaka!

    C

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.