Queer as folk

Läs ett kapitel ur mina böcker under deras ”egna” flikar ovan. Där finns också information om övriga produktioner, recensioner och köplänkar. Familjelyckan har nu även utkommit i pocket!

Bloggen fortsätter som vanligt här inunder.

cd@carinadahl.com

Det finns ganska mycket litteraur (och även filmmanus) skrivna ur ett s.a.s ”homo-perspektiv”. Ett medvetet drag och en strikt upplagd konstruktion. ”I den här rollen ska vi ha en bög”.

Jag vägrar att arbeta inom såna ramar. Jag skriver enbart om människor!

Pelle påpekade nyligen:

- En gång, Carina, sa du att karaktärerna i Det stora svenska vemodet är heterosexuella. Hur kan du säja så om två män i en het kärleksscen?

Okey, jag tar tillbaka – det är dom naturligtvis inte, men det finns egentligen ingenting som säjer att dom är ”homosexuella” heller. Om det låter konstigt finns förklaringen i boken (jag lovar). Jag är mycket tveksam till om ordet ”bög” över huvud taget nämns i hela berättelsen. Jag har valt att skriva ur ett helt ANNAT perspektiv. Ett djupt, magiskt och mänskligt perspektiv. Det finns ingen klassisk ”homo-problematik” i Det stora svenska vemodet, men det är fortfarande en stor kärlekshistoria mellan ett samkönat par. Bland annat… Där finns den lilla slampan Pierina också, och hennes tigertämjare. Och dom är ju heta!

För mej vore det katastrofalt att låta mej begränsas av ”normer” i mitt berättande, att inta en position och skaffa mej ett perspektiv. Jag är helt befriad från sånt. Jag bryr mej inte ett skvatt om könsroller och sexuella läggningar (även om det såklart inte är ointressant). För mej är det dock ganska ointressant. Jag är egentligen ENBART intresserad av en bra historia, en fin klänning, en vacker hjärna. Sen KAN jag inte, verkligen kan inte, lägga några värderingar i om det är en man eller kvinna som äger den.

Johanna är en sån som har en ”vacker” hjärna. Nu råkar jag veta att hon har en hel del snygga klänningar också, men hennes historia vet jag inte så mycket om. Till skillnad mot André (som ju också är en trans-person och sprutar ur sej ord och tankar) har Johanna en ganska stor integritet. Vi fick kontakt med varandra när en nära anhörig till Johanna blev svårt sjuk och Johanna tillbringade mycket tid på sjukhuset. I väskan hade hon Familjelyckan.

Sedan dess har vi fortsatt att prata, ungefär som jag och André, eller jag och Janne. Där finns Ingela och Fredrik också. Många nya vänner som faktisk bekräftar det jag alltid har misstänkt. Dom är helt jävla normala allesammans. Eller i alla fall inte galnare än någon annan jag känner. Queer as folk, helt enkelt.

Johanna skrev till mej på Facebook i går. Så här stod det:

”Du som håller på med sånt där skrivande av manus för film och tv grejs.
Kan du inte någon gång när tillfälle ges skriva en roll om en transa som är som folk?

En transa som INTE dödar unga flickor och tar på sig deras hud (När Lammen Tystnar)

En transa som INTE försnillar miljontals med dollar, sätter dit en kollega och har ihjäl sagda kollega, och fejkar sin egen död för att få dinero till ett ”könsbyte”. (NCIS)

En transa som INTE skär upp äldre kvinnor i hissar med rak-kniv för att de sett BH banden under skjortan (Dressed To Kill).

Eller en transa som ligger och dör i AIDS och är elak mot handikappade… (nånting med schlager).

Snälla, en enda transa i media som är som transor är mest, snälla och roliga människor som inte gör en fluga förnär.”

Jag förstår verkligen vad Johanna menar och kanske skriver jag en sådan roll en dag. Först och främst ska jag bli färdig med tredje delen i min trilogi; Obotliga tillstånd hos besynnerliga barn. Redan  där tror jag att Johanna kommer att känna en viss tillfredsställelse.

Under tiden och by the way kan jag varmt rekommendera en guidad tur genom stan. Läs mer under länken!

Traska med en transa

Som vanligt, och för nytillkomna läsare, finns mer information om min trilogi under fliken ”Work in progress”. Det stora svenska vemodet kommer ut i augusti, med möjlighet att köpa förhandsexemplar under hela juli månad.

Share and Enjoy:
  • Print
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email

6 reaktion på “Queer as folk

  1. Jaha, kan man då liksom blada ner till dig o köpa den (boken alltså!)(för du ligger väl på ett smyg lager?) Å du! Det går rykten om att det går mördare lösa på ön. Är det något du känner till?

  2. Du, jag är övertygad om att det går en mördare lös på ön. Hahaha! Nu har jag berättat det för alla jag känner också, men Joel (Tegelstam) säjer att han bor nånstans vid Oxdjupet och är en helt vanlig motionär. Hell no! Jag har sett ”mördarblicken”!!

    ”Det stora svenska…” får man tålmodigt vänta på ännu en tid. Boken kommer inte från tryckeriet förrän om flera veckor. Jag har absolut inga exemplar. Bara en miljon manusblad ;-)

  3. Huruvida min hjärna är vacker eller inte kan jag inte uttala mig om, gissar att den är ganska läskig, gråaktig, full med blod och synapser som alla andras..

    Men jag störs lite av hur sådana som jag skildras i media…..Inte konstigt folk i gemen tycker att vi är läskiga (folk i gemen har en tendens att vara gemena), när det bara finns tre lägen för hur MtF (man till kvinna) transor exponeras i mainstream media….

    Ett: inte alls…..inte ett knyst, vi FINNS inte….man har bögar som är snälla kompisar och flator som är riktigt butcha, ,men inga transor.

    Två: och här tar media i så de nästan spricker, vi är massmördare med en faiblesse för hudoveraller, psykotiska, blodindränkta hysterikor med yxor och förskärare i högsta hugg, berädda att ha ihjäl de vi lurat med vår utstyrsel…

    Tre: hjälplöst bölande, nedsmittade våp till offer som helst dör i akt ett, här tar man ut svängarna med stolta bögar som övervinner det som knäcker vilken våptransa som helst.

    Se er omkring det händer överallt, alla polis serier är fulla av dessa klyshor.

  4. Tack för dina (som alltid) kloka synpunkter och inlägg, Johanna! Att en man går ut beväpnad, det har vi fått vänja oss vid i samhället. Att en man går ut i kjol får oss att fly av skräck.

    Nåja, inte jag – som älskar (nej, dyrkar Marc Jacobs) och tycker att en man i kjol är absolut det snyggaste som finns!

    Kramar från ”Stockholmsbasen” ;-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>