Humla är ett geni

Humla är ett geni, Pelle också, men Humla är genuint genial. Det förstod jag redan på dagis när föreståndaren tvingades anställa ”extrapersonal” för att hela den orinarie styrkan var på väg att gå in i väggen.

Humla!

En dag när jag skulle hämta henne på Erstagatan var hon borta. Jag hittade inte ungen någonstans.

– Hon sitter högst uppe på frysen, sa tjänstgörande barnskötare, ovanför kylen, under taket.

Det var jävla två meter upp i luften.

– Får hon verkligen sitta där? frågade jag.

– Ja, svarade barnskötaren, men det är bara Humla som får det. Ingen av oss i personalen orkar längre ta fajten med henne.

Men Humla blev klurig av att sitta där uppe under taket och vegetera. Nu tar hon studenten och kommer säkert att få alldeles strålande betyg. Hon gör så – siktar högt, och jag tjatar (så som säkert ingen morsa har gjort före mej):

– Sänk ribban, Humla. Sänk ribban!

Detta kommer sej av mitt stora intresse för unghästar. Jag har haft glädjen att få jobba med ett antal ”småfolk” i mina dar och det JAG har lärt mej av detta är att lägga ribban där dessa faktiskt klarar av att ta den. Det är så man får individer att växa. Med positiv förstärkning.

Nu var det inte om detta jag skulle skriva egentligen, men jag vill ändå passa på att pucha lite för Dog Models sommarkurs med inriktning på klickerträning. Mer information finns på agenturens hemsida (se länken).

Sommarkurs

Själv är jag nog ganska duktig på att sänka ribban och avskyr all form av stress. Därför har jag (väl medveten om att vi går i tryck med min kommande roman inom kort) petat och filat på en text som ska beskriva innehållet i boken. Detta har tagit cirka sex månader.

Just som jag skulle skicka iväg den texten till Pelle (min förläggare) fick jag för mej att skriva en helt annan text. En HELT annan text – just for the hell of it. Det tog max fem minuter. Sedan ropade jag på Humla.

– Hör här, sa jag och läste upp båda texterna för henne. Vilken är bäst?

Hon gav mej en trött blick och klättrade fort högst upp i masten.

– Den sista är ungefär hundra gånger bättre än den första, ropade hon till mej.

Det vill säja den som jag hade skrivit på fem minuter. Jag blev ledsen och ringde till Pelle:

– Varför säjer hon så? frågade jag.

– För att den är hundra gånger bättre, svarade Pelle. Den är genial. Nej, Humla är genial!

Sen behövde inte jag göra mer den dagen, ingen ville liksom jobba med mej. Pelle tog över materialet och gjorde allting färdigt. Och nu vet jag inte riktigt vad… Vad ska man göra nu, liksom? Tur att jag har en studentfest att arra och en ytterligare roman att skriva. Annars hade jag nog fått skaffa häst igen!

2 reaktion på “Humla är ett geni

  1. Mina 2 cent:
    Ditt undermedvetna har redan gått igenom och processat allt i din första genomtragglade version – allt finns inom dig. – Dvs. det är inte tiden det tar att få ner orden på pappret (bildskärmen), utan vad man har inom sig.

    Jag är ingen skribent (snarare tonsättare), men jag tror processen är likartad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.