Efter stormen

Va´fan, vi skulle ju bara göra våfflor. Vi hade till och med varit inne i Burgsvik och köpt ett våffeljärn. Sen kom tromben!

Jag hade det på känn redan i affären, att jag borde köpa korv. Någonting sade mej att, ”Gå nu till korvdisken och så tar du ett paket korv. Skit samma vilken korv, fixa korv bara!” Men jag gjorde inte det, för vi skulle ju äta våfflor. När strömmen plötsligt försvann och våffeljärnet långsamt svalnade i smedjan förstod jag att det kunde bli en lång och mörk vinter. Det hade varit fint med korv. Den hade vi kunnat grilla över öppen eld och stillat hungern med.

Så kom regnet. Det var inget vanligt ösregn utan liknade snarare en tropisk storm. Åskan mullrade och vi kunde se blixtarna slå ned precis utanför fönstret. Alltsammans var fortfarande ganska mysigt i smedjan. Men plötsligt ökade vinden. Och den ökade och den ökade och den ökade… Regnet kom inte längre uppifrån, och just inte från sidan heller. Det var mer som att sitta inuti en gigantisk biltvätt och vänta på att fönsterrutorna skulle explodera. Ljudnivån var obeskrivlig och det gick över huvud taget inte att se någonting. Då och då kunde man urskilja en takplåt som flög genom luften, ett träd eller en ytterdörr.

Storms Gård

Det ligger dörrar överallt på ängarna i dag, fönster också, ett skithus har spritts över två socknar och hela stenladan är raserad. Kenneths fina stenlada, värderad till ett par miljoner och planerad som bostad i framtiden. Det finns ingenting kvar!

Granngårdarna har också förlorat tak och plåt, men den här gården drabbades värst.

Jag tänkte på djuren och kände mej lite orolig för ungtjurarna i hagen.

Det är farligt för dom att vara ute i det här vädret, sa jag till Skutisen.

Vad tänker du göra? frågade han. Ta in dom i smedjan och bjuda på våfflor.

Visst, svarade jag, bara strömmen kommer tillbaka. Jag kan kirra våfflor åt kossorna men fy fan vad dom ska få pröjsa. 1575 (ja, alltså han heter det), han har råd! I95 spänn styck ska han få betala den snåljåpen. 1379 är i grund och botten en hygglig kille och han tar Rikskuponger så honom ska vi vara generösa mot. Men 125 bagis vill jag nog ha.

I detsamma mojnade vinden (när jag skriver mojnade menar jag att det då BARA blåste storm) och vi såg blåljus på vägen.

Nu kommer brandkåren, sa Skutisen. Jag går ut och kollar om det finns någonting av Storsudret kvar.

Strax därefter kom strömmen helt otippat tillbaka och jag kunde börja med maten. Skutisen var dyngsur när han kom in igen.

Jag mötte en kanin där ute, sa han. Jag tror att den kom från Hoburgen. Man märkte att den var totalt förvirrad och nyss hade ramlat ner på jorden.

Nyss ramlat ner på jorden

Det blir ett stort sorteringsarbete för människor och djur i dag. Vägskyltar är bortslitna, murar har rasat, hundar försvunnit och träd slitits upp med rötterna. Men som sagt var, det verkar som om tromben har gått som allra värst fram över just den här gården.

I kväll ska vi äta tacos. Det kan ju bli precis hur spännande som helst. Bäst jag ropar in kossorna i tid!

Vill ni komma på besök – följ inte skylten

Share and Enjoy:
  • Print
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email

4 reaktion på “Efter stormen

  1. Tjenare,

    Jag såg ”Skutisen” i Aftonbladet och Wilmer också! Sicken jädra smäll det måste ha varit!

    Skönt att ni är oskadda.

    / Claudia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.