Familjeslampan

Vi trodde att hon skulle heta Viola, men det visade sej att hon hette Prilla. På slutet sa vi bara ”Familjeslampan”. Detta beroende på att hon var lika oförställt lycklig oavsett vem hon tillbringade dagen med. För att inte tala om natten. Ibland hade vi både Prilla och Wilmer i sängen. Då hände det märkliga ting kan jag berätta. Till exempel att Prilla visade sej ha en teleskopfunktion och trots sin jämförelsevis nätta kroppsbyggnad med lätthet kunde utvecklas till att bli två meter lång.

Bara några veckor gammal

Sedan ett par år tillbaka bor Prilla hos en jägarfamilj i Småland. Dom har ett fodervärdsavtal, vilket garanterar att hon aldrig får säljas vidare. I så fall får hon komma tillbaka hem till Stockholm igen och vi får helt enkelt maka på oss i sängen.

Första bilresan

Prilla gjorde ALLT som Wilmer aldrig över sin döda kropp skulle få för sej att göra. Hon promenerade på matbordet, hon åkte skateboard och stal plånböcker. Hon fick alla hjärtan att smälta! Vi är så svaga för Prilla att vi än i denna dag inte kan prata om henne utan att börja gråta. Och hon ägde Wilmer – och hans kudde!

Give us back!

Överallt fick Wilmer flytta på sej. Och det var nästan skrämmande att se hur han förvandlades till en riktig toffel. Prilla tog alla hans saker, hon tog hans mat, hon tog till och med hans husse och gjorde för vana att sova i Skutskepparns armhåla. Wilmer fick sova vid fotändan av sängen. Oftast ramlade han ut på natten.

Familjeslampan

Nej, vi glömmer aldrig Prilla. Hennes enorma berg av pinnar och prylar. Att gå en promenad utan någonting ”viktigt” i munnen var precis uteslutet. Och hon var smartare än Wilmer. Eftersom Prilla gärna kunde ta med sej en käpp på 2,5 meter hem till båten måste hon hitta ett sätt att få den över landgången (75 cm bred). Det löste Prilla på fem sekunder, man vinklar den jävla pinnen. Wilmer har ännu inte löst problemet två och ett halvt år senare. Dom kompletterade varandra fint. Och dom hade en detektivbyrå ihop.

Span

4 reaktion på “Familjeslampan

  1. Först trodde jag att det var den nya hunden, och såg fram emot en massa ”ÅHHHHH” tillfällen nu under hösten :)

  2. Nej, Johanna…. Haha! Vi är så aparta så vi börjar grina och gråta över den gamla hunden när vi tänker på den nya. Hur ska det gå?
    Men Prilla var ett enda stort ”Åhhh”, hela hon. Både på gott och på ont ;-D

  3. Jag tycker Prillan ser alldeles underbar ut – särskilt på den sista bilden! Vilken karaktär! Vilken begåvning. Och lika ful ;o) – som Wilmer är snygg! Vilket komplement till honom. Inte undra på att han var så förtjust i henne…

  4. Ja, Gud… Haha!
    Hon var så jävla ball, och odräglig, och smart, och skitsöt så man bara storknar när man tänker på henne. Men hon tillhörde inte oss – hon ägdes (ägs får man väl lov att säja) av min äldsta dotter Philippa. Men ingen av oss kommer någonsin att göra anspråk på henne – hon har sin familj i Småland. Hon har hittat hem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.