Te-terapi och en little bitta´Tony

Jag har verkligen de mest förunderliga teorier om ungefär allting. Jag har terapier också, och de är ännu knasigare. Som det här med Sigge.

Sigge är liksom min vän, ungefär som Pilsnerprinsessan och Vackra Fredrik. Men Sigge gillar inte sitt jobb, han är pisstrött på sitt jobb och på sina grannar och ett par saker till. Och nu har jag övertygat honom om att han MÅSTE börja med Friggs Kvällste. Varför det liksom? Det enda han tycker om är pepparkakor.

Sigge är en säl, men det visste ni väl redan?

Nu börjar ännu en arbetsvecka, både för mej och Sigge. Jag tycker det är stor skillnad att skriva sista delen i min trilogi mot den första. Inte på grund av berättelsen, det är fortfarande lika roligt. Det som skiljer sej är arbetssättet. När jag skrev första delen hade jag ett slags ”grovmanus” som underlag. När jag skrev andra delen hade jag (tror jag) andarnas hjälp. Nu får jag klara mej på egen hand. Och det är ganska hårt arbete att skåpa ur sej tre feta romaner på lika många år. Det kostar på, och människor blir lidande.

Jag vet inte om jag hinner blogga så mycket nästa vecka, men jag ska avslöja vilken blogg på nätet som jag själv följer. Jag har ungefär lika lite tid att läsa andras bloggar som att skriva egna, men den här är en favorit. Tony Ryttar.

Tony är journalist och skriver helt enkelt förbannat bra. Att han sedan är skitsnygg, skittrevlig och skitrolig är enbart irriterande för en halvskarrig skribent på dekis. Nåväl, ni har alla hört hans röst i mängder av tv-reportage (kolla den om Ourasi) och kommer säkert att fastna på den där bloggen lika stenhårt som jag har gjort.

Peace out, ikväll går vi och lägger oss tidigt. Sigge, vad säjer du?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.