It´s only Rock´n Roll

Jag har länge haft ”span” på en stol som står helt apart placerad ”in the middle of nowhere”. Det är ingen märkvärdig stol alls, men den har en slags stolthet som fascinerar mej. Oavsett väder och vindriktning står den stadigt, stoiskt på sina fyra ben och jag har aldrig sett någon sitta på den.

Någon gång har jag väl tänkt att man borde ge den där stolen ett hem, en familj. Men eftersom jag redan har en stol har det inte riktigt blivit av.

Min egen stol är något av ett as.

Jag tror att den är inhandlad på Ikea någon gång under förra högkonjunkturen. Den kan ha kostat 69 SEK. Människor kommenterar verkligen den där stolen och frågar varför jag inte skaffar en fin kontorsstol med fjädring och ryggstöd. Men jag har en övertygelse om att att ”stolen” är av underordnad betydelse vid allt konstnärligt arbete. Det är bara dom lata och obegåvade som skyller på sittunderlaget, utsikten, skrivbordet. Jag brukar säja som Keith Richards i Rolling Stones; ”Jag kan göra mitt jobb på en upp och nedvänd apelsinlåda!”

Jag tror att det är ett av dom coolaste citat jag känner till. Levererat av mannen som sedan också försökte göra sitt jobb i ett bananträd. Han trillade ner har jag för mej och slog halvt ihjäl sej. Själv håller jag dagligen på att trilla av stolen. Den liksom skevar och står helt snett på golvet. Man kan absolut INTE luta sej mot ryggstödet och ingen (förutom jag) vågar sätta sej på den.

Ser ni Wilmer – jag gör! Men skit i det och titta på…
Luis

Men så i natt, på promenad med hunden, fick jag återigen se silhuetten av den där stolta och rakryggade stolen som jag har gått förbi så många gånger.

– Äh, men följ med hem, sa jag och tog den under armen.

Inne i ljuset sedan såg jag vilken FIN stol det var. Jag torkade den med en trasa, lade på en kudde och ”vips”, min apelsinlåda hade förvandlats till en estrad. Sedan började märkliga saker hända.

Hunden som mer eller mindre hade lovat mej en sovmorgon kom med sin kalla nos redan klockan sex på morgonen och fick mej att vackla ut genom ytterdörren. Jag måste medge att kalla hundnosar är någonting av det värsta jag vet och klockan sex på morgonen vill man bara täcka över andningshålen med silvertejp. Jag svor åt honom. Han svor tillbaka. Sedan gick vi.

Plötsligt hörde jag liksom en röst inuti mitt huvud, och det var en stämma som kändes märkvärdigt bekant. Den berättade saker för mej. Delar som hör till min kommande roman och som jag verkligen har funderat över. Till exempel; HUR gör egentligen den lille pojken för att färdas genom olika medvetandetillstånd och klimatzoner.

– Han använder glasbitarna i burken, svarade rösten.

Det är ju självklart! Jag kan inte FATTA att jag inte har tänkt på det tidigare. Burken har ju funnits där hela tiden, det är bara ingen som har plockat fram den på trettio år.

Sedan fortsatte det så hela promenaden och jag fick veta en mängd saker som jag nu bara har att ”nedteckna”. Och när jag kom tillbaka in igen och satte mej på min nya stol hörde jag det alldeles tydligt:

– It´s only Rockn´Roll!

Och plötsligt förstod jag. Det är stoljäveln! Den talar till mej – och värst av allt. Den låter precis som Keith Richards!

P.S Kolla på den här 4 minuter långa filmen, Luis, och bli fascinerad på riktigt. Det är den bästa kortfilm som jag har sett i hela mitt liv. Och jag är inte ens speciellt förtjust i kortfilmer. Men den här rullen ger genren en HELT ny dimension. D.S

4 reaktion på “It´s only Rock´n Roll

  1. Nä, min hund dog för ett och ett halvt år sen…. :(

    Tore gillade inte att gå upp tidigt på morgonen, vägrade gå ut om det regnade och låg inte på sin filt om den var för skitig…… hade han kunnat servera ett glas vin på kvällen skulle han ha varit en idealisk hund.

    Hade han kunnat gå på toaletten själv OCH fälla ned locket efter sig hade han tamefan varit en idealisk Karl också ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.