Min bara ”alltför” goda soppa

Allt oftare händer det att jag är helt ensam till middagen. Förr i tiden (och även fortfarande) kunde vi vara allt mellan 5-15 personer, och ibland ännu fler. Jag har inte alltid kunnat namnet på alla midddagsgäster. Som jag har berättat om flera gånger tidigare är det ingen lätt sak att laga mat i den här familjen. Vegetariskt fixar jag, men hur lätt är det inte att göra bort sej och blanda ner en bit fetaost eller en skvätt grädde i maten. Då är det kört för min äldsta dotter – hon är vegan. Sen har vi ju här också nötallergiker, fiskallergiker, äggallergiker, laktosintoleranta och glutensjuka. Som jag brukar säja vid stora högtider, ”En skiva Plywood, det är fint. Det tål alla!”

Humla gillar kött. Stora stycken, blodiga biffar, helst oxfilé. Hon får samma blick som en tiger när man närmar sej köttdisken på ett varuhus. Freja äter ingenting som har haft en morsa och Philippa rör inte vid någon föda som har puls. Som mjölk, ost och smör. Själv gillar jag soppa. Jag tycker att soppa är kul! Roligast är att laga soppa. Man kan ha i vad som helst och det blir nästan alltid gott. Som den här soppan – den är nästan alltför god. Tyvärr är den också svinenkel att göra. Jag hade gärna stått vid spisen dubbelt så länge, men då blir det en ANNAN soppa. Dessutom består den av några få produkter som vi nästan alltid har hemma. Så det har blivit lite av en ”nödsoppa”, när regnet öser ner och ingen orkar handla. Då gör jag min, ”Bara alltför goda soppa”. And this is the secret:

Mät upp 1-2 liter vatten (det är inte så jävla noga) och ploppa i 3-4 buljongtärningar. Jag brukar ta 3 stycken grönsaksbuljong och 1 hönsbuljong. Men det kan väl mängden vatten få avgöra. Man får inte känna sej låst i sin kokkonst. Dock har jag sett middagsgäster resa sej upp och gå när dom fått höra talas om hönsbuljongtärningen.

Tillsätt sedan två burkar majs och låt alltsammans koka lite sansat i ett par minuter. Därefter lyfter man av hela kastrullen från spisen och mixar innehållet till en ganska jämn… ja, soppa. Och nu kommer det roliga.

Blanda ner en burk cocosmjölk, ett paket (förkokta, sköljda) röda eller gröna linser (tag Go Green), en fetaost i bitar (den ekologiska är absolut godast) och en blandning av färska örter. Jag brukar ta dragon, timjan och kanske rosmarin. Annars vad fan som helst. Torkade örter går säkert också bra. Men i fallet med dom färska bör man nog hacka dom först. Sedan är det egentligen bara att krydda, det kan räcka med vanlig svartpeppar. Absolut inte vitpeppar, det skulle fördärva hela prylen!

Nu ska det här liksom förena sej på ganska låg temperatur. Och om soppan verkar för tunn så red den med lite mjöl och grädde (vispa ihop). En skvätt grädde kan man slå i any how eller cremé fraiche.

Allt det här går jättefort att laga – för fort! Därför hinner man också rosta bröd och till dessa kan man exempelvis ha pesto (ge för sjutton inte till en nötallergiker – dom slutar andas av pesto, men det vet dom i allmänhet om själva).

Nu är det egentligen klart, men den här soppan går givetvis att utveckla i det oändliga. Det finns ju också människor som kräver någon form av ”död” i maten för att dom ska bli nöjda och belåtna. Då är det behändigt med lite kyckling.

Skulle Philippa vara här, skulle jag bara utesluta hönsbuljongen och rädda undan en del av maten innan någon ost eller grädde kom i kontakt med soppan. Om då dessutom Freja tittade in, skulle jag först kontrollera hur hon ställer sej till en sak som hönsbuljong (för man får aldrig, aldrig lura någon) och sedan köra på som vanligt med mjölkprodukterna. Kycklingen kan man ju faktiskt också servera vid sidan om. Malou kan hänga med ganska länge, men brödet funkar inte för henne så hon brukar ha eget i handväskan. Frida har för vana att ringa och påminna om att det måste finnas laktosfria produkter hemma om hon är på väg från Göteborg. Joel och Nisse är ständigt uppslukade av någon odefinierbar maktkamp och märker inte vad dom äter över huvud taget. Och Skutskepparn, han tål praktiskt taget ingenting men brukar ändå smaka av det mesta. Det har hänt att vi har fått ringa efter ambulans.

Jag skulle säja att det är ett ganska enkelt kök. Det finns bara ett problem. Den här soppan är bara ALLTFÖR god.

P.S Jag har inte en aning om hur många det där receptet räcker till, men inte till alla dom här personerna i alla fall. Då skulle jag göra dubbel sats. Då funkar det även om det trillar in några ”extra gubbar” som man aldrig har sett förr. D.S.


2 reaktion på “Min bara ”alltför” goda soppa

  1. Lustigt, jag hade verkligen de där grejjorna hemma och testade och sjutton vilken god soppa. Vi åt och åt och åt… kanske för mycket buljong för man blev rätt så törsig efteråt men det var det värt. Hoppas det kommer flera recept för jag har verkligen ingen egen fantasi.
    Kram!

  2. Jag minns fortfarande morotsoppan, har för mig att den var lite indisk i stuket?

    Nu måste jag testa den här varianten, låter läckert!

    Jag har ju bara min lilla ”japan” hemma, än så länge i restriktioner när det gäller maten – men kläderna kan man ju inte köpa i vanliga affärer längre…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.