Jay-Z is in da building

Fredag, då ringer mamma. Absolut inte varje fredag för det har hon ”tamejfan” inte tid med. Är det inte den ”nya autoklaven” så är det den ”satans sugen” och så ”gymet vettu´”. Men igår ringde hon och nu var det allvar, det hörde jag på rösten.

– Hörrudu, det här du skriver på din blogg, sa hon.

– Ja, sa jag och skickade samtidigt ett meddelande till Pilsnerprinsessan på msn.

– Det kan väl inte stämma, va? sa mamma.

– Vad menar du nu? frågade jag.

– Wilmer skulle aldrig släppa ner ett flygplan på ön, sa mamma.

Jag blev en tyst en stund, försökte förstå.

– Vad pratar du om? frågade jag försiktigt.

Mamma drog ett djupt andetag.

– Du har skrivit om en fransman som har landat med ett eget flygplan och varit ända inne i köket!

– Nää…, sa jag.

– Jo, sa mamma. Och det här tror inte jag och pappa på för Wilmer skulle aldrig…

Jag blev tvungen att avbryta henne.

– Morsan, sa jag därför stilla. Du läser min blogg som fan läser bibeln. Håller du den upp och ned tror du?

– Ja, i alla fall så undrar man ju, sa mamma. För vilken tidning arbetade den här fransmannen?

Jag ansträngde mej verkligen för att förstå vad hon syftade på.

– Inte fan vet väl jag, svarade jag förvirrat. Menar du att han jobbade på en tidning?

– Men jag vet väl inte heller, sa morsan. Han var ju fotograf!

Jag rullade med ögonen. (Jag vet att jag rullade med ögonen för jag hade en spegel framför mej.)

– Jag förstår verkligen inte vad du pratar om, sa jag matt. Kanske att du måste läsa den där bloggen igen. Jag vet inte… Jag vet inte vad som händer när du läser en blogg. Men det händer prylar… Det händer prylar inuti ditt huvud, saker som jag aldrig har skrivit och absolut inte varit med om.

– Det är ju det jag säjer, sa morsan. Man kan väl inte skriva saker som man aldrig har varit med om.

(Ögonen hade stannat nu, men munnen gapade vidöppen.)

– Nää, viskade jag och såg hur Pilsnerprinsessan loggade ut från msn.

– Sen var det en sak till, sa morsan.

– Shoot, sa jag.

– Humla!

Jag ruskade hastigt på mej.

– Humla?

– Humla, förtydligade morsan. Är det så att hon har gjort slut med sin pojkvän?

Jag övervägde möjligheten att förneka det inträffade, men valde återigen att berätta sanningen. Det fick bära eller brista.

– Ja, sa jag därför. Så har jag uppfattat det.

– Det är väl därför hon håller på och reser till Göteborg hela tiden, sa morsan. Tror du att hon har träffat en ny kille?

Plötsligt såg jag min chans att ge käringen en rejäl omgång.

– Det tror jag nog, sa jag.

– Du kanske VET att hon har gjort det, sa mamma.

– Så är det, sa jag.

– Är det en trevlig pojke? frågade morsan.

– Inte särskilt, sa jag.

– Men är han göteborgare? frågade morsan.

– Javisst, svarade jag. Fast ursprungligen kommer han från Kenya.

– Kenya? sa morsan.

– Ja, du vet… han är färgad, sa jag.

– Spelar ingen roll, sa morsan. Humla får välja vilken färg hon vill, bara det är en trevlig pojke. Robban var ju så väldigt trevlig.

– Du förstår inte, sa jag. Med färgad menar inte jag lite snyggt brun, utan kolsvart!

– Det är helt okey, sa morsan. Humla får…

Nu avbröt jag henne ganska abrupt.

– Och det är en sak till.

– Vad då? frågade morsan.

– Han är 2,47 meter lång.

Nu blev det tyst i luren ett ögonblick.

– 2,47 meter lång…, upprepade morsan tankfullt.

Sedan slog hon fast:

– Det kan han omöjligtvis vara, det finns inte så långa…

– Han är Massaj, sa jag. Du vet dom där jättelånga krigarna som också kan hoppa jättehögt upp i luften.

Nu blev det verkligen tyst i luren. Först efter en lång stund återkom morsan.

– Jag vet mycket väl vad en Massaj är, det jag undrar är…

Jag såg ett djävulskt leende sprida sej i mitt ansikte (jag hade ju spegeln).

– Ja? frågade jag. Vad är det du undrar?

– Vad gör Humlas Massaj i Göteborg? frågade morsan.

– Han spelar bandy, sa jag. Det går bra för honom. I början var det lite problem eftersom han ibland tog ett jätteskutt högt upp i luften precis när bollen kom glidande in i mål, men sedan fick han en position längre ut på is…

– Det går för fan inte att prata med dej, sa mamma.

– Läs min blogg istället då, sa jag.

Och eftersom jag vet att morsan troligtvis kommer att läsa den här bloggen, och eftersom jag inser hur hennes fantasi kommer att skena iväg och förvränga vad som egentligen står till någonting helt annat är det fullt sannolikt att hon ringer nästa fredag och säjer:

– Du den här basketstjärnan som Humla har träffat, visst hade han spelat ihop med Jay-Z?

3 reaktion på “Jay-Z is in da building

  1. Haha.. Jag skrev en ”Carina inspirerad” blogg häromdan! Min man trodde att jag fått dilerium och bekanta trodde att jag ätit zwamp eller börjat med piller. Har inte folk nån fantasi? ;) Kramar från värmlandskogen!
    Ps: Nu sitter en sailorpinuppa på armen! :D

  2. Helt underbart..skrattade så tårarna rann..låter som min morsa faktiskt..när hon fick höra att dotra tappat Visakortet på sin Baliresa så stod plötsligt jag som den anklagade..helt hopplös min mor..alltid på G när det gäller att hålla koll på hela släkten..tack så för ett gott skratt:-)(och för tipset om masajen!)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.