White trash

Det hade blivit dags att storhandla. Och så mycket kan jag säja, att det är ingen lätt sak för en människa som aldrig har skrivit en inköpslista i hela sitt liv. Jag går lite efter devisen att vi ska nog ha det mesta av det sannolika och en hel del av det rent osannolika. Denna inköpsmetod resulterar ALLTID i att saknas flera vitala produkter vid hemkomsten. Den här veckan har vi inget pålägg, men en jävla massa pepparkakor. Vi har sex tuber tandkräm (Sensodyne som är så bra mot ilningar i tänderna), men inget hårschampo.

Och nu talar jag ändå om det LILLA problemet. De STORA problemet, det som tvingade mej att lösa hela den här svåra uppgiften med handlingen själv var min – ”outfit”.

– Ingen kommer att följa med dej in på affären i dom där brallorna, fastslog Humla. Ingen!

Vi talar om ett par urtvättade Adidas med liksom ”naturligt häng”.

– Men ärligt, det är ju förorten, sa jag. Man måste agera lite ”streetsmart” och följa den rådande ”dresscoden”, annars kan man åka på gängstryk.

– Norrort, sa Humla. Där har ingen sett ett par sunkiga gymnastikbyxor sedan Dr Hook lirade på Viggbybaren.

– Då var jag där, sa jag. Och nu kommer jag igen!

Som sagt var. Det blev en mycket ensam inköpsrunda för mej. Men jag skötte mej bra vill jag inflika, drog min vagn, hälsade på ett par gamla skolkamrater från Täby och räknade in minst ett halvt dussin (om möjligt) ännu fulare gymnastikbyxor än mina. Två av dessa hade fullt utvecklade ”knän”.

Hemma, om kvällen sedan, gjorde vi fajitas och tittade på The Big Lebowski. Det var trevligt, lite ”white trash” sådär. Filmen var det nog bara jag som uppskattade. Men jag älskar bröderna Cohen. Älskar! Och en karaktär som ”The Dude”… Jag menar, var får han tag i sina brallor? Arninge!

3 reaktion på “White trash

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.