Glåpord och chimpansgång

Läs ett kapitel ur mina böcker under deras ”egna” flikar ovan. Där finns också information om övriga produktioner, recensioner och köplänkar. Familjelyckan har nu även utkommit i pocket!

Bloggen fortsätter som vanligt här inunder.

cd@carinadahl.com

Är det någon som minns Lucille? Hon dyker upp första gången i Familjelyckan när hon försöker förföra en av huvudpersonerna. Hon kommer tillbaka i Det stora svenska vemodet och gör ett större kap när hon lyckas bärga hem karaktären ”Skipper” till våningen på Kommendörsgatan.

Lucille heter egentligen Inga-Lill och har en bakgrund som eskortflicka. När Skipper träffar henne på en uteservering i Stockholm har hon hunnit bli femtiosju år gammal. Det kan man knappt tro. Inga-Lill, som hon numera kallar sig, är en oerhört parant liten dam. Nej, hon är chick! Jag ser henne framför mej, liksom innesluten i ett lysande skimmer. Hennes hår är guldfärgat, hennes hud är gyllenbrun, hon röker Gula blend och har mängder av glänsande guldarmband.

Jag har alltid gillat Lucille. Hon utvecklas. I Familjelyckan är hon ganska påstridig och angelägen om att tjäna pengar. I Det stora svenska vemodet har hon byggt upp en liten förmögenhet och behöver inte göra någonting längre. Hon umgås mycket med sin grannfru, fru Karin Persson, som klättrar på väggarna mörka kvällar när ingen ser på.

Jag vet massor om fru Karin Persson, gift med en hustrumisshandlare, mor till en våldtäktsman. Men om Lucille (Inga-Lill) vet jag inte så väldigt mycket. Hon försvinner helt odramatiskt ut ur berättelsen när hon tar avsked av Skipper (efter fyra dygn i sängen) och köper cigaretter på Östermalmstorg. Det man ser bakom henne är fru Karin Persson som balanserar högt uppe på ett hustak med armarna rakt utsträckta i luften.

Alltså, hon mår inte bra fru Karin Persson. Inte i Det stora svenska vemodet. Men Lucille mår prima!

Kanske är det därför jag inte har tänkt så mycket mer på henne. Inte förrän i går när hon chockade mej totalt.

Jag hade varit ute med hantlarna igen (dessa djävulens redskap som manar till glåpord och chimpansgång). Det var när jag precis hade passerat Reimers och rundat Bergsundsstrand som hon gjorde det. Bara trädde fram och avslöjade en hemlighet om sej själv som ger hennes agerande i Det stora svenska vemodet en helt ny innebörd. Plötsligt förstog jag saker som jag inte ens hade undrat över.

Dom gör så ibland mina karaktärer – kommer tillbaka med förnyad kraft. Som Rolf! Och då är det bara att böja sej som skribent, då är det bara att öppna sina dörrar och bjuda in. För roligare än så blir det inte. När man själv blir överraskad!

I går blev jag även intervjuad för min gamla hästtidning där jag jobbade som krönikör i flera år. Ulf och Emma (VD och Chefredaktör) kommer att lotta ut tre exemplar av Det stora svenska vemodet i sitt julnummer. Jag tyckte det var väldigt roligt för jag har alltid, lite skämtsamt sagt att DSV är som en blandning mellan Saltkråkan och Gökboet. Detta är ju egentligen bara för att handlingen till stora delar utspelar sej i Stockholms skärgård. Men detta höll inte skribenten alls med om. ”Det här är Brokeback Mountain”, fastslog hon bestämt. ”Brokeback Mountain inom militärt skyddsområde!”.

– Jaha, svarade jag. På järnhäst då?

Fast det fick hon inte skriva. Jag förstår hur hon menar, det är kärlekshistorien som har ett liknande tema som i filmen. För övrigt är boken (min) bredare. Inte bättre, det säjer jag inte. Men bredare. För den innehåller två stora kärlekshistorier som löper parallellt. Och så har jag ju Lucille!

Nu vet jag även att hon kommer tillbaka i den sista och avslutande delen av min planerade trilogi. Och där avslöjar hon sin hemlighet.

Peace out!

5 reaktion på “Glåpord och chimpansgång

  1. Ärligt talat så är jag så nyfiken att jag håller på att spricka…….
    På riktigt, tittar mig i spegeln och kan faktiskt börja skönja hur sömmarna börjat gå isär och ludd börjar sticka ut på strategiska ställen…

    Det är faktiskt inte schyst att kasta ut försåtminor i form av små gluttar in i mysterier man inte får tillgång till på länge än ;)

  2. Mycket väl, skrattade gott i familjelyckan och tyckte det var underbart när hon plötsligt dök upp igen i det stora svenska vemodet. Lovely!

  3. Alltså man får se upp för ”din värld” för man kan slukas upp av den och alla karaktärerna där. så nu ligger jag och seriöst lider av att jag läste ut det stora svenska vemodet så fort. å Lucille av alla… herregud, det var ju en smart quinna!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.