Han hade seglat för om masten

Någon hade slängt upp en stor, jävla haj på biltaket. Och det var egentligen inget riktigt ”tak” heller, utan något av ett kapell som endast lindrigt skyddade passagerarna på lastbilsflaket från det rådande skyfallet. Längst ut på kanten satt (hängde jag). Ja, jag hängde mej fast med en hand i den, redan rackliga, stålrörskonstruktion som ursprungligen var till för att bära upp ”sufletten” (och nu också en stor och styv haj, bara snäppet kortare än själva karossen ). Rengnvattnet, det som föll från himlen, spolade först av hajen och filtrerades sedan grundligt genom mina kläder. Och det stank satan!

Min första dag i Thailand började INTE bra. Vi köpte knark på kvällen sedan och rökte på i en lättantändlig hydda byggd på svajande pålar alldeles vid vattenbrynet. Regnet öste fortfarande ned.

Nästa dag åkte grannen i fängelse. Vi såg honom aldrig mer.

Det här var mer än tjugofem år sedan. Jag har inte berättat så mycket om den tiden. Vi var inga ”hippisar”, vi var bara unga och liksom ”först på plats”.

När jag sedan läste boken, ”The Beach” och såg filmen, var det som att kastas två årtionden tillbaka i tiden. Men, då, när jag reste runt i Sydostasien och på öarna i Sydkinesiska havet fanns där ingenting annat än gamla, krigsskadade vietnamsoldater och anemiska FNL-motståndare som hade tänt snett på magic mushroms och inte förnyat sitt visum på fyra år. Ja, och så var det den där hajen…

Jag kom att tänka på den när jag fick för mej att julpynta hemmet på eftermiddagen.

Jag som aldrig julpyntar alls, letade fram tills helt nyligen förtvivlat efter en adventsstake. Nu har jag liksom gett upp och tänker att man kan väl alltid blinka lite förtvivlat med en batterisvag ficklampa (för något annat hittar jag inte) och kanske också blåsa ett par gånger i en sån där pryl som rullar ut sej i ett fruktansvärt oljud (men som jag aldrig minns vad dom heter). Vi har några kvar sedan Humlas studentskiva i maj.

Mer jul än så blir det nog inte här hemma.

Annat var det på Norska Sjömanskyrkan i Singapore. Där samlades hela den nordeuropeiska missionsstyrkan för att sjunga in julen med gröt och snaps. Allt var väldigt trevligt ända fram tills dess att en riktig sjöman klev in i lokalen. Nu blev det uppståndelse runt bordet, för det här var inte bara en medlem i församlingen, utan han var dyngrak också. Och vad värre var – sjömannen hade hemlängtan.

Sjömannen hade hemlängtan

Nu blev det en väldigt konstig stämning där på terassen tyckte jag. För detta som, kyrkan var till för, att stödja och finnas till för sina ”ute-seglande” landsmän i berusning och själsnöd tycktes plötsligt vara av underordnad betydelse. Det kändes lite grand som att befinna sig på ett Zoo, grundat av välgörenhet och donationer, men att hindra giraffen från att komma på invigningspartyt.

Fast va´fan – det var julafton. Klart sjömannen fick vara med. Den tjänstgörande prästen visade sig vara en hejare på snapsvisor och alltsammans slutade i lycklig förbrödring och utslagna tänder. Det blev på det stora hela taget en mycket vacker och stämningsfull jul.

Men nu är det annorlunda. Nu är det Stockholms City och inga adventsstjärnor lyser i stugorna. Grannfrun har dragit till Berlin för att dansa techno, så där kan man inte heller räkna med några ljus i fönstren. Det är ett mörker alltsammans!

Första advent i Stockholm

Den enda ljuspunkt jag har att bjuda på är Adlibris kampanjerbjudande att fram till och med den 13 december kunna beställa Det stora svenska vemodet till starkt nedsatt pris. Nu ligger länken permanent (eller fram till dess) överst på den här sidan.

Heder också till alla er som hjälper till att bekämpa den rådande ”heterofobin” (som jag misstänker existerar inom hbtq-världen) och fortsätter att rösta fram min roman som kandidat i klassen ”Årets Bok” till Gay-Galan 2010. Det kostar ingenting och man behöver inte fylla i alla fält. Men passa på för fan och rösta på alla sköna lirare ni kan komma på!

Rösta

8 reaktion på “Han hade seglat för om masten

  1. Jag tränar på André ;-) Och det är ju ändå inte ”könsneutralt” eftersom André kan vara nästa överdrivet manlig samtidigt som min vän, Johanna, är otroligt kvinnlig även fast hon är en man.

    Är det inte så att allting, varje handling, varje tanke bottnar i en könsidentifikation? Jag skulle nog också tyckta att det vore otroligt svårt att förbehålla sej HELT könsneutral i beskrivningen av en karaktär. Jag bollar över till Johanna. Hon är inte bara snygg, hon är smart också ;-)

  2. Det är nog väldigt svårt att skriva en karaktär som inte av läsaren åtminstone upplevs som att ha en könsidentitet… ibland olika från stund till annan.

    Vi människor har ju klistrat ”Manligt” eller ”Kvinnligt” etiketter på nästan allt vi tänker eller företar oss…… Järn har ett jämrans KÖN, jord likaså..

    Är man alls så är man antingen ”Kvinnlig” eller ”Manlig”….men alltid ”människa” (vilket är en könsbestämning bara det ”Män i skor”;)

    ”Hen gick i strandkanten i gryningen medan sanden fortfarande var kall och hård och lät sina fötter översköljas av saltvatten som fortfarande höll kvar lite ljum värme från gårdagen. Tankarna hoppade vilt mellan ömkan för den döde byrådirektören och glädje över att få ta del av ett helt nytt liv…”

    Vilket ”kön” har personen?

  3. Men gaahhh… Jag fick läsa två gånger för jag läste ”han”.

    Men åh, det är ju bara en helt könsneutral mördare. Kanske en krokodil?

  4. Faktiskt så byter Alligatorerna i Floridas träsk kön för fullt just nu…
    Hannar blir honor i en takt som hotar artens fortlevnad, men det är helt människans fel, det har släppts ut så mycket östrogenliknande kemikalier från plastindustrin att både fiskar och kräldjur skiftar kön helt spontant i ett kör…

    Men, nej, det är faktiskt en kvinna som råkar ha en penis istället för vagina som går där på stranden efter en byrådirektörs våldsamma död och tänker på den kvinna hen älskar som är gravid…

  5. Vi kanske inte ska benämna oss människor heller.Varelser är vi i alla fall.
    Flärp tror jag de där sakerna man blåser i kallas….

  6. ’Var’ är ju ett gammalt prefix för just människor…se Varulv tex.

    ”Den vanligaste åsikten bland forskarna är att warwulf är en kombination av gamla germanska ord för ”man” (*wiraz) och ”varg” (*wulfaz). Den första delen kommer ytterst av *wīro-, det indoeuropeiska ordet för mansperson, som på fornengelska och äldre tyska hette wer, på fornisländska verr, och på fornsvenska var.” (wikipedia – som man visserligen inte skall lita blint på men ändå)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.