Flickan med svavelstickorna

Läs ett kapitel ur mina böcker under deras ”egna” flikar ovan. Där finns också information om övriga produktioner, recensioner och köplänkar. Familjelyckan har nu även utkommit i pocket!

Bloggen fortsätter som vanligt här inunder.

cd@carinadahl.com

Nu är det bara två dagar kvar av Adlibris Julkampanj där man kan köpa ”Det stora svenska vemodet” till rabatterat pris. Eftersom jag lade ut ett av mina favoritstycken ur Familjelyckan här om dagen, tänkte jag att jag även skulle välja ett motsvarande ur Det stora svenska vemodet.

Alla känner vid det här laget till Skipper och kapten Klinga. Alla som hänger på den här bloggen i alla fall. Jag har inte alls berättat lika mycket om Pierina och Tigertämjarn. En linje som i boken är nästan lika stor som den mellan de manliga huvudkaraktärerna.

Egentligen är jag otroligt förtjust i Pierinas kapitel, och Tigertämjarn är en darling!

Jag älskar när Pierina för första gången kommer till Tigertämjarns hemby i Rumänien och blir mer eller mindre kidnappad av släktens kvinnor som fyller henne med knödel och plommonvin. Men jag är lika förtjust i kapitlet som heter ”Flickan med svavelstickorna” och handlar om hur de båda möts för första gången under en cirkusföreställning i London.

Den stora tigerhannen Rolf går plötsligt till attack mot sin tränare och Pierina lyckas rädda livet på honom med hjälp av en medwurst. Under tiden allt detta sker blir hon dessvärre rånad på hela sin packning med pass och pengar. Som tack för hjälpen, blir hon erbjuden att stanna kvar på cirkusområdet över natten.

Ur: Det stora svenska vemodet

Pierina skulle aldrig glömma första gången hon steg in i Tigertämjarns husvagn. Den var inte alls så spartansk som hon hade föreställt sig, utan riktigt elegant, om än inte lyxig. Där fanns ett riktigt kök, en fin salong med TV och telefon samt ett sovrum med dusch och toalett. Tigertämjaren bad henne att slå sig ned i salongen och frågade om han fick bjuda på någonting att äta.

Tack gärna, svarade Pierina.

Tigertämjarn försvann ut till köket och blev borta en stund, men kom sedan tillbaka med en härlig bricka. Då hade han också hunnit byta om till ett par urtvättade jeans och en fin, vit skjorta som framhävde hans solbrända hy. Pierina tyckte plötsligt att han såg ut som en riktig playboy och måste tvinga sig själv att fokusera på maten för att behålla fattningen.

Där fanns ett antal skålar med oliver, vindolmar, soltorkade tomater (som Pierina aldrig hade sett förr och associerade till gamla skrynkliga vaginor) samt bröd och en flaska Slivovitz. (Spriten kunde hon tänka sig att smaka på, men ”muttorna” skulle hon göra allt för att undvika.) Tigertämjarn skruvade av korken och fyllde på deras glas.

Tack för att du räddade livet på Rolf, sa han och skålade med henne. Utan dig hade han varit död nu.

Pierina smuttade på drycken och kände hur den brände som eld i munnen.

Varför överföll han dig? frågade hon.

Tigertämjarn slog sig ned vid hennes sida och började skära upp av brödet.

Han blir frustrerad och arg när han inte förstår mina signaler. Det är en ung, ganska orutinerad hanne. Jag har helt enkelt gått för fort fram med honom. Det var mitt fel.

Pierina tog för sig av brödet.

Det såg farligt ut.

Tigertämjarn bjöd henne ur skålen med soltorkade tomater och Pierina vågade inte tacka nej.

Det vore en katastrof för mig att förlora en tiger. Rolf är oersättlig

Pierina tog en tugga av brödet och kände nu hur hungrig hon var.

Han kanske behöver lite ledighet, sa hon.

Tigertämjarn nickade.

Han ska få några veckors semester nu, det ska vi förresten ha alla fem.

Pierina svalde hårt och tänkte: ”Alla fem…” Hur kunde hon vara så dum att helt glömma bort Tigertämjarns familj. Plötsligt spärrade hon upp ögonen och pekade framför sig:

Du blöder!

Tigertämjarn strök med handen över bröstet och gjorde en ansats till att resa sig upp.

Äsch, det är bara en skråma.

Pierina flyttade sig lite åt sidan och sa:

Lägg dig här, så ska jag titta.

Hon ställde sig på huk och knäppte försiktigt upp knapparna i Tigertämjarns skjorta. Tigertämjarn kände hennes mjuka fingrar mot sitt skinn och trodde absolut att han skulle ramla ur soffan, eller plötsligt säga någonting idiotiskt igen. ”Alla fem!”, hur kunde han hitta på någonting sånt?

Pierina

Pierina såg hur han hade försökt att täcka över såret med en tunn kompress, men att det inte alls var tillräckligt.

Det här måste rengöras sa hon. Har du någon förbandslåda?

Tigertämjarn stirrade rakt upp i taket och försökte desperat frammana bilden av gammal hästskosöm framför sig:

Nej, jag har inte det.

Pierina sökte med blicken:

Din fru har. Jag lovar, det finns inte en tigertämjarhustru i hela världen som inte har en förbandslåda. Var är hon?

Tigertämjarn ansträngde sig verkligen för att låta helt normal på rösten:

Hon stack med en levande kanonkula för tolv år sen. Kanske tog hon förbandslådan med sig.

Pierina tittade på hans sammanbitna ansikte och sprack sedan upp i ett stort leende. Plötsligt kände hon sig betydligt bättre till mods, uppsluppen rent utav. Hon tog en bordservett och fuktade den med det ungerska brännvinet:

Bit ihop, sa hon, det här kan svida lite.

Tigertämjarn slöt ögonen och kände hur de där varma händerna rörde sig över hans bröstkorg. Om hon så hade rengjort hans skador med spetsen på en kniv skulle han inte protestera.

Det blöder fortfarande, sa hon.

Tigertämjarn slog upp ögonen och tyckte att det föll ett helt regn av hästskosöm över honom.

Du är en ängel, sa han.

Pierina gav honom en hastig blick och log igen:

Röda Korset, svarade hon, vi tvingades alla att gå kursen i min skola.

Tigertämjarn betraktade hur hennes ljusa lockar föll fram över de mjuka axlarna och kittlade hans bara hud.

Du tar livet av mig, viskade han.

Nu gjorde Pierina någonting, som var så märkligt i sig att Tigertämjarn, aldrig någonsin skulle hämta sig eller glömma bort det. Hon lutade sig fram och kysste honom mitt på magen.

Förlåt, sa hon.

Ingenting mer, bara denna helt oförklarliga kyss och detta spontana ”förlåt”. Sedan fortsatte hon med operationen som om ingenting hade hänt. Det var nu Tigertämjarn insåg att denna kvinna, denna änglalika varelse, aldrig hade upplevt någonting ont. Hon visste inte vad ondska var. Det värsta hon hade upplevt, hade hon utsatts för på grund av honom. På grund av att han var ett klantarsle som varken kunde hålla ordning på sin fru eller sina tigrar.

Vill du ha alla mina pengar? hörde han sig själv säga.

Pierina skrattade till:

Du är knasig.

Tigertämjarn insisterade:

Det är ingen förmögenhet, men du kan få allt jag har. Husvagnen också, tigrarna antar jag att du helst vill slippa.

Pierina fnittrade igen:

Varför skulle du ge mig alla dina saker, du vet inte ens vem jag är, inte vad jag heter.

Olga, sa Tigertämjarn.

Han hade faktiskt haft en gammal fästmö en gång i tiden hemma i Szeben, som hette Olga, men det var inte henne han sedan gifte sig med och han hade inte hört någonting av henne heller på tjugo år.

Pierina doppade sitt finger i en liten ansamling av blod och skrev på hans bröst med spegelvända bokstäver: P-i-e-r-i-n-a. Därefter tog hon hans arm och tryckte den lätt mot huden.

Tigertämjaren betraktade det blodröda avtrycket och försökte uttala hennes namn korrekt:

Pier… Pirina… Pinrin… Olga, sa han.

Tigertämjarn

(Här med två okända lejon)

Pierina skrattade igen. För att vara den värsta dagen i hennes liv hade hon sällan haft så roligt. Tigertämjarn tittade på henne med milda ögon.

Är det okey, om jag bara säger Pie? frågade han.

Pierina nickade:

Visst, det är fint.

Hon tog servetten och började torka bort bokstäverna från hans skinn. Tigertämjarn grep tag i hennes hand.

Nej, nej låt det vara.

Pierina gav honom en förvånad blick.

Varför, dina sängkläder kommer att bli förstörda?

Tigertämjarn satte sig upp och tog på sig skjortan igen.

Jag sitter utanför husvagnen inatt.

Pierina reste sig upp.

Skojar du?

Tigertämjarn drog en tjock tröja över huvudet och öppnade ytterdörren.

Absolut inte, jag lovar att vaka över dig.

Han vände sig om och tillade:

Dessutom har jag bäddat rent i sängen.

Pierina gick och lade sig med en obehaglig känsla i maggropen. Hela hennes inre var i uppror och hon visste varken ut eller in. Hon hörde hur det började regna och spanade försiktigt ut genom fönstret. Hon såg Tigertämjarn sitta i en randig campingstol med ett uppfällt solparasoll ovanför huvudet. Det såg ut som att han fyllde i en massa papper. Säkert var det en stor administration att resa jorden runt med tre stycken tigrar i bagaget. Plötsligt kände hon sig inte alls glad längre, bara eländig. Imorgon skulle allt det här vara över. Hon skulle vara på väg hem till Sverige igen och Tigertämjarn till Rumänien. Pierina kände tårarna stiga upp i ögonen. Hon kunde lika gärna byta plats med sin bror. Hon skulle till och med insistera på att få bli lagd i ett heltäckande gipspaket, undanstuvad och bortglömd.

Plötsligt fick hon syn på en svag skugga utanför den immiga fönsterrutan. Hon lyfte långsamt på huvudet och satte sig försiktigt upp på knä. Det var ett finger som rörde sig över det regnvåta glaset. Pierina spärrade upp ögonen och såg hur bokstav efter bokstav tog form och till slut bildade en hel mening framför henne. Hon läste högt:

Sweet dreams, Honeypie!

Så föll hon tillbaka ned på rygg och drog upp täcket till hakan. Han skrev med spegelvända bokstäver!

//.

Fortsätt gärna att rösta på Det stora svenska vemodet i kategorin ”Årets Bok” på Gay-Galan. Det kostar ingenting och man fyller bara i de fält man själv vill. Köplänkar till Adlibris finns ovan.

Rösta här

2 reaktion på “Flickan med svavelstickorna

  1. Jag älskade också Pierinas kapittel. Slutet tänker jag på fortfarande. Lovar att inte avslöja någonting. En riktigt, riktigt God Jul önskar jag dig!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.