Thank you and goodbye

Läs ett kapitel ur mina böcker under deras ”egna” flikar ovan. Där finns också information om övriga produktioner, recensioner och köplänkar. Familjelyckan har nu även utkommit i pocket!

Bloggen fortsätter som vanligt här inunder.

cd@carinadahl.com

Ibland orkar man bara inte, och då inte enbart på grund av allt för ivrigt viftande med levangen. Hela den här hösten har varit fylld av mer eller mindre energikrävande projekt och i övrigt förvånansvärda överraskningar. Det kändes inte helt nödvändigt att därtill ställa till med en stor nyårsfest.

Så fick detta bli året när vi gjorde ”ingenting” på Nyårsafton. Ja, det vill säja, förutom Nettan och Nisse som satt klistrade bakom datorn och kollade ishockeymatchen mellan Sverige – Finland.

– Klipp dej och skaffa ett jobb, sa vi till Nisse.

Ja, och så gjorde hon det.

Nä, så går det nog inte till

Sverige vann stort (som ni vet) och flickorna försvann snart ut på stan för att fira segern över finnarna. Jag har vid min själ aldrig uppmuntrat till detta, men Nisse har någon hockey-hunk going on i svenska juniorlaget. Jag lär mej ALDRIG vad han heter. Jag skulle inte känna igen honom om jag såg honom och jag har inte en jävla aning om vilka hans spelarkamrater är heller. Men dom vann i alla fall.

Nyårsafton i Stockholm

Nettan, hon raggar på Ryback. Ni vet det där lilla trollollonet med felan. Detta har jag däremot så roligt åt att jag nästan smäller av. För när Nettan har bestämt sej, då har inte Ryback mycket att sätta emot.

Nettan (Natalie)
(När hon en gång fick för sej att det var Humla hon ville ha.)

Själv tar jag det fantastiskt lugnt i vassruggen. Trots det kom jag ihåg att ringa till Patrik igår. Patrik är en av mina allra bästa vänner från tiden på Bogesund. Patrik har Downs Syndrom och behöver mycket stöd i vardagen. Nu har han flyttat till eget boende och har assistenter som hjälper honom med olika saker i hemmet. Det kan vara ganska svårt (eller omöjligt för den otränade) att förstå vad Patrik säjer, men man ska inte missta sej att tro att han inte vet vad han snackar om. För det gör han!Flera gånger under samtalet upprepade han samma ord. Han sa: ”Hästtidning!” Plötsligt förstog jag vad han menade. Patrik är uppvuxen på en stor hästgård, vad han försökte berätta var att han hade sett mej i en hästtidning. Förmodligen den här:

Det är en jävla bild, det kan jag hålla med om, men så länge Patrik känner igen mej så. Sedan berättade han (på sitt sätt) om den nya hunden Doris och sin snälla assistent Lotta. Det var ett fint samtal och när jag önskade Patrik ett gott nytt år, svarade han helt klockrent.

Thank you and godbye!

Det är så typiskt Patrik, plötsligt glimrar det bara till och man kan få höra helt obetalbara repliker. Vi har haft otroligt mycket roligt genom åren. Inte minst när Patrik snodde min bössa och skrämde slag på tanterna i ridhuset. Alla dessa händelser, och många fler, skrev jag om i Tidningen Hästfocus under en lång period. Men nu fick jag vara med själv.

Just den här artikeln bygger på en intervju som Tina Röed gjorde med mej strax före jul. Publicerad med tillstånd av skribenten (för den som orkar läsa).

Ur Tidningen Hästfocus:

Ny roman av Carina Dahl

”Hör du också till dem som älskade filmen ”Brokeback Mountain” och inte kan sluta tänka på de två cowboy-hunkarna som blev så förälskade i varandra? Grattis, här kommer årets lästips! Det är Carina Dahl, tidigare uppskattad krönikör i Tidningen Hästfocus, som kommer ut med andra delen i sin planerade romantrilogi, den helt fristående uppföljaren till läsarsuccén ”Familjelyckan”.

Jag intervjuade Carina Dahl för drygt ett år sedan och fick redan då veta att nästa bok skulle bli en stor kärlekshistoria mellan två män. Jag läser ur pressinformationen där det står om boken; ”Det stora svenska vemodet är någonting så märkligt som en blandning mellan Gökboet och Saltkråkan. En djupt rörande roman som aldrig upphör att överraska.”

Men när vi nu träffas för att tala om den senaste boken är det främst filmen Brokeback Mountain jag tänker på.

– Ja, eller Bröderna Lejonhjärta! Skrattar Carina när jag framför mina synpunkter.

Sedan blir hon raskt allvarlig igen, för Carina Dahl är inte längre enbart den rasande rappa och roliga krönikören som vi minns från förr, utan har nu verkligen mognat in i sin roll som romanförfattare.

– Det är ingen barnbok, förtydligar hon. Inte ens en ungdomsbok. ”Det stora svenska vemodet” är en stor vuxensaga som innehåller kapitel och stycken av stark känslomässig karaktär. Och där finns heta scener! Men framför allt tycks den beröra människor på djupet. Vuxna karlar har skrivit och berättat att de gråtit floder när de läst boken.

– Det gjorde jag också, känner jag mig tvungen att inflika. Fast i en offentlig lokal där alla kunde se.

Carina ser nöjd ut. Jag förmodar att det är en författares dröm att kunna beröra människor på djupet.

– Men framför allt är det en ljus roman, påpekar hon leende.

Och visst är det så. Jag läste i en stor dagstidning nyligen följande omdöme från en recensent: ”Bottnande i ett djupt och livsavgörande allvar är det här ändå den genuint roligaste roman jag läst på länge…”

Carina nickar tankfullt.

– Det var en tuff uppgift att gå in i dessa karaktärers sinnesstämning månader i sträck och jag trodde verkligen inte att jag skulle orka, men samtidigt har jag nog aldrig haft så roligt i hela mitt liv. Så jag tycker att den recensionen stämmer väl överens med min känsla när jag skrev.

Jag vill gärna ställa en sista fråga innan vi skiljs åt för den här gången.

– Bokbranschen ser ju väldigt annorlunda ut i dag mot för bara några år sedan. Hittar man verkligen ”Det stora svenska vemodet” i Gällivare eller på Orust?

Carina tipsar:

– Jag brukar rekommendera människor att beställa från Bokus eller Adlibris istället. Alla Internethandlare har mina böcker och det är mycket lägre pris. Men det är inte särskilt svårt att få tag böckerna. Min första roman ”Familjelyckan” har precis kommit ut i pocket och säljs på Pocketshop som finns överallt.

Glöm ”Gökboet” och ”Saltkråkan”. Det här är ”Brokeback Mountain” inom militärt skyddsområde.

/Tina Röed

Share and Enjoy:
  • Print
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Yahoo! Buzz
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Add to favorites
  • email

2 reaktion på “Thank you and goodbye

  1. Heja Patrik!Kommer med glädje ihåg historien om den för högt hängande sadeln som
    flickorna inte fick ner.Blir varm när jag tänker på den….

  2. skulle du kunna maila bilderna från nyår? vore kul att ha dem även om man ser ut som en tok på marioteten av dem.. :P

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.