Make it hot

Jag vet verkligen inte vad man ska göra åt den här vintern. Visst är det vackert, men det har vi sagt till varandra ettusen gånger nu, så det håller inte längre. Jag har försökt att värma upp atmosfären med en gammal hårtork från dåvarande Domus i Täby Centrum och jag har fyllt stövelskaften med halm. Men temperaturen bara sjunker.

– Valla, sa Tony när vi sågs senast hemma i Kråkes kök på Narva. Det gäller att valla rätt!

Tony är uppvuxen i Dalarna och där, berättade han, har varenda gård sin egen hemliga blandning av valla.

– Det är mycket som är hemligt i Dalarna, sa Tony. Men hemligast av allt är vallan och svampstället. Det är sånt man inte ens avslöjar med en kniv mot strupen.

– Var du bra på att valla? frågade jag.

– Jag hade en idé om en egen blandning, svarade Tony. Men den resulterade i att jag fick en meter höga styltor under laggen.

– Men hur FAN vallade du då? avbröt Kråke. Det är ju för satan en konst att valla korrekt, det begriper ju till och med jag som är uppvuxen på Karlaplan!

Tony nickade medhållande.

– Jo, men jag var BARA intresserad av färgen på vallan. Att blanda de snyggaste färgerna.

– Du måste ju ha dött i skidspåret, konstaterade jag.

Tony såg för ett ögonblick lite sorgsen ut.

– Ja, det var nära flera gånger och inte blev det bättre av att mina föräldrar hade för vana att skicka med en apelsin i matsäcken.

Nu blev Kråke direkt upprörd.

– En apelsin – men det är ju för helvete barnamord!

Tony suckade tungt.

– När alla de andra barnen fick en lättskalad banan som man även kunde knäcka med ett par gigantiska Lovikavantar på nävarna… fick jag en apelsin. Ja, de fingrarna gick ju aldrig mer att använda…

– På min tid, mindes Kråke, brukade mormor göra ett hål i apelsinen och trycka in en sockerbit i fruktköttet. Sedan kunde man helt njutningsfullt luta sig tillbaka och suga ut den söta saften direkt ur skalet.

Underhållsarbete på isen – Jompa Wiik

Det är nya tider nu, kan jag meddela. Mina ungar skulle enbart bli förbannade om jag försökte skicka med dem en apelsin någon jävla stans oavsett utetemperatur och tidpunkt på året. Försökte jag valla deras skidor också (inför den svåra Katarinabacken upp till Södermalm) skulle jag antagligen åka på stryk. Däremot är de helt inne på min idé om att värma upp atmosfären. Spisplattorna glöder och ugnsluckan gapar vidöppen på full muff. Fönar och fläktar går dygnet runt, till och med den lilla kaffebryggaren (tack, Felicia) är indragen i kampen mot kylan. Trots det kan jag bara konstatera att isen växer sej allt tjockare på Nybrovikens glittrande vatten. Snart kan man gå hela vägen över till Strandvägen. Och därifrån är det inte långt upp till Karlaplan.

– Kråke, sätt på kaffet…

And make it hot!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.