Tina ringde. Ni vet hon med alla hundarna, fåren, ormarna, skalbaggarna och kamelerna. Nu var hon på väg från en filminspelning och hade, förutom alla djuren, med sej en gemensam bekant i bilen.

- Men kom förbi på en fika, föreslog jag.

En fika i mitt kök är inte detsamma som en fika i Kråkes kök. Här finns inga smarriga smörgåsar, inga goda gräddbakelser och inga dignande kakfat. Man får vara jävligt nöjd och tacksam om det finns mjölk till kaffet, och att den är hyfsat modern.

- Vi kommer om ett par minuter, sa Tina.

Ett par minuter - yeah right!

Jag har rest många mil med Tina, och vet att i den bilen kan VAD som helst hända. Därför tog jag mej för att genomsöka ett försummat skafferi och hittade verkligen ett paket sockerkaksmix längst inne i en vrå. Sedan började jag baka. Jag skriver BAKA! Och det är väl egentligen bara det jag vill berätta - att jag har bakat. Detta är ungefär lika stort för mej som att jag har ätit strömming. Jag hann till och med sopa golvet och starta en diskmaskin innan brudarna stod på däck.

Alla ni som känner till bröderna Dan och Anders Ekborg, vet att dessa är söner till en av sin tids största skådespelare, Lars Ekborg. Men visste ni att denne “gigant” också har en dotter, Maud. Dan och Anders syster.

Jag tycker väldigt mycket om Maud. Hon ser precis ut som sina bröder, fast i kvinnlig upplaga, och hon är otroligt konstnärlig. Dessutom har hon läst båda mina böcker, och det är ett STORT plus i mitt kök. Och lagom till kakan blev färdig fyrtio minuter senare, svängde bilen in på parkeringen.

Både Tina och Maud är lika besatta av dokumentärer som jag är. Nu hade dom sett Den gråtande kamelen, som jag bara måste skaffa, samt Brunnen som Tinas brorsa, Jan Röed, har filmat.

Jannes rullar är alltid fantastiska, och hans samarbete med Kristian Petri legendariskt. Jag minns när de gjorde dokumentären om Tong Tana från Borneo, och mötet med den mytomspunne Bruno Manser. Därefter kom Atlanten (som vann en Guldbagge), sedan Fyren och så småning om Brunnen som handlar om Orson Wells. Grattis till alla som har sett filmerna på TV. Om någon tycker att rösten till trailern för Fyren (länkad) låter bekant, så är det Max von Sydow.

När jag nu ändå är inne på Janne, måste jag berätta om hans orkidéer. Vad jag får veta om dessa orkidéer, kommer alltid från Tina. Det är hon som sköter växthuset (eller heter det orkidéhuset) när Janne är ute och reser.

Själva byggnaden ligger i direkt anslutning till familjens bostadshus, och det är en nästan overklig upplevelse att kliva in där. Som att gå från den rykande polarvintern rakt in i regnskogen. Det tar många timmar per dag att sköta anläggningen. En gång hade Tina skött den lite väl bra, och alla orkidéerna blommade för fullt när Janne kom hem från en lång filminspelning på andra sidan jordklotet. Tina var mycket stolt, men Janne höll på att avlida när han såg vad hon hade ställt till med.

- Orkidéer blommar när de får för lite vatten, avslöjade Tina för oss.

Janne hade reagerat som om hon hade satt igång tvåhundra förstföderskor i vecka nitton.

- Han behöver ödlor, sa jag. Vi ska fixa lite ödlor åt Janne och släppa in dem i orkidéhuset, så lugnar han ned sig.

- Ödlor är för fan växtätare, sa Maud.

Sedan ringde Dan och hade panik över att han inte skulle hinna skotta ut morsan innan kvällens föreställning, och hela arken gungade för övrigt på parkeringsplatsen, så vi fick bryta taffeln där.

Men Den gråtande kamelen vill jag fortfarande se. Kanske hade det räckt med att stoppa in huvudet i Tinas bil.

Trackback URI | Kommentarer RSS