Feb 05 2010
Go, girls. Go!
Äntligen har ett fenomen som “växthuseffekten” återfått något av sin forna trovärdighet. Solen skiner och det är någon slags “temperatur” ute. En temperatur som man inte ens minns namnet på. Ännu mindre kommer man ihåg hur den känns. Men det känns konstigt… Ungefär som när den fiende man jobbat så länge för att strypa plötsligt dör. (Ja, ni förstår vad jag menar.) Man blir lite besviken faktiskt. Försöker skaka liv i den där slappa figuren och ropar saker som:
- Bli femton minus, din jävel. Kom igen bara!
Nu tänkte jag berätta om mitt sjuka seglingsintresse. Det är illa nog att jag följer Jessica Watssons (Australien) jordenruntsegling kabellängd för kabellängd, men nu har även Abby Sunderland (USA) gett sej av för att försöka slå Jessicas försök att försöka slå Jesse Martins (Australien) nuvarande rekord under pågånde omsegling.
När jag var litet barn fanns inga S&S 34:or vid bryggan (Sparkman & Stephens). Däremot fanns en spantgles gammal västkusteka som helt enkelt sjönk till botten så fort den blev förtöjd och stillaliggande. Jag måste medge att många av dom saker jag skriver om i mina böcker, är hämtade ur verkliga livet. Som när Skipper i Det stora svenska vemodet ska lära sej segla och rustar upp en gammal båt som inledningsvis sjunker till botten. Done that been there!
Men för Jessica är det annorlunda. Hela hennes “expedition” känns genuin och väl förberedd. Hon har redan avverkat mer än halva sträckan och ska alldeles strax runda Godahoppsudden.
Abbys jordenruntsegling är jag mera skeptisk till. Båten är visserligen byggd i Australien, men ingenting tycks fungera särskilt bra för henne. Redan efter några dagar fick hon bryta sitt rekordförsök första gången för att söka hamn. Det spelar i och för sej ingen roll, utan innebär bara att hon startar om från början fast från den senaste angöringspunkten. Mål och start måste vara på samma ställe.
Jag har redan lagt upp en länk till Jessicas blogg på min startsida, och om jag orkar ska jag lägga upp Abbys också. Det gör jag säkert, men tills dess finns den här: Abby Sunderland.
Men nu ska jag ut i det där “jättekonstiga” vädret och göra saker på land.
Peace out!
Det bästa med gamla livbåtar och ekor som sjunker snabbare än dom seglar är ju att man kan ha dom som drivbänkar och odla i på ålderns höst. Ruttet trä växer det ju fint i har jag lärt mig efter alla år med att gräva ur den där svarta geggan i kölsvinet.
Lägenhet är inte så dumt jämfört med träbåt……
Pax Vobiscum