Feb 08 2010
En gammal goding
“Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser”, sa en god vän och försvann. Han är borta fortfarande. Jag tror dock inte att han har rest till Haiti som Carola gjorde. Den där “Haitiresan” gör mej allt mer förbryllad. Finns det ingen som kan stoppa kvinnan när inspirationen kommer över henne alltför våldsam och obegriplig?
Ingen har väl missat nyheten att Haiti är en katastrofplats, att varje skönsjungande individ som poppar ned från himlen utan annat uppsåt än att stilla sitt eget dåliga samvete, enbart är en belastning för landet. Kent Härstedt skrev väldigt initierat och bra om detta i någon av dom stora kvällstidningarna. Han verkar över huvud taget vara en en mycket klok man. Och han är inte på Haiti.
Men det var inte Carola jag tänkte skriva om.
Är det inte alltid så här när jag försöker publicera en intressant och genomtänkt blogg. Det blir bara skit…
En god nyhet - Pelle (min f.d förlagschef) har blivit pappa! Tyvärr kan jag inte ta mej friheten att lägga ut en bild på den lille guldklimpen, men den är faktiskt osedvanligt söt. Små “nyfödingar” kan annars se ganska körda ut, tycker jag. Tillplattade och vindögda med spasmiska rörelser och oklara avsikter. Inte just någonting som man vill ta med sej hem.
Men lille Marcus är annorlunda. Han ser ut som om han just har klipp sej och skaffat ett jobb. Dessutom är han misstänkt lik Pelle. Ögonen är på pricken, och portföljen. Och äntligen kom jag på vad det egentligen var jag hade tänkt att skriva om.
Rolf Porseryd!
Jag är helt fascinerad av Rolf Porseryd, och har alltid varit. Jag går helt enkelt inte på den tillrättalagda bild av en välklädd nyhetsreporter som presenteras i teverutan. Antagligen är han uppstoppad.
Rolf Porseryd jobbar jämt, han står mitt i krutröken med gevärskulorna vinande så tätt över huvudet att han aldrig behöver bekymra sej över benan. Jag tror att han älskar krig, eller snarare att rapportera från krig. Varje gång man ser honom i sändning får jag känslan av att han bara är hastigt avdammad och enbart på den del av kroppen som syns i rutan. Sedan försvinner han snabbt igen… väl medveten om att vägen till helvetet är kantad av goda förestaser.
Peace out!
P.S Missa inte länken under bilden - en riktig, gammal goding. D.S
Carina, jag har en del frågor om din senaste bok som jag är heeelt såld på, knockad av. Fan ja har precis slagit ihop den och vet inte med mig att jag nånsin har varit så omtumlad av en läsupplevelse. Alltså, Familjelyckan var fett bra… men Det stora svenska vemodet. Åwoaw!!! Kan jag mejla mina frågor till dig?
Tack, tack, tack och tack. Självklart får du fråga vad du vill om mina böcker. Min mejladress ligger under “introt” här på startsidan numera. Shoot!
Knut Stålberg! Knut Stålberg!