Den här dan började fan inte bra den heller, för telefonen ringde jättetidigt och nu var det brorsan - IGEN!

“Herregud, gick inte han precis ut genom dörren?”, hann jag tänka innan orden kom haglande över mig.

- Tommy och Annika håller på att dö, ropade han högt i luren.

Jag ägnade en lång stund åt att försöka reda ut var detta skulle ha skett, samt hur.

- Vad talar du om? frågade jag.

- Nybroplan, hojtade brorsan. I går, på vägen ut genom stan.

Sedan rann det bara ur honom.

- Alltså, jag hatar att köra i Stockholms innerstad med Tommy och Annika. Jag försöker verkligen göra mig så liten som möjligt, hålla mig till trafikreglerna och dreja bi.

- Drejar bi, gör man till sjöss, inflikade jag trött.

- Men, vad är tacken för det? fortsatte brorsan. Nu är det slut med Tommy och Annika!

Jag drog ett långt andetag och kröp tillbaka ned under täcket.

- Nu tar vi det här från början, sa jag. Vem FAN är Tommy och Annika. De enda Tommy och Annika jag känner till red på en prickig häst och blev höga på Konrads Kalasröka.

- Bilen, tjöt brorsan. Bilen heter “Tommy och Annika”, visste du inte om det?

Jag kände huvudvärken komma smygande.

- Nej, men naturligtvis är det så. Helt självklart, när du säger det. Berätta för mig. Hur dog, Tommy och Annika?

Konrads Kalasröka

-Nybroplan, sa brorsan. Plötsligt bara small det och en taxijävel dundrade rakt in i Tommys sida.

Jag stönade i luren.

- Aj då!

Brorsan fortsatte:

- Jag lade i handbromsen och klev ut ur bilen för att studera skadorna och prata med taxichauffören, men plötsligt började Tommy och Annika att rulla…

Jag satte mig upp i sängen igen och frågade:

- Utan förare?

Brorsan svarade upphetsat:

- Utan förare… Jag stod för fan på Nybroplan.

Jag skakade oförstående på huvudet.

- Men taxichauffören då, vad gjorde han?

Brorsan hackade tänder i andra änden av ledningen.

- Han vevade ned rutan på taxijäveln och ropade; “Stå kvar där, så kommer jag om ett tag.” Sedan drog han också.

Jag försökte se hela scenariot framför mig och kände långa rysningar gå utefter ryggraden.

- Dog någon? frågade jag stilla.

- Tommy och Annika, skrek brorsan. Men taxikillen kom verkligen tillbaka, han skulle bara köra hem en kund. Jävla trevlig kille, faktiskt. Från Afghanistan… Vet du egentligen hur många araber som blev överkörda under…

Där avbröt jag honom.

- Dreja bi, sa jag. Det är vad araberna skulle göra. Och alla andra bråkstakar också. Dreja bi!

Sedan bröts samtalet, och jag vet inte varför. Det bara knäppte till i luren och sedan blev det tyst. Kanske var det den förarlösa Tommy och Annika som kom in från babord och körde över min lillebror. Jag vet verkligen inte. Jag vill inte veta.

Peace out!

Trackback URI | Kommentarer RSS