Sigge, ni vet han som man inte riktigt vet vem det är, men som dyker upp i vassruggen då och då med ett visdomsord i kastrullen (ja, alltså han har en kastrull), dök upp igen någon gång förra veckan.

- Kärlek, sa han, är ingenting man behöver få. Kärlek, är någonting man behöver ge.

Kanske var det därför jag såg så extra mycket fram emot helgen. All kärlek jag skulle få av alla dom där nödträngda personerna som brinner av iver att dela med sej av sitt emotionella överflöd.

Alla hjärtans dag - inte i min Bibelskola. Det har nog funnits år när man har blivit uppvaktad med blommor och choklad. Då när man fortfarande kunde se spår av Jesus sandaler på trottoarerna. Sedan dess har det varit lugnt, och i år… Helt dött, faktiskt.

Inte ens morsan ringde!

Däremot hade hunden pissat på gummibåten. Alltså, det har aldrig hänt tidigare. Aldrig! Jag visste inte ens om att dom hade en konflikt.

Vi åt pizza till middag. Humla bakade en äppelkaka. Den var slut när jag kom till bordet. Det fanns dock lite vaniljsås kvar. Den fick jag äta med en slev direkt ur bunken för det var ingen som hade dukat åt mej.

Allt det här kunde ju passera som en vanlig skitdag i det kinesiska horoskopet om det inte vore för julafton. Julafton var också en dålig dag. Skinkan brann upp och morsan (hon som aldrig ringer) höll inne i mina julklappar. Inte för att jag förväntade mej några stora pakent, men ett par raggsockor visste jag med bestämdhet att jag skulle få. Dessa hade nämligen min moster stickat och oförsiktigt lämnat över ansvaret åt sin syster att vidarebefordra till sin dotter (läs Carina Dahl - gärna högt). Tror ni att hon har gjort det? Ha!

Morsan har BLÅST mej på raggsockorna. Hon vägrar att lämna paketet ifrån sej. Och vintern bara fortsätter!

Jag är så genuint utled på detta snökaos så jag funderar på att starta en ny Facebookgrupp. “Vi som äter snö - tills det börjar smaka tussilago i munnen!”.

Detta meddelade jag också mina få, kvarvarande vänner (dom som verkar ha ett obefintligt behov av att ge av någon kärlek åt sina medmänniskor what so ever) nu på förmiddagen. Detta var svaret jag fick:

- Watch out where the huskies go, don’t you eat that yellow snow!

Trackback URI | Kommentarer RSS