Kvalitetstid enligt Nisse

Som jag ändå är igång att berätta om gamla Nisse (alltså, inte min dotter som också heter Nisse, utan grannen) så kom jag att minnas en ytterligare händelse som jag har vittnat om tidigare. Nämligen denna…

”Nisse känner alla på hela Södermalm, han vet också allting om alla och roddar med det mesta i farstun. Allting förstår man dock inte. Som nu i helgen när jag skulle byta lägenhet och samtidigt ställa ner en massa saker i källarförrådet.

Jag hade varit där redan ett par veckor tidigare och kollat hur det såg ut. Då hängde det ett stort lås på dörren som förbryllade oss alla. Jag pratade med styrelsen som lovade att försöka kontakta firman som hade hjälpt till att tömma förrådet efter förre innehavaren. Men där, på det företaget, svarade inte längre någon i telefonen.

Jag fick i alla fall löfte om att låset skulle vara borta som senast samma dag då jag skulle flytta in i min nya lägenhet så att jag skulle kunna utnyttja förrådet. Nästa gång jag var nere i källaren hade verkligen styrelsen uppfyllt sitt åtagande. Låset var borta och förrådet tomt.

När så själva flyttdagen närmade sej och vi stod där med massor av lådor och kartonger, gamla möbler och slalomskidor hängde tamigfan ett nytt hardongans hänglås på dörren.

– Det måste vara Nisse, suckade jag. Det är en typisk ”Nissepryl” att göra.

– Vaddå, sa mina medhjälpare. Knatar dina grannar runt och sätter hänglås på varandras dörrar.

– Nisse gör, sa jag. Nisse gör såna saker.

– Men gå och hämta nyckeln då, sa min svärson Jompa. Du kanske får kolla på magnolian.

– Den har vissnat, sa jag. Och förresten, går jag upp till Nisse nu kommer han hänga med oss resten av eftermiddagen sen.

– Ja, det är klart, sa Jompa. Det är en typisk ”Nissepryl” att göra. Du får ta det där i morgon, när vi är klara här.

Magnolia i Vitabergsparken
Foto: Ingela Garphammar

Nästa dag gick jag verkligen upp till Nisse och frågade om han hade satt ett hänglås på mitt källarförråd. Det hade han.

– Tror du att du minns var du har lagt nyckeln? frågade jag.

– Det trodde han.

Därpå drog han ut en låda innehållande i runda slängar trehundra källarförrådsnycklar.

– Tror du någon passar? undrade jag missmodigt.

Det trodde han absolut.

Ingen passade!

Av trehundra j-a nycklar, passade i-n-g-e-n till mitt källarförråd. Det tog en halv dag att göra den erfarenheten.

– Kvalitetstid, tyckte Nisse.

Jag räknade långsamt till tio (ett hundra gånger om) och tänkte stenhårt på magnolian. Till slut gav jag upp.

– Nu struntar vi i det här och går och fikar i stället, sa jag till Nisse.

– Gå du, jag kommer sen, svarade han.

Redan där borde jag anat ugglor i mossen och när jag inte hade sett till Nisse på ett bra tag gick jag tillbaka ned till källaren. Då hade Nisse fixat fram en stor bultsax och var i full färd med att klippa av låset. Äntligen kunde jag ställa in alla mina saker. Men jag lovar… Nästa gång jag behöver komma åt mina prylar har Nisse garanterat satt upp ett nytt hänglås som han har tappat nyckeln till.

Varför?

Bara för att det är en typisk ”Nissepryl” att göra!

* Tack för bilden, Ingela. Så gulligt av dig att skicka en bild på magnolian i Vitan :-)

En reaktion på “Kvalitetstid enligt Nisse

  1. Jag vet ju att både du och jag har en stark känsla för Magnolian i ”vitan”
    Det glädjer mig att du tyckte om bilderna… Kram :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.