Kärlekens igelkottar

Det här känns inte bra. Till exempel här om dagen när min egen dotter skickade en dikt innehållande följande textrad till min inkorg på Facebook: ”Jag saknar dig om våren, liksom herden saknar fåren.”

Vad menar ungen egentligen? Det är ju creepy – speciellt om man sitter i rummet intill!

Och så i morse hade jag fått ett mail från den där fransmannen som jag hittade ute på Kastellholmen i höstas, och som min mamma inte vill tro att han existerar. Nåväl… Han hör av sig då och då i alla fall. Den här gången med följande ”lägesrapport”.

”Hey,

It has been a little while and I hope you are fine!

I am just back from France and now for a little while in Belgium… I have been there cycling between Paris and te Normandie, in he middle of a huge sun ! I was so lucky! In the capital I mostly spent my time in the museums and after I fallowed the Seine to enjoy the sea, wich took me to the north and the Baie de Somme and after Amiens, Arras, well the first war so the North. And after all I went finnaly back to Belgium. So if you wish to give me some news just do not hesitate. I hope it wil be soon, that will be be so great.

FX”

Vad svarar man på det? Vill han över huvud taget ha något svar, eller vill han bara ha ett par nya ventilgummin? Jag vet verkligen inte. Jag förstår mej inte på människor längre. Den ende som framstår fullt begriplig för närvarande, är Sigge. Han skickade ett meddelande och skrev: ”Må kärlekens igelkottar bygga bo i dina lövhögar!”

Och så fick jag en sång som gjorde mej så särskilt glad. Men så är också texten skriven av Kristina Lugn, och då blir det genialt. Lyssna på den här.

Fast fortfarande… ”Jag saknar dig om våren, liksom herden saknar fåren…”.

Det känns fan inte bra!

En reaktion på “Kärlekens igelkottar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.