A walk in the park

Nu finns Familjelyckan som talbok på TPB (talbok- och punktskriftsbiblioteket). Det är jätteroligt att även synskadade får höra berättelsen. Man kan till och med ladda ned ett litet stycke att provlyssna på. Det är bara någon minut långt, men känns som en evighet.

En av mina döttrar har en vän som är o-h-y-g-g-l-i-g-t långsam. Hon påstår att tiden liksom stannar omkring honom och att alla naturlagar upphör att gälla. Till och med askan från cigaretten faller långsamt till marken.

Jag blev vansinnigt full i skratt när jag hörde tpb-kvinnan läsa ur min bok. Fatta att hon har gjort det här i 17 timmar och 21 minuter! Haja hur lång tid det skulle ta att läsa upp Det stora svenska vemodet. Och de heta scenerna mellan Skipper och kapten Klinga, hur skulle det bli med dem?

Jag föreställer mig att det skulle låta som poesi. Och så ser jag den där kvinnan framför mig i inspelningsstudion, med rutig kjol och ugglebrillor. Sannolikt heter hon även Barbro. Helt oanande påbörjar Barbro sitt uppdrag med ”inläsningen”, tar sig med svårighet igenom kapitlet där Pierina förför Tigertämjarn (men ser det fortfarande som en ”del av sitt jobb”, vilket hon har klarat med glans i 30 år) och kommer ut i lugnet mellan sidorna 109-343. Allt ser ut att ordna sig, det går bra nu. Med stadig röst (men Gud i helvete långsam) anträder hon den tredje och sista delen, förvissad om att upplösningen kommer att bli a walk in the park!

Ha!

Det vore inte Skipper och kapten Klinga om deras 13 år gamla kärlekshistoria skulle sluta med ett handslag i Afrikas djungel. Och nu blir det inte lätt för vår kvinna bakom mikrofonen. Med blossande kinder börjar hon läsa allt fortare ur boken, och producenten ropar till henne att lugna ned sig och att ta stycket från början. Men det går inte för Barbro är helt inne i den här förfärliga, sorgliga och snuskiga berättelsen nu och hon tänker ta mig fan gå hem och kontakta författaren om inte kapten Klinga får sin Skipper till slut (ja, många har gjort det) och nu går det inte längre att uppfatta ett enda ord av vad hon läser. Timmarna går, mörket faller över Kampementsbacken (där jag föreställer mig att talbok- och punktskriftsbibliotekets inspelningsstudio ligger) och producenten ligger död över mixerbordet (oklart under vilka omständigheter, eller på vilken sida i boken detta har hänt) men Barbro är lycklig.

Hon vet inte riktigt varför, bara att hon har gjort en resa, och att den tog 6 timmar och 4 minuter. Rekord!

Hör Barbro läsa ur Familjelyckan

5 reaktion på “A walk in the park

  1. På något vis framstår du mer och mer som en kvinnlig (…eller i alla fall en annan) version av Jonas Gardell.
    Den här Barbrotexten hade precis lika gärna kunnat komma från hans tangentbord. :D

  2. Avslöja inte hemligheten nu. Den här pseudonymen ”Carina Dahl” har gett mig många fördelar i den eteriska rymden. Och så kan jag skylla alla stavfel på henne!

  3. Vilken fin bild du målar upp, Carina-Barbro. Det är det här jag kommer att tänka på nästa gång jag läser Familjelyckan eller DSSV. ;-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.