Tidens tand

De är inte så många, men jag har några stycken där ute som är mina ”ex”. Till exempel Richard. Med Richard var det så, att jag nog mest föll för hans utseende. Han hade också en del andra fördelar, men framförallt var han snygg.

Att han också är fruktansvärt rolig har jag upptäckt först tjugo år senare. Richard ger nämligen aldrig riktigt upp. Han har tid att vänta anser han, och under tiden går han småskrattande genom tillvaron, stillsamt betraktande ett familjärt helvete som han ALDRIG hade önskat genomlida. Och med det här fina arrangemanget, att sätta in en tillfällig ”stuntman” under de partier i livet som sannolikt skulle knäcka honom såväl ekonomiskt som mentalt, har han ju dragit en ren vinstlott.

Gotland

Men nu är alla barnen stora, vårsolen skiner och Richard sitter på ett hotell i fucking Åmål, eller om det var Åhus. Vad gör man? Skickar ett sms såklart. Han är förvånad skriver han, undrar var jag är och vad jag gör? Jag kan faktiskt ta och komma dit står det. Man anar en ton av irritation i meddelandet. Som om jag gick ut genom dörren samma förmiddag och nu är på vippen att missa kvällsmaten.

Jag undrar hur många avsvalnande middagstallrikar jag har där ute. Om det finns fler än Richard som är beredda att bortse från etthundra på varandra följande årstider samt fyra förfärliga flickor med lika många elaka hästar. I så fall vill jag nog gärna slippa Åmål. To bad att jag aldrig raggade på Storsudret. To bad att tjugofem år sätter sina spår.

Hunden är i alla fall snygg fortfarande. Just nu sitter han och svarar på ett sms.

3 reaktion på “Tidens tand

  1. Jag får sålla hårt i dina inlägg eftersom jag inte vill läsa om böckerna. Jag har antagligen sagt det tidigare eftersom jag återkommer till din sida med spänd förväntan och minne som en guldfisk.

    När kommer den tredje? Jag har väntat mig till skavsår i läsnerven snart.

    Jag har inte läst en enda sida av varken den första eller andra, trots att jag har förbeställt och haft mig. Jag har bara luktat, bläddrat och tittat på omslagen.

    Jag ser fram emot mitt maraton med alla tre. Ja, jävlar vad jag kommer att läsa! Om och om igen.

  2. Richard finns antagligen hos de allra flesta. Jag har ett par, eller i alla fall en. Antagligen fler som jag inte riktigt vill kännas vid.

    Wilmer är snygg som en staty och ser sammetslen ut. Är han det? Sammetslen?

  3. Jag tycker att du ska läsa. Böckerna är helt fristående, så ingen slutar med någon olidlig cliffhanger, utan är en helt egen berättelse var och en för sej.
    Eftersom Kronjuvelerna nu ska bli både långfilm och TV-serie kommer du ju få innehållet i Familjelyckan avslöjat för dej i alla fall. Om du inte blundar. Så läs för fanken!
    Och alla har en “Richard”. Alla!
    Men av Wilmer finns det bara en, och han väntar inte på någon. Så han är onödigt sammetslen ;-)
    Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.