Den sista entusiasten

Egentligen hade vi bestämt oss för att käka på Skeppsholmen. Det har öppnat en ny krog på kajen, Hjerta, men den stängde så förbannat tidigt så vi blev tvugna att tänka om. Det fick bli Torget i gamla stan.

Sannolikt hade jag aldrig hittat till den lilla ”pärlan” vid vattnet om det inte vore för mina gay-vänner som ständigt hänger där och öser lovord över krogen. Lillebroren var möjligen något skeptiskt till mitt val av restaurang.

– Bara du inte har svart på dej, varnade jag till honom i telefonen. Svart är en omisskännlig signal i gay-kretsar. Du kommer att bli drogad med poppers och inslagen i Gladpack.

Naturligtvis var han svartklädd när han kom med båten från Ramsö. Tror aldrig jag har sett karln i så mycket svart. Han hade till och med trollat fram en svart Dickies-skjorta. Det finns entusiaster!

Min förrätt – slemmish

Nicola och jag beställde ostron till förrätt. Nicola spyr ALLTID av ostron. Men precis som jag har hon en sjuk fascination för smak och konsistens. Ostron är ”lite balla”, har vi konstaterat. Och med ett glas Champagne blir dom direkt festliga. Jag spydde i alla fall inte.

Nisse tyckte att servitörerna var ONÖDIGT snygga och att vi alla (utom möjligen Loffe) var chanslösa. Det var lite bittert faktiskt. Men med ett ytterligare glas Champagne kan man svälja den förtreten också.

Loffe och jag ville fortsätta till Engelen och dricka bärs efter middagen. Det ville inte barnen. Dom ville hem och sova.

Men vad är det för FEL på dagens ungdom? Vi fick muta dom med fria drinkar för att haka på. Naturligtvis frågade servitrisen efter leg. Barnen blev jätteglada och ljög och sa att dom bara var nio år och borde ligga i sängen för länge sen. Sen stack dom!

En annan sak som jag gjorde igår. Kokade hjortronsylt – och åt upp den. Dumt!

Svart vare´, va?
Loffe, Nicola & Nisse

En reaktion på “Den sista entusiasten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.