Återkomsten

Alla bara gråter. Vi ser den där videon om och om igen, hur Jessica Watson tar sina första steg på land efter sju månader till havs, och så gråter vi en skvätt till.

Det är omöjligt att förstå vad hon har gått igenom under sin jordenruntsegling. Sex gånger har den jävla båten vält. Eller, alltså legat ned med masten i vattnet, ”knock down”, och sex gånger har den rätat upp sej igen. Det är egentligen en fantastisk båt och ingen ”jävla båt” alls. Och såklart en fantastisk skeppare. 16 år gammal!

Se återkomsten här

Hundra tusentals människor samlades i Sydney för att välkomna Jessica hem. Själv har jag följt henne precis varenda dag dom senaste sju månaderna, så nu vet jag inte riktigt vad jag ska engagera mej i. Jag hittar säkert nån val med egen webcam riktad mot sej. För några år sedan hängde jag ju i ett ”björnide” en hel vinter där det sedan föddes tre stycken små björnungar på våren. Riktigt spännande var det!

Spännande har det även varit för Dolly D. Eller, njae… Jag vet faktiskt inte vem av hundarna som tycker att det är mest spännande. Wilmer tror nog på fullt allvar att den där sprattlande fläskfilén ska ner i stekpannan så fort den har vuxit till sej tillräckligt.

Dyraste biffen ever – och vildaste

Han är dock väldigt snäll mot henne, även om hennes vanvettiga rörelsemönster måste trigga precis varenda jaktinstinkt som han har i sin kropp.

Men att bli tungkysst av en Chihuahua är inte bara förnedrande, utan också lite risky. Plötsligt hugger hon! Wilmer gick och lade sej i skuggan efteråt. Han verkade trött, uppgiven rent av. Funderar kanske över hur man egentligen förhåller sej till ”levande föda”. Det är svårt nog med mat som viftar på svansen. Mat som pussas / bits är helcorny!

Man får ge honom tid. Bestick har han redan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.