Fit for fight

Jag har verkligen ett rent sinnessjukt sätt att hantera post. Det har också straffat sej hårt genom åren kan jag berätta. Det funkar inte (rent intellektuellt) för mej att skutta till brevlådan, hämta ”brevet” och bara sprätta upp det lika glatt och obekymrat som en ekorre delar en hasselnöt. Alltså, det låser sej mentalt. Och inte för ekorren då.

Jag tycker att post är någonting djupt obehagligt som måste svalna ett par, tre veckor innan det går att hantera över huvud taget. Under dessa veckor hinner mycket annat hända. Datorer kraschar, små bränder uppstår och hundar försvinner. Prioriteringslistan ändrar snabbt utseende. Och så kommer posten. Va? Igen!

Orka, liksom.

Jag orkar inte, jag har inte lust, jag blir bara ledsen. Riktigt skitledsen blir jag. Tappar inspirationen totalt och börjar småelda i papperskorgar.

Jag tycker mycket om eld. Och jag är BRA på eld. Det är alltid jag som grillar när det ska ”grillas” och jag är generös med tändvätska. Stora lågor skrämmer mej inte alls.

Ni som har följt den här bloggen några år känner till att jag även har legat inlagd vid något tillfälle. Inte på psyket (hell no – jag är inte galen på det viset) utan för det där dumma att jag körde ryktsaker i mikron. Då brann det ju, även om det inte alls var meningen. Allt som behövdes var lite syrgas – sedan var jag fit for fight igen.

Men den som är bra på att tända eld, måste också vara väldigt duktig på att släcka den. Det är jag.

Jag är dålig på att öppna post. Det var ALLT jag ville ha sagt.

Peace out.

En reaktion på “Fit for fight

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.