Fem våningar rakt upp i stugan

Jag ser inte så mycket av Humla längre. Det känns lite tomt ska jag erkänna. Men i morse ramlade hon in (sidvärtes raklång – den gamla, klassiska stilen) rakt ner i tråget och drog följande monolog (exakt återgiven).

Det var ju tur att fransmannen väckte oss mitt i natten när det amerikanska paret hade låst in sej på rummet och inte fick upp dörren igen. Men det var ju för eländigt att det skulle ta två timmar innan vi fick ut dom därifrån. Kråke ville inte alls pröjsa för en låssmed under jourtid utan tyckte att idiotjävlarna kunde sitta där tills nästa morgon och skämmas för vad dom hade gjort med dyrkar och nyckelhål. Fast då började dom gråta och sa att dom skulle med ett flygplan och så blev vi ju tvungna att ringa efter en locksmith i alla fall. Men jag fattar inte hur korkade människor får bli? I går ringde en man och sa att han nu hade anlänt till Sverige med sin fru och egentligen bara ville veta numret på lägenheten. Och jag sa till honom att det finns inget nummer på lägenheten utan du tar hissen upp till våning fem och där möter jag dej i dörröppningen. Fast mannen var av en envis natur och ville fortfarande ha ett nummer på lägenheten. Flera gånger förklarade jag för honom att allt jag kunde erbjuda var ett nummer på rummet, inte på lägenheten, och att han bara skulle koncentrera sej på att gå in i rätt byggnad och ta hissen upp till våning fem, så skulle jag ta emot honom med öppna armar där. Till slut lyckades det. Paret klev in genom dörren och frågade omedelbart efter Brita. Jag svarade vänligt att Brita är på sitt sommarställe i Skåne. Då frågade han om jag var Britas syster? Men Gud i helvete jag är 21 år och Brita är 90! Nej, svarade jag. Jag är inte Britas syster. Då frågade han efter mitt namn. Humla, svarade jag. Jag heter Humla. Bor du i Stockholm? frågade han då. Jag sa, ehh… Om Stockholm ligger i närheten av Karlaplan? Svar – Ja! Vad heter du? frågade han igen. Och jag svarade vänligt, också igen, att jag heter Humla och bor i Stockholm close to Karlaplan, Narvavägen, fem våningar rakt upp i stugan. Han verkade nöja sej med det. Han hade hajat. Han gick till sitt rum. Senare på kvällen när jag och Anders satt och kollade på teve kom mannen ut i vardagsrummet och tittade allvarligt på oss. Var är Olle? frågade han. Vem? frågade Anders. Olle! sa mannen. Det finns ingen Olle här just nu I´m so sorry osv., svarade Anders vänligt. Men nu spände mannen ögonen i mej och utbrast; ”Där är Olle!”. Och ärligt talat mamma, sa Humla (till mej), diskmaskinen har pajat också.

Fråga Olle

Låt mej säja så här, att jag hade gett VAD som helst för att höra Kråke läxa upp det amerikanska paret som hade låst in sej på rummet och inte kunde komma ut igen. VAD som helst. Tyvärr (eller turligt nog, beroende på vilket perspektiv och sinne för humor man har) är ju även Kråke out of town, men jag hade kunnat resa långa vägar bara för att få HÖRA ordväxlingen genom den baklåsta dörren.

Och Olle är nog lite stolt ändå över att bli tagen för att vara Britas syster. Anders är nog mest stolt över att vara Olles man. Och amerikanarna är nog väldigt glada över att ute ur landet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.