The heat is on

Det är dom där stunderna då man ligger alldeles utslagen i solen, till synes sovande som man får höra dom mest häpnadsväckande samtal mellan människor. Som förra sommaren, eller om det var sommaren dessförinnan.

Vi låg på däck och solade. Freja hade en väninna här, Siri. Det var satans varmt. Jag hörde hur tjejerna småpratade med varandra.

– Vet du vad det där området mellan skrotum och anus heter? frågade Freja plötsligt.

– Skrotum what the fuck are you talking about? svarade Siri.

– Ja, det står så här, området mellan skrotum och anus, tolv bokstäver, sa Freja.

– Nä, men lägg av, det vet väl alla. Mellangärdet! svarade Siri.

– Det hettere´ inte alls det, sa Freja.

– Det hettere´ visst det, sa Siri.

Sen ropade dom på mej. Försök förstå, dessa flickor låg på varsin badhandduk alldeles intill, och dom ropade högt:

– Carran, du som brukar kunna vara lite klurig under gynnsamma omständigheter. Vet du vad det där området…

– Skriv en insändare, avbröt jag.

Tjejerna började resonera med varandra;

– Det skulle man faktiskt kunna göra.

– Ja, till QX.

Det blev tyst ett kort ögonblick. Därefter fortsatte samtalet i en helt ny och oväntad riktning.

– Har du förresten träffat någon man med en riktigt liten ”tingeling” i ditt liv? frågade Freja.

– Nej, men jag fick upp en abborre i Årstaviken en gång. Åttio kilo! sa Siri.

Briggen Tre Kronor gled förbi

Och så igår hände det igen. Någonting som kallas för ”Ryssvärmen” svepte in över staden och det blev… Ja, varmt. Humla och Anders tog skydd bakom ett svalkande lakan, Sandra sjönk ned i en vrå och brorsan sträckte ut sig på lastluckan. Alla stönade högt!

Att matcha bakgrunden
(Humla och Anders)

– Jag har blivit biten av en apa i arslet, suckade Sandra.

Ingen ställde några följdfrågor. Det är inte så ovanligt att Sandra blir biten av en apa i arslet. Sandra jobbar med apor. Man blir biten i arslet. Okey? Life is a bitch!

– Och så har jag fått hängpattar, fortsatte hon.

Ingen sa någonting nu heller. Alla bearbetade den nya informationen på sitt sätt. Sandra är 21. Brorsan var den som bröt tystnaden först.

– Var inte ledsen, sa han. Det hade jag också för några år sedan. Det går över.

Var inte ledsen, Sandra

Ungefär där någonstans lämnade jag ligan och började med maten. Vi skulle bli många till middagen (läs gårdagens blogg) och jag tänkte göra en stor bulgursallad. Som alltid misslyckas jag i mina avsikter. Inte fan tål Malou bulgur (sorry, hjärtat) men jag kom i alla fall ihåg att göra en helt vegansk variant åt Philippa och Odd (utan fetaost i).

Det är Askungen, och så är det jag…

Ja, och sen kom alla människorna. Och ingen sa ett enda sant ord till varandra, utan alla ljög så att öronen blev alldeles blåa och det kändes på det stora hela taget fullt naturligt.

Jätteglada blev vi alla över att träffa familjens sanna cineast, Philippa, igen. Hon är jämt upptagen av någon filmfestival eller annat event och hinner nästan aldrig ses. Men plötsligt bara händer det!

Morfar & Philippa

Jag tror nog att vi blev en 20-25 pers till middagen. Loffe stod vid grillen och langade kycklingfiléer åt de extrema exemplar av mänskligheten som ännu hänger sig åt den typen av barbari. Själv ägnade jag en stor del av kvällen åt att dricka vin och att försöka lära morbror Lasses Thailändska fru att säja; ”bärsa” på svenska.

Som sagt var… The heat is on!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.