Planet Earth

Jag är inte överdrivet sällskapssjuk, det tror jag inte att någon skulle påstå. Men visst, det finns stunder som är mer lämpade än andra för social samvaro. Som till exempel när man ska ”rasta hunden” i parken. För att rasta hunden i parken krävs det nästan att man har ”någon” med sej som kan snacka bort en halvtimma utan problem. Och INGEN vill snacka bort en halvtimme i parken, kan jag berätta. INGEN!

Därför blev jag också DJUPT misstänksam när Nisse plötsligt erbjöd sej att haka på ut med hunden, och när hon föreslog att vi skulle sätta oss på en bänk vid vattnet och TALA med varandra blev jag direkt rädd. Jag förstod att hon hade någonting stort och viktigt att berätta, att detta var hela anledningen till att vi gjorde den här promenaden tillsammans.

Vi slog oss ned. Jag skakade inombords.

– Låt det bara komma, viskade jag. Let it out, Nisse.

Nisse tittade tomt framför sig och drog ett djupt andetag.

– Känner du till kungspingvinen? frågade hon.

Va´fan, jag är manusförfattare – det är väl klart att jag förstår vad en omskrivning som ”kungspingvinen” vill innebära. NOT!

– Inte mycket erkände jag. Är det något speciellt angående ”kungspingvinen” som du vill berätta?

Nisse suckade tungt. Underligt, rent av. Det var en ”underlig suck”.

– Kan du begripa, sa hon. I fyra månader bär pingvinhonan på ett ägg under stor ensamhet och svår hunger. Men så kommer pingvinmannen tillbaka från havet, tar ägget från honan, lägger det på fötterna och fäller över sin tjocka mage. Så skockar sig pingvinfarsorna tätt samman i en enorm cirkel och står sedan så i storm och snödrev ända till det lilla pingvinbarnet kläcks fyra år senare, eller nåt…

Hon reste sig upp och började gå igen.

– Alltså, kungspingvinen… sa hon.

Jag är ju inte dum. Jag förstod ju att det egentligen var ”någonting annat” som Nisse ville ha sagt med denna ”fabel”. Nästa gång det blev dags att gå ut med hunden följde hon återigen med på promenaden. Och det var nu jag insåg att det handlade om någonting RIKTIGT allvarligt.

Vi närmade oss bänken vid vattnet och när Nisse föreslog att vi skulle slå oss ned och TALA med varandra en stund, var jag beredd på det allra VÄRSTA.

– Isbjörnarna, har det svårt nu, sa Nisse.

Jag tänkte frenetiskt. Vad FAN innebär det för en dramaturg?

– Jag hörde talas om en isbjörn som simmade vilse i ishavet, fortsatte hon. Det är ju brist på föda, förstår du och den här björnen måste bege sig lång väg för att få någonting i magen. Till slut var den nära att drunkna, och när den skulle vända hemåt fanns ingen is kvar att rädda sig upp på. Den stackars isbjörnen sjönk allt djupare i vattnet av utmattning och till slut stack bara två näsborrar upp.

– Ja, det där, ja… Det har man ju varit med om, försökte jag inflika.

Nisse gav mig en konstig blick och fortsatte sin öppenhjärtiga berättelse.

– Så äntligen nådde björnen fram till en strand där det låg en grupp valrossar och vältrade sig. Valrossen är ju normalt sett ett byte som isbjörnen klarar av, men den här björnen var nu så klen att han endast orkade bita en valross i arslet och den blev så förbannad att den gav isbjörnen stryk.

– Där ser man, sa jag. (Alltmer förundrad.)

Nisse reste sig upp och började gå.

– Den dog sen den där isbjörnen, sa hon.

Det var allt. Hon berättade ingenting mer den dagen.

Jag funderade mycket över kungspingviner och isbjörnar under natten. I gryningen väckte jag Nisse och frågade:

– Nisse, hänger du med ut med hunden? Vi skulle kunna prata om storken!

– Är du dum i huvudet? frågade hon.

Jag gick ensam till parken. Slog mej ned en stund på bänken vid vattnet och betraktade en utsliten gymnastiksko som dinglade i sina skosnören högt uppe i ett träd. Hela tillvaron kändes med ens ganska… obegriplig.

3 reaktion på “Planet Earth

  1. Det finns för få gummisnoddar i ditt liv Ärt-Louise. Gummisnoddar är utmärkta när trådarna trasslar ihop sig. Jag har försökt förklara det för dig förut som du kommer ihåg.

  2. Bästa Sigge Gäddhjärta, du har försökt förklara ALLTING för mej och du har inte en enda gång kallat mej för rätt namn. Hur ska jag kunna lita på att du har alla kastrullerna i skåpet?

Lämna ett svar till Sigge Säl Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.