Teddybears Stockholm

Nu är jag frisk!

Festivalen är igång och hela Nybroviken gungar. Haja att det snart är ett år sedan jag kom tillbaka efter vår ”evighetslånga” exil i skärgården. Närmare 18 månader blev det på en ö som bebos av människoätare och styrs från en krog med barnatår på menyn. Nu är det snart dags att återvända ”dit ut” igen. Hur ska man då förklara för ”ön” var man har varit och VAD man har gjort?

Sorry ”Skärgården”, liksom.  Nu är jag tillbaka efter den här skamliga affären med Stockholms innerstad. Vill du fortfarande ha mej? Jag vill ha dej!

Jag blir fortfarande full i skratt när jag tänker på mitt uppriktiga samtal med Sven Wollter förra året. Vi hade precis lagt till vid kajen (efter dessa 18 månader i exil), vi hade just fått iland trossarna och nu skulle det bli releseparty för Det stora svenska vemodet ombord. Sven frågade:

– Hur känns det att vara tillbaka i stan?

Och jag svarade:

– Sven, du hajar inte. Jag är vild som vassruggen. Det här kommer aldrig att gå!

Jag vet verkligen inte var jag fick det där med ”vassruggen” ifrån, men så här i efterhand förstår jag att det måste kommit direkt från hjärtat.

Och ärligt talat, det blev ingen rolig vinter heller. Det blev FÖR mycket vinter. Ja, den behöver man ju inte påminna om.

Jag har annars många vänner i skärgården. Det är stenar och stigar och stränder och vikar. Jag känner verkligen dom där platserna ända ner till träsktrollet. Vi umgås intensivt och innerligt. Jag saknar mina ”ställen” oerhört mycket. Jag saknar båtresorna till stallet. Att glida in genom det smala (nästan osynliga) sundet med gummibåten och komma ut på den skyddade fjärden som bildar en alldeles blank spegel framför hästarnas hem och hage.

Men skit i det!

Ikväll blir det Teddybears Stockholm.


Cobrastyle

En reaktion på “Teddybears Stockholm

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.