Bajskorvens ansikte

Eriksdalsbadet på Söder om eftermiddagen. Du vet vem du är, och du vet vad du har gjort!

Jag hade varit på Eriksdalsbadet (ensam) och skulle precis fortsätta längs Årstaviken, när det slog mej; ”Smart att gå på toaltten först”. (Jag är lite som Malou i det avseendet; ”Man kan bli kissnödig och då räcker det inte med pappersnäsdukar i handväskan, man måste ha pengar på banken och en toalett också. Helst bakteriefri”).

Utanför toaletten (toaletterna, det finns 3 i entren) var det kö. Lång kö!

När det äntligen blev min tur och jag öpnade dörren till det lediga båset stelnade jag på tröskeln. Det luktade inte gott där inne, det luktade riktigt o-bra. Jag blev stående alldeles iskall i dörröppningen, skulle jag verkligen kliva in i detta avskräcksande klimat. En hård knuff i ryggen fick mej dock att sluta vela. Jag var inne!

– Skynda på, sa någon. Det är faktiskt kö här!

Som om jag inte visste. Jag hade stått i den satans kön i 20 minuter.

Jag trippande avvaktande (så som man gärna gör om man är kvinna) fram emot den vita toalettstolen och lyfte på locket; Och där, mina Damer och Herrar låg det en 18,4 centimeter lång jättebajskorv och flöt!

Alltså, jag skojar inte. Jag gör verkligen inte det. Mojängen ifråga var gigantisk, där fanns inget toalettpapper som ens till hälften dolde skapelsen och den (som sagt var) flöt!

Alltså, här stog jag nu, omgiven av en fruktansvärd stank och med en ohygglig b-korv om halsen som till synes var osänkbar. Dessutom inte på något sätt – min!

Paniktankar drog genom mitt huvud. Vad skulle jag ta mej till? Bärga vraket, kanske stoppa det i handväskan, eller peta in in i ventilationssystemet?!

(Det känns som om jag avslutar varje stycke med ett utropstecken, och det har jag anledning till, ty detta blev bara värre och värre.)

Människor ryckte i dörrhandtaget, ropade okänsligt;

– Du där, skynda på!

Herregud, jag hade inte ens satt mej ännu. Jag stog böjd i ryggen och stirrade på denna ”Djävulens farkost” samt ryckte i spolhandtaget (ja, jag vet verkligen inte vad den där prylen som man spolar med heter, men ni hajar).

Tror ni att den sjönk?

Nopp!

Nu var jag verkligen fast. Vad hade jag för alternativ? Att fly detta illa osande helvete och bära skammen av stå ansikte för en osänkbar mega-bajs-korv, eller att stolt segla ut och säja; ”Toalettpappret är slut, använd din egen fantasi”. Jag höll fan på att börja grina!

Jag spolade nio (9) på varandra, följande gånger. Jag höll igen dörrhandtaget från insidan och jag skrek;

– Det händer prylar här!

Dom skrek;

– Kom ut din jävel!

Till slut (45 minuter senare) var allt spolvatten i hela kommunen slut och halva Eriksdalbadet grundlagt. Jag gläntade på dörren och gjorde en tjurrusning ut genom huvudentren (fortfarande ”okissad”, kan jag meddela).

Resten av promenade blev bara ett elände och ändade i glåpord och förföljelse.

Jag har bara en sak att säja;

– Du vet vem du är, och du vet vad du har gjort. En ”slik” bosättning har en avsändare, ett ansikte. Och det är INTE mitt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.