Min tandborstes knakande kärleksliv

Det är vår, människor blir förälskade, de ger varandra blommor och handlar nya tandborstar. Jag minns en gång i min skira ungdom, en annan Skutskeppare, eller han körde oljetanker i och för sig, men vi var ett par under några år. (Det låter som att jag har en skutskeppare i varje stad, men ingenting kunde vara mer fel).

Den här mannen bodde i Kalmar och jag, då för tiden i Göteborg. Det blev en del resor. Att det var äkta kärlek förstod jag när han hade skaffat ännu en tandborstmugg och permanent inneboende tandborste åt mej. Den bara stog där, med huvudet lutad mot den andra och såg ut som att den liksom hade ett liv. Ett kärleksliv till och med. Själv fick jag pendla.

Göteborg sög apa då för tiden, det är säkert mycket bättre nu. Vädret vräkte ner och upp och ner igen, ofta kom det också rakt från sidan. Till slut stog jag inte ut längre och flyttade till Kalmar. Till Kapten Nilsson!

Det blev lite väl häftigt. I alla fall för mej som fortfarande gick i skolan och måste prestera någon form av studiereslultat. Efter en tid packade jag mina väskor och stack till Stockholm (hemma-arenan). Så återupptogs det där påfrestande pendlandet och att sitta på ett tåg mellan Kalmar och Stockholm var ingen hit, och absolut inte då för tiden. Hela helgen gick åt till att resa och det började knaka i fogarna med Kapten Nilsson. Till slut tog det helt enkelt slut. Vi träffades inte på några månader, han var väl i Persiska viken också en sväng, men sen så skulle vi ses bara för att det var trevligt och längesen sist.

Jag gjorde den där resan igen och upptäckte att min tandborste i badrumet fanns kvar. Jag blev lite varm inombords minns jag. Kapten Nilsson var ändå en fin människa, såg ganska bra ut också, man kanske skulle ge honom en ny chans.

– Vad gulligt att min tandborste är kvar, sa jag därför vid sänggåendet om kvällen.

Kapten Nilsson stelnade till på sin post och svarade;

– Rör för guds skull inte den. Den använder jag till att göra ren rakapparaten med!

Med dessa ord vill jag höja ett varningens finger åt alla små sockerpinglor som i dagarna har fått en ny tandborste av sin käresta.

– Se upp, dom är hittepåiga dom där killarna. Och dom har skäggväxt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.