Nyårsmiddagen 1974 – får aldrig slängas!

Två saker har jag aktivt valt bort att inte samla på. Böcker och krukväxter. Jag har nästan inga. För tjugo år sen såg mitt hem ut ungefär som alla andras, skulle jag tro. Med böcker och krukväxter, men sen i samband med någon flytt började jag verkligen ifrågasätta hela prylen. Varför täcker vi våra fönster med dammiga ruskor av varierande struktur och hälsoform? Varför ska det längs varenda förbannade vardagsrumsvägg stå en bokhylla med berättelser som man redan har läst. För mej kändes det lite grand som att samla på gammal disk. ”Men kolla här, nyårsmiddagen 1974”, får aldrig slängas!

Jag har valt att spara tre böcker. Det är; ”A prayer of Owen Meany”,”Järngräs” och ”Samtalen med Don Juan” (Castaneda). Dom drar jag omkring med genom livet och jag skulle likaväl kunna ha dom på kroppen som någon annanstans. Järngräs på knäna, Owen Meany på axlarna och Castaneda mellan skulderbladen. Sen har jag mina läroböcker från Jägarskolan och dom vill jag inte heller vara utan, så det får väl bli stövelskaften för deras del.

Jag sparar inte ens på gamla manus. Förr i tiden skrev man ju verkligen på s-k-r-i-v-m-a-s-k-i-n och hur många tusentals sidor har man inte knackat fram genom åren. Sånt slänger jag. Är det producerat, tryckt och klart så är det. Jag har inget som helst behov (och inte plats heller) med gamla dammiga pärmar. Ut med den skiten!

Jag skulle vilja skapa lite mera hål (och det känns ju otryggt tycker Skutskepparn) liksom ut med en bokhylla och in med ett hål, ut med krukväxterna och upp med fönstret. Jag gillar när man kan cirkulera.

Båten ska vara som den är. Den allra värsta kombinationen jag kan komma på, det är alla båtar jag ser som är ombyggda till sommarstugor med BÅDE gardiner, bokhyllor och blomkrukor. Då går mina kräkreflexer igång. Ett fartyg ska (i min värld) vara farbart och helst sjöstuvat. Det är ett hån mot en fartygskropp att göra fast den vid kaj och skapa rabatter på däck. Jag tycker synd om dom (skroven alltså), även om jag i viss mån kan förstå människor som vill ha en husbåt. Men det är någonting annat. Fina fartygsskrov påbyggda med ohyggliga däckshus, villadörrar och mässingshandtag ser förjävliga ut!

Jag vill bara göra hål!

Nu ska jag för övrigt läsa klart Beppe Wolgers memoarer, sedan ska jag ge bort boken till någon som förtjänar den.

P.S När jag sist drog den här harangen (om att göra sig av med gammalt skit) för en av mina döttrar svarade hon; ”Du slänger inga böcker alls, du ställer in dom hos alla oss andra!” Well, jag var i alla fall på soptippen nyligen med, säkert två kubik, sönderlästa volymer, men okey, något kan man ju spara. Man kan ju inte gå omkring alldeles naken. D.S

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.