Kött är slött

Ibland lyckas ju faktiskt Alex Schulman vräka ur sej någonting riktigt skönt, som den här kommentaren; ”Alla ungdomar som inte är nåt åt vänster, måste det ju vara någonting fel med”.

(Detta som en reaktion på någon Blondinbella som bloggar benet och är med i MUF!)

Det ligger ju i sakens natur, som ung, att stå för ett naivt rättvisetänkande som gränsar till anarki. Där har ju verkligen Blondinbella missat någonting. Kvinnan som har världens största skräck för att åldras lever och lär som en 35-åring!

Men ut och sup skallen i bitar Blondinbella, elda upp en soptunna och skrik nåt. Tag vad som helst; ”Kött är dött!” Jag bjuder på den.

I morse träffade Wilmer en rebell på Skeppsholmen. Vi har en skata här som går och drar på fyra (4) vinthundar, varav dom flesta är lösa. En av dessa attackerade vår kopplade hund så plötsligt att han ramlade omkull och hamnade på rygg, sedan kommer skatan råmades över holmen och skriker att vi har en agressiv hund. Tror fan att han blev sne! Nu fick hon också veta att vi har en agressiv Skutskeppare. Alltså hundägare som bråkar med varandra är bland det låguslaste man kan höra. Hur dom hotar med polisanmälningar och regelrätta hundmord. Det är helt knasigt faktiskt. Man vill inte vara i det där träsket.

Jag påpekade försiktigt en gång till en annan drummel som hade sin hund lös på en plats där den inte bara ofredade andra hundar utan också en mängd häckande fågelpar att;

– Det råder kopplingstvång mellan mars och augusti.

Och han svarade;

– Bara för att du har en jakthund ska du inte tro att du kan jaktlagen.

– Men du, det kan jag faktiskt.

– Yeah right (sa han, för det här var en Blondinbella fast man). Du kanske tror att du har jägarexamen också.

– Det har jag faktiskt, sa jag.

– Yeah right, sa han och kallade in sin Ridgeback (som är ett lika stort måste i Stockholms innerstad som en shoppingrunda på Birger Jarlsgatan).

Well, liksom, man orkar inte argumentera. Jag bryr mej inte ett dugg om folk har sina hundar lösa, bara dom inte kommer fram till mej, och det gör dom. Och jag har aldrig hyst några högre tankar om hundägare heller, men nu är man en del av organisationen. Eller nej, jag vägrar bråka med några skator och deras fyra vinthundar. Jag tar min hund och går en annan väg. Hovslagarn däremot han är av en annan åsikt (som vanligt). Försök läsa det här på bred skånska;

– Kommer det fram en hunnajävvul till mej och hotar att skada min drever inför jaktsäsongen skjuter jag ihjäl fan direkt!

Gissa om jag gick och kopplade hunden. Nä, det gjorde jag inte, han satt redan i bilen. Jag skrek;

– Kött är rött! eller nåt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.