Öppna landskap

Jag går och går och går och går. Det är lite sjukt att jobba med parallella berättelser, för det kräver att man öppnar och stänger olika filer vid olika buskar. Just nu har jag ungefär tre skilda projekt snurrande i roten. Det ena ska vara färdigt redan i höst, så där lägger jag mest tid (eller stig).

Jag älskar att jobba på den här ön. Den är nog min ”favoritarbetsplats” för att den är så förskräckligt enahanda. Militärerna som fanns här tidigare har anlagt en slinga som är 1,5 km lång och den nöter jag varv efter varv efter varv. Det är fan jag som håller landskapet öppet här ute, för utan mina berättelser skulle den där vägen växa igen. Tänk på det om hundra år när ingenting förutom ett svagt eko av mina tunga steg vittnar om den verksamhet pågick här en gång.

Jag har blivit nedhånglad på en bananbåt – jag har levat

(Tilläggas bör att mannen i mina armar är en barndomsvän och klasskamrat, Ove. Mer än så har jag inte levat.)

Peace out!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.