Hallom och kyssor

Är det inte hemskt när man någon gång blir tvungen att krossa människors föreställningar. Det kan ju vara av olika skäl, men jag tycker inte om det i alla fall. Till exempel när barnen var små och formade sitt språk utefter vad dom hörde, klarade av att säja och förmådde förstå. Humla hade missuppfattat hela prylen med hallon. Hon trodde att det hette ”hallom” och jag hade inte hjärta att korrigera henne. Jag tror att hon sa hallom långt upp i puberteten och eventuellt gör hon det ännu.

Nisse hörde syrsorna sjunga i gräset, men kunde inte uttala ordet, så hon sa ”kyssor”. Jag har ännu inte påpekat att man också kan säja; ”syrsor”. Jag tycker att kyssor är mycket finare.

Freja har väl dock tagit priset vad det gäller att misstolka ett ord. När hon var bara ett par år gammal slog hon huvudet i handfatet. Jag hörde skriket och frågade henne;

– Slog du i handfatet?

Hon sa;

– Ja.

Efter en tid när språket förbättrades upptäckte jag att hon kallade pannan för ”pannfatet”. Hon trodde att jag menade en kroppsdel när jag frågade om hon slog i handfatet.

Nu ska hela familjen sticka till Grekland om några dagar, men själv ska jag stanna hemma och rocka knast!

Så nu slipper ni mitt bloggande en tid. Jag ska göra dom sista korrigeringarna av ”Familjelyckan”, skriva färdigt ”Det stora, svenska vemodet” och börja på ”Nationalspöket”.

Och som sagt var, rocka knast.

Men kanske jag bloggar igen i augusti.

Tjingeling och ha en fin sommar alla!

Ebba & Lippa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.