The girl next door

För ett par år sedan berättade jag om Pelle, min dåvarande Förlagschef, som sa till mej:

– En sak ska du veta, Carina… Du kommer aldrig att vara ”The girl next door” för dina läsare. Du kommer alldeles garanterat att vara någonting annat, men inte just det.

Jag vill här göra en justering i Pelles uttalande. Det spelar ingen roll var jag befinner mej, det har ingen betydelse hur ogärna jag hänger mej åt djupa, förtroliga samtal, det är fullständigt skitsamma vad jag har för händerna. Jag kommer inte undan väninnornas vanvettiga vittnesmål i alla fall.

Som idag, när Gittan klev ner i maskinrummet och helt utan anspråk på gehör började berätta om ett skoinköp som urartade till ett Tequilarace och slutade med att Sivan söp bort peruken.

Men det är SANT. Detta hände i Sverige igår!

Hur två, i övrigt, anständiga medborgare kan få för sej att svepa så lite som en enda Tequila med kanel istället för salt, övergår mitt förnuft. Men Gittan är Gittan och Sivan är inte den som sparkar i spiltan av ängslan. Sålunda blev en Tequila, tre, fyra och fem shottar. Och nu började racet.

Flickorna blev plakat på sina höga klackar.

Verkligen plakat!

Och nu ville dom dansa.

– Hur fan vi kunde missta en Sushi-bar för att vara ett diskotek begriper jag inte, stönade Gittan där hon satt på gredingen med fötterna vilande mot ett topplock. Och bli utkastade, tillade hon.

Jag lyssnade högst avmätt till berättelsen och gav bara någon enstaka suck ifrån mej där jag själv hängde i ett avgasrör tre meter över durken.

(För den som inte följer min blogg regelbundet kan jag berätta att jag har satt mej i sinn att vaska ner hela maskinrummet och det kan vara den sämsta idé jag har fått i hela mitt liv.)

– Sen tappade vi bort varandra också, fortsatte Gittan obekymrat. Det var när vi hade blivit utkastade från sushi-haket. Sivan lyckades gripa tag i en lyktstolpe men jag snubblade rakt in i en buske och stöp omkull. Det värsta är att jag har en bestämd känsla av att någon eller något dog i den där busken. Jag har fortfarande lite ludd kvar på kappan. Kan vara av tax.

Jag upprepade enstavigt:

– Kan vara av tax…

Gittan körde vidare.

– Fast Sivan blev glad när hon fick se mej igen. Det tog visserligen en stund att komma upp på benen, men det var bara bra för då hann vi glömma bort varandra helt och hållet och trodde att vi möttes av en ren slump när vi stötte ihop på gatan.

Här fnittrade Gittan hysteriskt mycket och lade det ena benet i kors över det andra.

– Sedan vet jag inte vad som hände, sa hon.

Jag gav henne en lång blick.

– Men det visste du ju inte på hela tiden. Du var ju helt lost redan efter första drinken.

– Ja, pep Gittan förtjust. Jag vaknade hos en bekant på Strandvägen.

– Och Sivan? frågade jag. Vad hände med henne? Lever hon över huvud taget längre?

– Inga probs med Sivan, försäkrade Gittan. Jag har nyss pratat med henne. Och förutom det där med peruken, hade hon en underbart rolig kväll.

– Peruken…? frågade jag försiktigt.

– Ja, Sivan har verkligen ingen aning om hur det gick till, men när hon klev ut ur taxin där hemma var peruken borta.

Jag suckade sådär uppgivet igen och muttrade.

Shit happens.

– Den är polisanmäld nu, sa Gittan och reste sej upp.

Jag såg henne försvinna ut i solskenet och hörde henne ropa över axeln ner i mörkret till mej.

– Och snart har vi helgen här!

Nej, jag kommer kanske aldrig att bli ”The girl next door”, men så länge Gittan har en historia att berätta, lovar jag att lyssna, oavsett på vilken breddgrad jag än befinner mej. Skitsamma i vilken position eller vad jag har för händerna. Jag kommer att lyssna.

* Bloggen är publicerad med tillstånd av berörda… eeh… barbrudar.

7 reaktion på “The girl next door

  1. Ojojoj, en riktigt rolig kväll hade vi!
    Men, tro mig! Dom skrattade ihjäl sig på polisstationen när jag sa att jag ville anmäla en försvunnen peruk!

  2. Sivan,

    Du och Gittan är två obetalbara stycken som man sannolikt inte kan finna motsvarigheten till i hela Sverige.
    VAD gör ni i mitt maskinrum?!?!

  3. Håller med Carina! Vill bara, jättetrist, inflika att det där lilla artificiella håret kostade 12 lax.
    Jag är er ivirga supporter till att ni fullföljer era planer, var det sista att packa fisk i Norge!? Bli stenrika, kända och lyckliga på era motorcyklar? Jag säger bara, you go girls!
    Sivans panka mamma

    Snygga pjuck förresten Gittan och Sivan.

  4. Tack för den korta tid jag fick på jorden. Nu vet jag att ni människor är grymma och dansar med fiskrullar. Fy fan, säger jag!!

  5. Tjenare,

    Jag fick en snekörning i torsdags, bruden klev ur i Vaxholm, kvar blev ett brunt stycke. Det skällde inte längre, så jag antar att det var peruken, eller var det den döda taxen? Jag chansade inte, hade en fin ceremoni bortanför Skogskyrkogården.

    Berra, Berras (taxi) bilar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.