No pain, no gain

Där jag inte har ont är inte värt att ha ont över huvud taget. Jag har tamejfan ont överallt. I varenda böj, varenda benbit och in i minsta bjällerlager. Och så har jag tänkt att Philippa ska få göra en tatuering på mej. Dock inte idag.

Men Herregud, nej!

Hur skulle jag kunna ta mej upp till Söder? Jag vet inte vad jag ska ha för tatuering heller, eller var den ska sitta. Det där kan hon få bestämma själv. Men det lutar åt handleden, i böjen mellan handflatan och underarmen. Där pulsen sitter (i den mån man har någon).

Ungefär där pulsen sitter, hade jag tänkt mej

Jag har börjat springa (jogga). Det är därför jag har så jävla ont överallt (även om jag inte begriper hur det är möjligt). Hade jag inte varit så sorgligt obegåvad skulle jag kunna bli en framgångsrik idrottsman. Jag är nämligen besatt. Sådan är jag född. Har jag bestämt mej för att springa en timme, springer jag en timme oavsett hur ont det gör, även om fötterna blöder och öronen trillar av. Jag kickar som en gammal sprutnarkoman på endorfinerna som kroppen producerar. Och nästa dag, när allting bara gör ändå ondare, springer jag igen. Och till slut, hör och häpna alla fysiologer (och PJ), till slut går det över.

Det är en myt att vila bort smärta. Man ska ge smärtan vad den tål bara. Det är inte märkvärdigare än att skriva böcker. Man bara biter ihop och gör det, även om solen skiner och galenskapen står på lut. Det är förvisso en annan slags endorfiner som bildas under själva skrivprocessen, men det är lika roligt. Och det gör ungefär lika ont.

No pain, no gain.

Dagens citat: ”Det är så vackert att man bara vill gå och sätta sej på en sten och gråta.”

(Nisse är på semester här ungefär.)

10 reaktion på “No pain, no gain

  1. Tidigast nästa år, skulle jag tro. Men den inbundna är jättebillig på Bokus och Adlibris, och verkligen vacker (tack, Pelle).

    Så kolla där istället :-)

  2. Men Pelle, vem kubbade runt i skogarna på Rindö under alla dom veckor vi slutförde arbetet med ”Det stora…”.
    Minns alla våra flåsande samtal om delfinernas kärleksliv. Hahaha!

    Richard, jag har mycket arbete kvar. Men förs nu ska jag bli färdig med ett novellfilmsmanus och ett maskinrum ;-)

  3. Kom på värsta bästa tatueringen till dig ett F för jag tänkte Fideli, Freja, Fillipa, Frida.. Sen kom jag på Att Humla inte börjar på F och att Phillipa stavar med PH.. Men annars var det ganska bra tycker jag..

  4. Men hörru, lilla hjärtat… Den tatueringen har jag redan (och det är den enda jag har), ett kinesiskt djur (avslöjar inte vilket här – dock ingen panda) inramat av bokstäverna F, P och H.

    Tror Philippa får bestämma själv, och helst använda sin egen handstil om det skulle stå någonting.

    Kramar till världens finaste Jussan!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.