Vintergatan 90 grader vittvätt

Det framgår inte av bilden, eftersom mannen bakom kastrullerna har en uppsyn som närmast kan liknas vid en vettvilling. Men… plötsligt bara händer det. Och Loffe (min lillebror) säjer någonting riktigt tänkvärt. Som nu senast i köket ute på Ramsö.

Jag får höra så mycket skit och så många konstigheter under en dag att jag måste göra en anteckning för att urskilja det geniala från det rent vanvettiga. Någon penna har jag aldrig. En gång i ett samtal med Sven Wollter hörde jag mej själv säja:

– Vänta, jag måste skriva upp det där.

Och Sven frågade (för det här var i telefonen och jag befann mej i stallet):

– Har du någon penna då?

Och jag svarade:

– Nej, men jag skriver i snön.

Han tyckte att det var briljant!

Ännu bättre var det på Ramsö, för där FANNS både papper och penna.

– Kan du säja om det där du nyss sa? uppmanade jag Loffe och började anteckna.

Och Loffe (som ÄLSKAR att prata) broderade ut berättelsen så den kom att fylla två hela A4-ark. Dessa dyrbara sidor ligger nu i bakfickan på mina jeans. Mina jeans ligger i tvättmaskinen. Och själv har jag inte en ANING om vad den där storyn egentligen handlade om.

Nästa gång ska jag skriva i stjärnorna istället. Men det vet man ju hur det går. Vintergatan 90 grader vittvätt.

Peace out!

Svag text

En reaktion på “Vintergatan 90 grader vittvätt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.